Wednesday, December 26, 2012

Hetta

Dropbox HETTA (pdf)

Publicerar mitt senaste alster.
Detta är min lösning på övningen Relationer och Intrig.  Kliver dock lite ur min låda av bekvämlighet.

Detta är dock en del av en längre novell som jag just nu jobbar på.



 Hetta
---

Erik går ett varv i rummet. Det enda som hörs är hans vänstra fot som skrapar lätt mot mattan. Fyra par ögon följer Erik i hans rörelse.
”Hmpf…” Börjar Erik. Som om han vill säga något men förblir tyst. Han går ett varv till.
Julia kommer på sig med själv att blinka i takt med Eriks steg. Hon tittar generat ner i golvet. Som om hon skulle blivit påkommen mitt i något pinsamt.
”Julia” börjar Erik. Han fortsätter cirkla runt dem.
”Har du något du vill säga oss?” Frågar han.
”Eh, va?”
”Ja, har du något du vill dela med oss?” Frågar Erik igen.
”Nej det tror jag inte.” Julia tittar fortfarande ner i mattan. Nu vågar hon inte verkligen inte titta upp mot Erik. För nu vet hon, han står mitt framför henne. Tittar på henne med sina klara blå ögon. Hon skulle inte klara av att hålla masken, inte om hon mötte hans blå ögon. - För då skulle han veta –. Hon fångar upp en svart hårtest mellan sina fingrar. Tvinnar den samtidigt som hon leker med den i mungipan. Hon tittar upp och följer Erik med blicken igen. Men noga med att inte blicka i takt den här gången.

Erik drar med fingret över stolsryggen på Anderas stol. Han drar med tummen över fingerspetsen som för att ta bort något inbillat damm. Han fortsätter gå. Som om han var ute och promenerade en solig dag i parken. Utan ett bekymmer i världen. Han lägger en hand på Lars axel. Lars tittar upp, som om han blivit väckt.
”Lars var med lite här nu.” Erik, klappar honom ett par gånger på axeln och går vidare. Lars går vidare i sin solskenstakt.
”Inga bekymmer” , nynnar han för sig själv. Julias blick följer honom. Han stannar bakom Ewas stol. Lägger sina händer på hennes axlar. Julia sänker blicken till Ewa. För att Erik inte skall se att hon tittar på honom.

”Fejkvampyr!” mimar Ewa, samtidigt som hon stirrar Julia rakt i ögonen. Hon vet vilka knappar hon skall trycka på.
Julia släpper håret, stirrar på Ewa.
”Jävla emohora, gå och skär sönder armarna istället och gör det ordentligt.” Skriker Julia i falsett.
”Sluta fitta runt och rispa. Skär på riktigt i stället. Så vi slipper ditt fula EMOTRYNE.", Julia reser sig ur stolen för att ge kraft åt det där sista.
”FITTA. Jävla fittvampyr, fejk.” skriker Ewa till svar, men hon kommer av sig och låter det dö där.

”Stopp, det räcker där.”, bryter Erik in.
Ewa ler lite nöjt åt den explosiva reaktionen.
Works e v e r y time -.  

”Du då?” Erik riktar sin fråga direkt till Ewa.


Ewa skruvar på sig. Hon hoppades att hon skulle slippa den här gången. - Han har inget hon vill ha, och det han vill ta är inte hennes att ge -.
”Nej!”
”Nej? Nu får du utveckla dig lite.”

Hans tonläge, det rubbar hennes cirklar. Hon känner sig som om hon satt i skolbänken igen. Läraren står där framme i katedern. Doften av torr krita och otvättad manchester. Flåsandet i nacken. Hon vågade aldrig be om hjälp på matten. För vem ville ha Flåsaråhman hängande över sig. Desperata försök att hindra hans blick ner i tröjan. Eller känna hans skrev mot ryggen när han stod nära och gnuggade. Hon kunde inte acceptera det. Det var nog därför hon inte blev godkänd i matten.
”Ewa?” , säger Erik med kraft i rösten.
”Nej jag vill inte, inte i dag.” Ewa tittar upp mot Erik, hon ger honom en rak blick, inget undvikande. Hon möter honom på hennes villkor. Men hon förlorar. Eriks kalla blå ögon slår hennes. Hon viker. Skamsen och slagen tittar hon ner i golvet igen.
”Trodde inte det heller”, mumlar Erik.

Anderas försöker att inte titta på Julia, men det går inte. Han vill inte stirra men, dom bara finns där. Hur kan man inte titta? Just det där lilla vecket innan dom försvinner ner i blusen. Han vill ju bara ta på dom.

”Anderas, du då har du något att berätta för oss i dag?”, Erik fortsätter cirkulera i rummet.

”Men va fan…”, Ewa himlar med ögonen.
Lars rycker till och sätter sig rakare på stolen, tittar frågande på Erik. 



”Nej Lars, inte du, din tur kommer sen! Anderas!”.
Lars sjunker ihop lite, mest lättad över att det inte var han. Han tittar nyfiket på Anderas.

Anderas höjer långsamt ögonen och möter Ewas. Han ser föraktet i hennes. Men han ler mot henne i alla fall.

”Anderas! När som helst, vi väntar.”, Erik stannar bakom Anderas.

Anderas reser sig från stolen utan att släppa Ewa med blicken.  Leende. Anderas vrider på kroppen och tar tag i karmen på stolen. Han svänger upp stolen i en vid båge. Ekstolen vägde mer än han föreställt sig. Stolen slår med kraft in i Eriks huvud. Ingen hinner reagera. Minst av alla Erik. Han faller i golvet av smällen.

