Vinklat och vridet.

Under en av mina exkursioner så grävde jag upp detta via Avpixlat.

Artikel på Avpixlat: Högre IQ i sekulära västländer än i den muslimska världen

Avpixlat skriver:
Ju modernare samhällen, desto modernare hjärnor och modernare tänkande slår filosofiprofessorn James Flynn fast och menar att högre IQ påverkar vår värdegrund.

- Det kan man ju tänka sig att det är sant!

Läser vidare i artikeln.
Avpixlat skriver:
 Även ett förhållandevis utvecklat muslimskt land som Turkiet ligger enligt Flynn 40 år efter väst i IQ-utveckling av befolkningen.

Som källa så hänvisar Avpixlat till en artikel i DN:

Artikel på DB: IQ-boom sprids till utvecklingsländer

DN skirver:
Mänsklighetens IQ-nivå stiger, och de senaste rönen visar att den nu stiger snabbare i utvecklingsländerna än i västvärlden. Våra hjärnor blir allt modernare, och det ­förändrar i sin tur vår moral, menar filosofiprofessorn James Flynn.

- Vilket stämmer hyfsat med av Avpixlat skriver, fast mindre vinklat.

Vidare skriver DN:
Världen som helhet får allt hög­re IQ, men ökningarna varierar mycket. Jag förutspår att Turkiet kommer att ha samma IQ och samma BNP som Frankrike om 40 år. Det är troligt att Latinamerika också kommer att ligga lika med väst, och många andra länder också, säger James Flynn.

- Inte att Turkiet ligger 40 år efter utan att om 40 år så är Turkiet ikapp Frankrike. Som jag tolkar texten på den nivå som Frankrike kommer att befinna sig på om 40 år.

DN skriver också:
I Skandinavien och Nederländerna har man noterat att Flynn­effekten klingat av. Det har fått en del experter inom psykologi att tona ned effekten.

- Detta är nog det frö som sått hela artikeln i Avpixlat, detta då Avpixlat skriver:
Samtidigt varnar Flynn för att kurvan planat ut i länder som Sverige.

-Här blir jag sugen att dra mina egna växlar men jag hoppar det just nu.

Nu har jag inte grävt vidare i detta utan bara tittat på Avpixlat och DN, jag gör som de stora och riktiga journalisterna jag gräver inte i ett bra scoop. Det kan aldrig komma något bra ur det.

Dock så lägger jag detta i minnet och gräver en annan dag.

Men man kan vinkla saker och ting lite som man vill och få fram det budskap man vill.

Innan du säger det så, ja jag vet att Avpixlat är en skitsajt men det är förbannat roligt att läsa och det är bra att ha koll på tomtarna och trollen i samhället.

Så tills vidare Foliehatt på.

Moment 22

Malva satt i den stora vinröd soffa. Hon tittade ut över dansgolvet. Det kokade av kroppar som rörde sig i takt med musiken. Men för henne var det bara ett stumt hoppande. Ett spektakel. Hon förstod det inte.

Ett runt föremål, stort som en knuten näve, kom studsande över golvet. Hon följde det med blicken. Hon tittade på Loke. Han hade också sett det. Båda två kastade sig över den vinröda soffryggen. Deras gemensamma tyngd fick soffan att välta. Precis innan den tippade över sin egen tyngdpunkt såg Loke hur föremålet stannade mitt på dansgolvet. En kille med bar överkropp och ett stort blont hår böjde sig ner för att ta upp det. 

Samtidigt som det gick upp för honom vad han hade i handen. Exploderade granaten.

Chockvågen i sig var tillräckligt för att slita sönder honom helt. Utredarna skulle senare aldrig lyckas identifiera honom. Han upphörde att existera där och då. Hans kropp tog upp en del av splittret. Men inte tillräckligt. Även de som stod närmast honom sargades till oigenkännlighet. Tryckvågen expanderade genom rummet. Tätt följt av splittret. När det nådde den välta soffan hade kropparna framför tagit upp det mesta av det. Botten på soffan tog upp resten. 

Loke låg över en tjej han tecknat med tidigare på kvällen. Han hade varit förvånad över att hon kunde teckenspråk. Hon tittade skrämt på honom. Hennes kropp hade inte förstått ännu. Deras handlade hade just räddat hennes liv även om hon inte skulle inse det förrän långt senare. Hon var just nu alldeles för upptagen med sin skräck. Kroppen skulle snart hinna ikapp. Hennes fötter som hängt kvar över soffkanten när den välte, var perforerats av splitter från explosionen. Metall, glassplitter och en del av en käke med en hörntand hade slitit sönder hennes fötter. Malva och Loke reste sig. Chocken låg över rummet. Ingen av dem kunde höra den öronbedövande tystnade. Båda drog sina pistoler samtidigt. Dammet som explosionen rivit upp stack i deras lungor. Det som nyss dofta svett, upphetsning och förväntan rev nu i deras halsar. 

Ytterligare en granat kom studsande. Malva och Loke tog åter skydd bakom soffan. Båda räknade de.

”Ettusen!” Loke tittade på henne. Flykt.

”Tvåtusen!” Han visste att dom dröjt för länge. Blivit för bekväma. Han borde vetat bättre. Hoppen lämnade spår och för varje hopp ökade risken att ett mönster skulle bildas. Mönster hittades alltid.

Det var ett moment 22. Stannade man så hittades man till slut. Hoppade man hittades man. 

”Tretusen!” Granaten briserade.  

Malva var först upp efter explosionen. Hon lyckades, i dammet, urskilja en gestalt som kom stormande mot henne. Hennes två första skott slog in i bröstet på den anstormande. Han föll bakåt. Efter honom kom tre till. Lokes och Malvas pistoler jobbade som tillsammans. Samövade.

Loke tittade på tjejen i soffan. Han såg hennes skrik. Hennes kropp hade kommit ikapp. Han lät henne vara. Högläge. Det fanns inget han skulle kunna gör för henne, i alla fall. Chocken och högläget skulle rädda henne.  

”Förlåt.” Det var allt han kom sig för att teckna innan han sprang.

”Vi måste gå nu.” Tecknade Malva. 

”Vänta!” var det svar hon fick. Han tittade ut i lokalen. Fanns det fler? En sak var säker minutsnutarna hade underskatta dem. Det skulle aldrig hända igen. Han tittade inte på vad hon skrev i skiftaren, han bara följde med. Han visste knappt när dom befann sig nu. Och det var oväsentligt vart och när dom hamnade sedan.  

Det var dags att hoppa igen.