Anderas släpper stolen. Den brakar in i väggen. – Wow, det där gick ju bra - han beundrar sitt verk i fraktionen av en sekund. Han vänder Eriks medvetslösa kropp över på mage. Gränslar den. Trycker upp Eriks högra arm på ryggen och låser den med knät. Tar sedan tag i den andra armen. Ur bältet drar han fram två långa buntband. Snabbt binder han dem runt Eriks händer. De andra sitter som paralyserade och tittar på Anderas. Dom har inte riktigt fattat vad som hänt ännu. Anderas vrider upp Eriks kropp och kollar så att han andas. Trycker bak Eriks huvud för att vara säker på att han inte kvävs. Han får inte dö. Inte än.

Ewa sitter som förstelnad på stolen. Anderas rörelse spelas upp som i slowmotion framför henne. Eriks ansiktsuttryck när stolen slår in i sidan på hans ansikte. Etsar sig fast på hennes näthinna. – Det han vill ha är inte hennes att ge. - Hon hör ur luften går ur Erik när han ledlös slår i golvet. Han stönar inte ens. Hon följer Eriks svarta glasögon med blicken. När dom seglar genom rummet. Dom beskriver en perfekt båge.

Lars börjar skrika. När han ser blodet rinna över Eriks ansikte.
”Va, vafan, vad gör du, va…” Lars börjar stamma.
”Håll käften, annars blir du nästa”. Skriker Anderas. Han pekar med hela handen på Lars. När Lars ser Anderas hand, kladdig av Eriks blod tystnar han.

Julia reser sig upp, hon kan inte ta ögonen från Eriks blodiga huvud. Hon går fram mot Erik. Sätter sig på knä framför honom. Drar fingrarna över hans blodiga kind. Hon smetar ut blodet över fingertopparna med tummen. Hon kan inte låta bli att smaka på det. Metalliskt och salt. Hon vill ha mer. Sakta drar hon hela handflatan i blodet.

Lars, känner hur luftrören drar ihop sig. Det blir som att andas genom ett sugrör. Panik. Svetten rinner längs ryggen, munnen blir torr.  
Han börjar treva efter väskan som står nedanför stolen. Men han släpper inte Anderas och Julia med blicken.


Anderas reser sig, tittar ner på Julia. På knä framför honom. Hennes blus har tappat en knapp. Han tittar rakt ner i hennes urringning. Kanten på den vita behån är skarp mot hennes mörka hud. Han tittar på henne,- Vet hon? Vet dom? Han vet. -

Julia slickar sin blodiga handflata. Smaken av blod, smaken av Erik fyller henne. Hon tittar lyckligt upp på Anderas. - Varför har hon inte sett honom förut - hennes sinnen skärps. Hon andas in genom näsan, fyller lungorna. Den metalliska doften av blod fyller henne. Som om hon fylls av feromoner. Det lyckliga byts mot något annat. Hon tittar ner igen. Hon kan inte motstå frestelsen. Sakta böjer hon sig ner mot Erik. Hon börjar slicka rent det blodiga ansiktet.  

Lars släpper uppmärksamheten på Julia och Anderas, han känner hur hans luftrör blir allt mindre. Den stickande känslan i läpparna och fingerspetsarna. Snart kommer han att svimma. Det vet han, - det är bråttom -. Till slut får han upp ytterfacket på väskan. Handen griper om inhalatorn. Han skakar den. För den till munnen. Andas in. Blåser ut. Tycker ner tuben. Andas in. Lättnad.

Anderas tar fram en liten plastpåse ur fickan. Han tittar på de två små rosa tabletterna och den svarta. Det svarta fåret. Ett sigill i formen av ett pentagram är slaget i de rosa tabletterna. I den svarta ett bockhuvud. Han skakar lite på påsen, som för att locka till sig ett litet djur.
”Ja kom då, jag vet att du vill!”, han pockar på Julias uppmärksamhet. När han får den öppnar han påsen. Fuktar fingret mot spetsen av tungan. Fångar upp ett piller på fingerspetsen. Sakta och demonstrativt lägger han pillret på spetsen av sin tunga. Rosa.

Ewa ser Anderas lilla påse med små rosa pillren. Hon reser sig ur stolen och går nästan utstuderat långsamt mot Anderas.

Julia släpper inte tabletten med blicken. Sakta reser hon sig från Eriks blodiga ansikte. Hans blod är utsmetat över hennes ansikte. Leendet hon ger Anderas lyser vitt ur det röda. Hon greppar kragen på Anderas skjorta med båda händerna och drar hans ansikte mot sig. Hans mintiga söta lukt, det pojkaktiga ansiktet. Hon låter hans dofter och värme fylla sinnet. Hon slukar hans utsträckta tunga. Sväljer hans läppar och ansikte som om hon vill äta upp honom. Drar honom mot sig, hela hans kropp. Eriks blod i hennes ansikte kladdar. Snart smakar Anderas som Erik. Metalliskt och salt.

Anderas viftar lite lätt med påsen över Julias axel. Ewa snappar åt sig påsen ur hans fingrar. Han koncentrerar sig nu helt på uppmärksamheten han får av Julia. Han bryr sig inte om att hon är blodig. Han vet vad som skall komma.  

Ewa öppnar ivrigt påsen sticker ner ett finger. Plockar upp det rosa pillret. Lägger det under tungan och låter det smälta. Hon sätter sig mitt på golvet och väntar på effekten. Julia och Anderas hånglar som om det var deras sista andetag. Anderas arbetar effektivt och målmedvetet. Den lätta känslan kommer smygande över henne. Ljudet blir klarare och ljuset krispigare. Ewa tittar på Lars, ser hur han sitter som förtrollad på stolen. Hakan nere på bröstet och bara glor på Julia och Anderas. En avslöjande bula i skrevet. Hon reser sig från golvet och går mot honom. Hon tar tag om nederkanten på sin tröja och drar den över huvudet. Knäpper upp behån och låter den falla. Sätter sig gränsle över Lars knän. Hennes bröst hänger några centimeter från hans ansikte.

Lars ser hur Ewa kommer mot honom. Innan han ens fattar vad som händer sitter hon gränsle över hans ben. Nästan naken. Han försöker stammande få fram något. Något som inte ens han själv förstår. Ewa lägger ett finger över hans mun. Hyssjar honom, som ett litet barn. Han stirrar på hennes bröst, tar in varje detalj. En liten vit linje. Ett ärr löper tvärs över det vänstra bröstet. Över kanten på vårtgården. Hennes underarmar. Tusentals ärr täcker undersidorna av hennes armar. Men han vågar inte göra något. Han bara sitter. Obekväm, trångt och hård. Hon är varm.

Ewa tar hans huvud mellan sina händer och biter honom i överläppen. Hårt, så hårt att det går hål. Men hon får inget gensvar. Hennes bett övergår i en kyss. Hennes tunga letar sig in till hans. Till slut får hon en reaktion. Tafatt och osäker. – Oj, här har vi mycket att jobba med – Ewa ler och fortsätter kyssa honom. Lars försöker förstå vad som händer. Hur han skall svara på hennes överfall.

En brännande smärta strålar från Eriks huvud och ner mot axeln. Han ligger ner. Det ringer i öronen. Erik försöker resa sig upp men hans händer lyder honom inte. Som om dom satt fast. Det smakar blod i munnen. Han försöker se sig omkring. Allt är täckt av en röd hinna. Suddigt. Var är hans glasögon?. Varför ligger han på golvet? Erik försöker samla sig. Greppa vad som hänt. Stolen.

Julia sliter i Anderas kläder. Hon brinner, svetten rinner från ansiktet och halsen ner mellan brösten. Den vita behån färgas i kanterna av blodblandad svett. Hon känner sig varm. Julia kliver ett steg fram. Fäller Anderas under sig.  I fallet river han upp hennes blus och knapparna flyger genom rummet. Julia är het. Inte het, utan bokstavligen het. Hon brinner, hennes kropp glöder. Hon trycker ner Anderas under sig, hans svala kropp mot hennes heta. Hon måste ha honom. Det vet hon. Hon sliter upp hans tröja. Med ett ryck sliter hon av honom bältet. Anderas vrider sig under henne. Han vill bort men hon släpper honom inte. Han är hennes.

Anderas faller baklänges. Han är chockad, allt händer så fort. För fort. Julia är redan glödhet. - Så fort skulle det ju inte gå -. Han måste ta den svarta. - Han behöver den -. Anderas tittar upp i hennes ansikte hon glöder. Näsan, ögonvrån och munnen lyser svagt i bärnsten. Hennes händer lämnar röda märken på hans bröst. Hennes läppar bränner hans. Håret på hans bröst är bortbränt. Han försöker ta sig loss ur Julias grepp. Men hennes heta händer håller hans kropp. Hon brinner, han brinner. Anderas ser i panik hur Ewa plockar upp den lilla påsen.

Lars vill. - Men hur -, han vet inte.

Ewa tar upp den lilla påsen och dinglar den framför Lars ansikte. Ser honom djupt i ögonen. Hon sticker sitt finger i hans mun. Svalt mot hennes heta finger. Med det blöta fingret väter hon sin ena bröstvårta. Tar upp pillret ur påsen. Det svarta. Fäster det på den fuktiga vårtan.

Lars tvekar. Han förstår inviten, men tvekar. Ewa greppar hans huvud i sina händer och trycker hans mun över bröstet.

”Sluta, nej, släpp mig. Nej!, inte det. Ewa ge mig påsen. Ewa, snälla.”, Anderas och Julia står i lågor. Julia rider Anderas i ett vansinnestempo. Hon brinner. Anderas brinner. Mattan under honom smälter av hettan. Smälter in i hans kropp. Lågorna från Julias kropp slickar taket. Bränner Anderas. Bränner Julia. Hennes vrål övergår från njutning till smärta. Flammorna förtär deras kroppar.

Lars läppar sluter sig om Ewas bröst. De är heta. Bränner hans läppar. Han fångar pillret med tungan. En isande kyla sprider sig i hans kropp. Lars sänker sina tänder i det heta köttet. Kylan från hans mun kolliderar med det heta blodet.

Ewa tittar ner i Lars svarta ögon. – Han har något att ge, och det är hennes att få -. Hon känner hur hans tänder sjunker in i hennes ena bröst. Hon kastar huvudet bakåt. I njutning. I smärta. Hon brinner. Hon måste ha hans kyla. Hon är så het. Hennes kläder börjar ryka. Glöda. Brinna. Förkolnat tyg faller av hennes kropp. Hennes nakna, bleka hud täcks av sotflagor. Flammorna från Ewa sväljer dem båda. Rummet runt om dem står i lågor. Ewa känner hur kylan fyller henne inifrån. Hon tittar ner i Hans svarta ögon. Hon ser sin egen spegelbild i hans ögon. Hon brinner. Rummet brinner. En blick över axeln. Bakom henne brinner det som en gång var Anderas och Julia. Hon ler – Vem är nu en HORA -. Hon vet att han skyddar henne. Han kommer inte låta något ont hända henne. Hon är hans. Elden dånar runt henne. Hon brinner. Han brinner. ALLT BRINNER…

Erik försöker resa sig upp. Ta gig loss. Försöker skrika på hjälp. Eldens dån dränker hans rop. Hans lungor fulls med rök och hetta. Fortfarande groggy av smällen. Driver han åter ner i medvetslösheten. Svagt i fjärran hör han brandlarmet.

Ewa rider honom. Hans kyla strålar genom henne. Hon tar hans kyla. Suger den ur honom. Förtär den. Kvar blir hennes hetta. Sakta förkolnas han under henne.

- Han hade något att ge. Något hon ville ha. - Rummet runt henne dånar. Taket kollapsar över henne. Dörren exploderar. Trycks in i rummet. Vatten. Räddande vatten sköljer över henne. Över Erik. Men för Lars, Anderas och Julia är det försent.

- Hon bär det som var hans, det som var hennes att få -.

En förvånad brandman bär ut en naken kropp. Sotig. Blek. Men orörd av elden. Så när som på ett fult blödande sår över ena bröstet. Som om bröstvårtan blivit avbiten. De lägger henne försiktigt på en bår. Drar en filt över henne för att skyla henne. Hennes hud slät och fin hennes armar släta. Erik bärs ut på en bår. Hans skrik av smärta ekar över gården. Lukten av bränt kött är ligger tät i luften. En sjukvårdare blöter kompresser och lägger över hans sargade ansikte. Ingen kommer någonsin känna igen honom. Inte ens hans själv.  

Friday, November 9, 2012

Övning 3 Dialog Bil 19-10


Här kommer övning 3
Dialog, denna satt hårt inne kan jag säga, blev klar i 11:e timmen och där med 2 veckor för sent...
Jag började skriva denna övning med "talstreck" och testade sedan kursivt. Men inget funkade och det blev extremt rörigt. Lösningen kom när jag läste en av Andres texter där han använt sig av citattecken. Det var den förlösande punkten för mig och det som hjälpte mig att komma igång.

Övning 4 kommer med stor sannolikhet bli en fortsättning på denna.

Bil 19-10

”Hörde du att det var en pundare som bet en kärring på plattan igår?”
”Ja, dom snackade om det på utsättningen blev ganska stora skador. Eriksson var tydligen där och hämtade in busen, kärringen körde dom till SöS.”
”Ja vafan, vad är det som händer? Jag menar först pundare vid Mynttorget som snetände och attackerade den där gubben, han med rullatorn och nu det här. Två snetändningar på lika många dagar.”
”Mm, jo, dom har väl fått någe fultjack. Kan det inte bli lite kallare så det fryser till, så vi blir av med lite skit.”
”Ja fan som för ett par år sedan. Det var ju bara att gå runt och bryta loss kräken ur kulvertarna, som fiskpinnar.”
”Blomman, kommer du ihåg den fan i Farsta vid tuben som vi fick spetta loss ur isen. Han låg ju och dog mitt i pölen efter översvämningen.”
”Ja fan vilket skitgöra, han kunde väl fan ha fått legat till våren, men då hade väl Aftonbladet gått i omloppsbana.”
”Men det är ju bara November så det hinner nog frysa på lite.”
”Ja vi kan ju alltid hoppas.”

”Blomberg, Asp, men för i helvete har inte ni åkt ännu, är så här vi låter skattepengarna jobba?”
”Hahahaha, det vet du, Löfving, den fan, gör nog mindre än vi för sina pengar.”
”Asp, greppa grejerna så vi kan sticka ut och göra några pinnar idag också. Löfving måste ju kunna visa att han gör skäl för sina pengar…”
”Blomberg ta en sväng förbi Idegran, han behöver få en film upphämtad På SEB vid Sergel.”
”Gott, vi ses”

”Fan en jävla springsjas är vad man är. Den där jävla Bogge kan hämta sin film själv. Men dum gör som tokig säger.”
”Asp kollar du med Botswanabogge, vem som har filmen på SEB.”
”Botswanabogge?, är det negern nere i repan du snackar om eller, han jobbar ju fan på Samhall.”
”Nej, du vet han stora killen, Bogdan Idegran. Han som spöade på hustrumisshandlarna i arresten förra veckan.”
”Ah den fan, han är läskig på riktigt. Tur att han är i firman och inte på andra sidan. Jag såg snubben han randade upp eller vad som var kvar. Han var ju fan randig som en polkagris.”
”Ja vafan, men han fick säkert vad han förtjänade.”
”Du Blomman, jag gittar ner och snackar med Botswanabogge, så se vi nere i garaget, hoppas vi inte får 19 10 bara det var ett jävla fyllo som spydde ner den i helgen luktar satan.”

”Men vafan inte 19 10 sa jag ju.”
”Lugnt den är recondad som ny serrö, snackade med Pelle på mek han sa dom att bytte säten i den”
”Så snackade du med Idegran?”
”Ja, han såg helt förstörd ut.”
”Jaså, vadårå?”
”Han hade tydligen varit på SÖS i går kväll. Det var en patient som löpte amok inne på akuten. Tydligen helt galen. Dom pepprade ner henne med sprayen. Men det slutade med brottningsmatch i stället innan dom fick ner henne. Hon reagerade inte ens på den där billiga skitsprayen vi får ut.”
”Billigt skit ja, det var likadant med pundarn på Mynttorget!”
”Mm kärringen ligger tydligen bältad nu, på psyket, hon hade visst bitit ett par ur personalen på SöS.”
”SEB vid Sergels torg först då eller?”
”Mm, det blir väl enklast, så mot Grytet då!”

”19 10, från tre-noll, kom!”
”19 10, Blomberg lyssnar, kom.”
”19 10, från tre-noll åk omedelbart upp till St Görans sjukhus akutintaget, pågående slagsmål.”

”Aps, hörde du det där, LKC vill ha oss till St Göran.
”Blir nog inga filmer för Idegran i dag!”
”Ja, vi skulle ha suttit kvar och fikat en stund till, så hade vi sluppit den här skiten.”

”Samtliga bilar område 01, skottlossning vid Södersjukhuset”

”Tre-noll, detta är 19 10, prio på SöS kontra St Göran frågas.”
”19 10, Prio på SöS, jag repeterar Prio på SöS.”
”Tre-noll, vi åker mot Sös, har ni en adress?”
”19 10, Marmorgatan åk mot Kapellet.”
”Tre-noll, har du ett gatunummer på Marmorgatan?”
”19 10, adressen är Bårhuset.”

Monday, November 5, 2012

Jag kliver in i ett rum det är mörkt.


Jag har tagit steget och börjat på en kurs på Folkuniversitetet, "Att skriva skräck" lärare för denna kurs är Anders Fager, han har bland annat skrivit "Samlade Svenska myter" och "Jag såg henne i dag i receptionen"
Länkar adlibris:
Samlade svenska kulter

Så jag tänkte sticka ut hakan lite och publicera min första novell sedan mitten på 90 talet.
Här följer en av övningarna i kursen. uppgiften var att beskriva ett rum.

Lämna gärna en kommentar.

Jag kliver in i ett rum, det är mörkt.

Jag står alldeles stilla, väntar på att ögognen skall anpassa sig. Men det är bäcksvart, det finns inget ljus att anpassa ögonen till, bara mörker. Jag sträcker ut en hand framför mig och vänder mig helt om. Tar ett steg framåt, trevar med handen framför mig för att hitta dörren. Men jag famlar i det tomma mörkret, ingen dörr, ingen vägg, ingenting. Tar ett steg till, ett till och ytterligare ett. Men fortfarande inget.

Paniken kommer smygande.

Jag tvingar mig själv att hålla andan ett par sekunder och blunda. Inser efter ett par sekunders blundande, med ett litet skratt. Det spelar ju ingen roll om jag blundar eller inte det är ju likförbannat mörkt som i graven. Paniken kurar ihop sig i bakhuvudet, den försvinner inte men den är inte lika påtaglig som nyss. Jag andas i alla fall som jag fått lära mig av min psykolog, in genom näsan och ut genom munnen. Det lugnar mig.

Jag ropar ”Hallå”, ett rop som känns väldigt svagt och vekt, helt utan styrka. Jag tar ett nytt, djupt, andetag och den här gången tar jag i från magen för att ge kraft åt ljudet, ”HALLÅ”. Det är som om jag aldrig ropat, som om mörkret bara slukat ljudet. Jag tar upp min hand mot ansiktet och drar handen från pannan ner över ansiktet, försöker få paniken under kontroll och krypa ihop i bakhuvudet igen. Det är inget att vara rädd för det är ju bara mörker. Mörker är inget farligt. Det som döljer sig i mörkret som är farligt.

Jag sätter mig ner på golvet för att samla tankarna, golvet känns behagligt, varken varmt eller kallt, som om det inte hade någon temperatur utan att det bara var där.

En stöt far genom min kropp, ett blixtrande ljus bländar mig, jag hör upphetsade röster.
-   ”Undan klart”.

En ny stöt och en blixt far förbi i mina ögon. Golvet är där, det är inte hårt, det bara är där.

– Mobilen -, jag har en mobil i fickan, jag ställer mig upp igen för att komma åt mobilen. Med darrande händer plockar jag upp den ur fickan. Den är sval och slät, jag känner över kanten för att hitta onknappen. Med darriga fingrar fingrar fumlar jag med telefonen, som en en tvål slinter telefonen ur min min hand.

Tystnaden är total, det förväntade uteblir, jag hör inte telefonen träffa golvet

-Undan, klart, blixten träffar mig i huvudet.

Jag lägger mig ner på golvet och börjar känna mig fram efter mobilen. Metodiskt, känner golvet under mina händer det är slätt och tomt. Inte ett spår efter mobilen, inte en ojämnhet inte ens ett gruskorn, ingen telefon.

Paniken i bakhuvudet växer och reser sig. jag reser mig upp och börjar springa. Springer tills luften bränner i lungorna, och svalget fylls av panik och frukosten, kastar mig framåt på alla fyra och frukosten kommer farande ur min mage. Allt jag hör är ljudet av min kropp som i ångest gör sig av med frukosten. Jag torkar mig om munnen mot jackarmen. Den sötsliskiga doften från mina uppkastningar, finns inte. Jag känner på golvet framför mig, inte ett spår av min uppkasningar. Golvet är där, slätt och rent, jag känner heller inte den fadda smaken av kräks i munnen. Jag inser att jag inte känner något, vare sig lukt eller smak av det som var. Luktar på min jacka, doftlöst.

-   Hallå, hallå, sluta nu det är inte kul längre.
Jag skriker tills min röst inte bär längre, men mina rop når knappt mina egna öron, mörkret är kompakt. Jag ligger på golvet på den platsen där mina spyor borde vara, men inget, kroppen skakar av snyftningar och panik river i mig.

Bara mörker, allt är bara mörker.

Försöker samla mig, återfår sakta kontrollen över min kropp och mitt sinne.

En blixt, smärta, ljus, röster.

”Undan klart, släpp”, ljuden ekar över mitt huvud.
I taket hänger en stark lampa, ett par ögon tittar ner i mina ovanför ett munskydd.
-   Pass på, hon kommer tillbaka.
Kroppen skriker av smärta, jag försöker orientera mig. Var är mörkret?

Kroppen skakar, men det är mörkt, - kan det vara tryggt? - Jag samlar mig och sätter mig upp.

Torkar tårarna mot mina bara armar och reser mig upp. En ljuskägal på avstånd, sveper fram och tillbaka. Ett klart ljus. Den kalla regnblöta asfalten chockar mina fotsulor. Ljuset kommer närmare jag kan skönja två ljuskäglor. Det träffar mig hårt. Kall metall slår in i min kropp, jag känner hur jag slungas upp i luften, ser mig själv landa som en hög på vägbanan. Doften av blöt jord och den metalliska smaken av blod fyller mina sinnen. Varmt blod rinner från min panna och ner i mina ögon.

Ljuset blir rött, rött blir svart.

Lyckas äntligen trycka ner paniken, djupa andetag, reser mig upp tar ett steg mot ljuset. Ett sorl av röster fyller mörkret, min röst, bekanta röster.

Varmt, tryggt, ljust.

Vänder mig och tittar ner i ett rum, en kropp ligger utslängd på en brits, slangar, blod, kompresser. Runt britsen står sjukhuspersonal klädda i vitt och grönt, alla har tagit ett steg tillbaka, händerna hänger ut med deras sidor. Allas blickar är fästa på en liten monitor, ett monotont pipande ljud ligger i rummet. En kvinna, i ljust hår, för handen över mina ögon och sluter dem.

Jag kliver in i ett rum, det är ljust.

Tuesday, September 25, 2012

Att skriva skräck, del 2



Kurskväll i går igen, Anders i sitt esse och minst lika underhållande som sist, även om nyhetens behag lagt sig något.

En givande kväll med några bra insikter och tankeställningar.

Hur stolpar man upp en berättelse, oavsett formen.

* Slutet är bra att ha klart för sig, så man vet vart man är på väg och i vilken riktning man skall.

* Tid och plats

* Ett fåtal karaktärer att leka med, KISS är en bra ledtråd här.

* Ett antal nyckelhändelser.

* För vem skriver jag, publik, vilken typ av publik förväntar jag mig skall läsa/se det jag faktiskt häver ur mig.

En bra grej var att försöka förklara berättelsen i en mening.
 - Kampen mellan det onda och det goda i en galax långt, långt borta.
Här har vi ju uppenbart materia till minst 6 filmer och en massa prylar som vi kan tjäna pengar på.

Blev dessutom introducerad för en ny karaktär i Stockholms undre värld:
Vampyren Danne, HIV smittad och deprimerad, han satte igång min fantasi lite. Danne fick även bli huvudpersonen i vår gruppuppgift för kvällen

Setup:
En person (vem och kön ligger på oss att bestämma) hittas död i en lägenhet, i dennes hand finns en mobiltelefon, på den finns fem bilder som förklarar kvällen och händelseförloppet fram till dödens inträffande för personen på golvet.
Detta redovisades sedan genom att beskriva dessa fem bilder, tror vi har tillräckligt med material för att göra en miniserie för SVT.

Ingen text att skriva till nästa gång men däremot en massa text att läsa igenom och analysera.
Tror även vi fick en liten sneekpeak på nästa bok från Fager, mer än så säger jag inte.

Vet dock inte om jag vågar publicera mina texter på bloggen ännu, jag måste samla lite mod först.


Tintin bort från hyllorna på Kulturhuset



Man har tydligen bestämt sig för att censurera bort Tintin på Kulturhuset i Stockholm, ett felaktigt beslut i mina ögon.

Vad blir nästa grej Astrid Lindgren, Pippis Pappa är ju negerkung.

Nu skall det ju klargöras Behrang Miri inte är Chef Kulturhuset och att han inte har plockat bort Tintinalbumen från Serieteket och Vuxenbiblioteket.

Behrang är ute och skäller upp för fel träd, skulle vi börja rensa författare för att dom har obekväma och avvikande ideer  och tankar så skulle det inte bli många kvar.

Kan se relevans i att ta bort till exempel Tintin i Kongo men även där tycker jag att det är lite hårt att ta bort en bok för att den inte faller in i normen. Men jag är övertygad att barn i dag är med så pass mycket i debatten att dom vet vad som är rätt och fel i Tintin och att dom har bättre värderingar och insikter än så.

Behrang däremot visar ett fruktansvärt inskränkt och dåligt omdöme. Han om någon borde ju förstå vidden av att ta debatten utan att sopa den under mattan.Vad Behrang egentligen säger är att vi borde sluta undervisa i sånt som har varit ont och elakt. Vi stryker Hitler ur historieböckerna för han hade fel värderingar, hur skall vi kunna ta lärdom av det som hänt då.

Skall vi börja rensa ut bland böckerna för att "skydda" barnen, skall vi då ha bokbål härnäst?

Tintin speglar det som var inte det som är.


Ger Behrang Miri 5 foliehattar


Wednesday, September 12, 2012

Du kommer in i ett rum, det är mörkt...



Kan man på 2  - 3 sidor beskriva ett rum som ligger i totalt mörker?

Du kommer in i ett rum. Det är mörkt

Du kommer in i ett rum, doften av instängdhet och mörker är det första som slår emot dig, bakom dig slår dörren igen. Det enda som hörs är ljudet av dina egna andetag och bruset av blodet i öronen, du lyfter handen framför ditt ansikte men du ser inte rörelsen, men du vet att den finns där. Du för handen mot ditt eget ansikte för att med beröring bekräfta att du faktiskt genomförde rörelsen och inte inbillade dit det hela. Jodå handen fanns där så som du trodde. En ilning rinner ner för ryggen. Efter en sekunds tvekan vänder du dig om och tar ett steg framåt, med handen utsträckt framför dig för att hitta dörren igen, handen möter inget annat är tomhet.



Kan man behålla läsaren i 1500 - 2000 ord?

Tuesday, September 11, 2012

Att skriva skräck

Mary Shelly



Kursdeltagarna:
Ett stort spann av människor även om det var en viss övervikt av journalister och skribenter, men även en Läkare, ett par IT killar(dom kommer du aldrig i från), en servicetekniker som jag tror jobbade på sjukhus samt en bra mix av manliga och kvinnliga deltagare. Åldersspannet var allt från nybakad gymnasiestudent till 50+ så det här kan bara bli bra.

File:Robert E Howard suit.jpg
Robert E Howard


I går var det första träffen för oss hågade nio som under överinseende och ledning av skräckmogulen Anders Fager. En riktigt rolig och i mina ögon helt oväntad öppning på en kurs, jag vet ärligt talat inte vad jag väntat mig då jag aldrig gått en kurs i författande förut, men oavsett så hade jag inte förväntat mig detta. Anders höll en levande och artikulerade inledning och det gav klart mersmak för kursen. 
Vi fick en genomgång av skräckens historia och hur skräcken förändrats och återanvänts, hur man helta tiden jobbar med det okända och outforskade. Vi berörde Mary Shelly, Hp Lovecaft, Robert E Howard, Stephen King mfl. 

Fick upp ögonen för Pulp och en kort intro till vad det var och varför det just hette Pulp, kännde till begreppet men inte innebörden.
Stephen King
Anders förklarade för oss hur man med det okända kunde driva fram skräcken i läsaren, Mary Shelly använde sig av elektricitet som sedan följdes av tex strålning och radioaktivitet, och nu genitik och kloner. Titta till exempel på Spindelmannen, där Peter Parker i originalserien blir biten av en muterad och radioaktiv spindel, men i filmerna blir biten av en genmanipulerad spindel. 


Upplägget:
Det kommer att bli en del funderande och skrivande utanför kursen, då vi enbart har ca 3 h per tillfälle och till nästa träff om två veckor så skall vi skriva en text på temat, "jag kommer in i ett rum", vi skulle undvika "explosioner och Zombiehorder" samt inte använda oss av en karaktär utan enbart ägna oss åt rumsbeskrivningen. Utrymme för detta 2 till 3 sidor, i Courier 11pt 1½ radavstånd.


Finner dock Courier svårläst, dagens inlägg är dagen till ära skriven just i Courier 11pt.

Friday, August 24, 2012

Johan i vardagen

Jag har väl på något sätt landat i vardagen igen efter Johan, även om man inte just där och då trodde det, men det skedde i alla fall på något sätt. Han dyker upp i huvudet bland, oftare nu än när han fanns bland oss, sjukt hur mycket man tar för givet, som man förväntar sig bara skall finnas där. Nu finns han inte, i alla fall inte på det plan där vi är utan han är någon annanstans eller ingen annanstans.

Har haft mycket kontakt med Ulrika, Johans fru och det har hjälpt mig enormt mycket, jag tror och inbillar mig, att även jag, ger henne stöd från min sida. även om det var så att Johan och jag var vänner så vill inte jag släppa kontakten med Ulrika, det vore lite som att släppa kontakten med Johan.

Ulrika du visar en enorm styrka och stamina i detta.

Det jobbiga kommer nu, på med uniformen om några veckor och ut i skogen för att genomföra KFÖ, visserligen så har jag varit ute i grönt vid ett par tillfällen sedan Johan gick bort men det var så nära inpå och chocken bedövade och då hade jag inte riktigt greppat det. Att nu dra på sig uniformen igen för att med St Eriks genomföra KFÖ, i en miljö som jag mest förknippar  med Johan är aningen paniskt. Jag vet det finns stöd stöd i mina kamrater i pluton och kompani. Många av dem goda vänner, andra goda kamrater men alla är bra och dugliga människor, annars hade dom inte varit i verksamheten.

I garderoben hänger också Johans M90, borstad och vårdad, jag vet att den skall upp till kompexp vid tillfälle men det kommer jag nog dra ut på, den hänger bra där den hänger just nu. Det känns viktigt för mig att veta var den är.

Men som vanligt, är det GLVP som gäller samt att se upp för Ekorrar.

Johan, håll ställningarna, förstärkning kommer, så småningom.




Friday, June 15, 2012

Johan Edbäck, hur går man vidare? - En sak i taget, här och nu.

För tre veckor sedan gick en av mina mesta vänner, bort i en tragisk olycka, en händelse som vände upp och ner på hela min värld.
Johan var inte min bästa vän eller min närmaste vän, men han fanns med i många delar av mitt liv, därför säger jag att han var min mesta vän, men han var en nära vän och en bra vän. Johan var en kille som kunde gå mig på nerverna, göra mig förbannad, irriterad och glad, allt det som kännetecknar en god vän.
Men Johan var inte bara min vän, han var även min kurskamrat, gruppchef, stridsparskamrat och kollega, vi delade många delar i livet och vardagen. Även om vi de senaste åren inte hade en så där jätteaktiv kontakt på grund av familj, jobb och andra saker, så hördes vi av på något sätt minst ett par gånger i veckan. Via Facebook, mail, telefon eller kanske till och med en lunch. Men nu sitter jag här med saknaden och det dåliga samvetet, för att jag lever, för att jag missade att ringa på hans födelsedag, för att jag har min familj kvar och hans familj inte har Johan kvar. Men egentligen borde jag inte ha dåligt samvete för att jag lever, men det har jag. Irrationellt ja kanske men i detta kan man inte vara annat.

Jag har inga andra vänner som jag upplevt så  många saker med, jag och Johan har;
Sovit sked ute i skogen under en presenning i minus5 grader, allt för att hålla värmen.
Varit nära sammanbrott av utmattning och frustration under övning, när orken och maten inte fanns eller räckte till. - GLVP
Delat sked och grönpåse i brist på annat. - Hemavan eller Ånn kommer inte ihåg.
Skrattat oss hesa åt ingenting när tröttheten tog överhand och det enda vi kunde göra för att hålla oss vakna var att garva - Jönköping, Dream Hack, minns det med värme, även om det luktade fruktansvärt illa.
Suttit med huvudena i hop och löst problem i jobbet.
Bara hängt.
Sprängt saker i småbitar - We got to blow shit up.
Peppat, pratat, stöttat och tråkat varandra till leda, Johan dina näshår var alldeles för långa.
Tapetserat - Och bra blev det även om det var lite snett bakom dörren.
Nördat - Massor.
Slagits, om än bara under kontrollerade former - Kim var fan galen.
Bara suttit och ljugit oss blå om allt och inget. - Ofta och jämnt.
Listan skulle kunna fortsätta länge till.

Jag har andra vänner jag har gjort alla dessa saker, med men ingen jag gjort allt med.

Jag vet att livet måste rulla vidare och att kommer att göra så, vare sig man vill eller inte. Pratade med Johans fru här om dagen och  vi pratade om att gå vidare och hur svårt det är att göra det, rädslan för vardagen och att Johan skall försvinna. Men jag tror inte att Johan försvinner bara för att vardagen kommer, rättare sagt jag vet att han inte försvinner.

Men hur går  man vidare? Då tänker jag inte bara på mig själv, utan på alla andra runt omkring Johan, hur orkar man ta tag i vardagen, hur orkar man gå vidare hur får man livshjulet att snurra på igen. men speciellt tänker jag på Johans fru och de två barn han lämnade efter sig. Livet stannar ju inte utan det fortsätter ju i svindlande fart runt omkring oss men vi i vår bubbla, i vår egen sfär så står tiden nästan still, eller den gjorde det i alla fall ett tag och har nu så sakta börjat rulla igen. Jag önskar dock att den rullade bakåt och inte framåt i stället så att man kunde vara där och sträcka ut den handen som den hand som Johan behövt för att ta emot sig och inte falla. Nu faller vi alla i stället med Johan och Johans familj men till skillnad från Johan så kommer vi att landa säker och tryggt här och nu. Johan har också landat tryggt men inte på samma ställe som vi andra.

Nu gäller livets enkla regler.
En sak i taget, här och nu.

Johan håll ställningarna, förstärkning kommer så smånigom.

Vad jag hör Johan säga nu är "GLVP"
"Gilla Läget Var Positiv"

Din vän Stewe

Tuesday, March 13, 2012

Arla haren

Lill Skansen

Lill Skansen är ju under ombyggnad sedan ca 18 månader tillbaka och snart är det dax att inviga den, lite i 11e timmen får jag åter igen kontkte med dem för att försöka lyfta in mina myror. Det skall bli spännande att se hur och vad som händer, tror dock att det blir en vår och försommar med ett gäng besök på Lillskansen för att utöka stacken med så kallad Boosting. Allt för att stacken skall bli stark och att den skall bli "rolig" att titta på.

Jag har under ett par års tid snackat med Skansen om myror, och nu kommer det äntligen till skott, dom har ju tidigare fått ett formikarium av mig men det dog dessvärre ut. Men nu har vi tagit nya tag igen.

Den 24:e är det smyg invigning och den 21:a skall jag till skansen och sncaka lite sedan så blir det nog en eller ett par dagar där.

Hur mår myrorna då, dom är inte så många som jag ville men det är gott om ägg, larver och puppor så det blir nog bra. Lite värme så kommer nom nog i gång, måste dock driva upp en stack till i sommar som jag får invintra i höst så att vi kan skifta stackar till senare i höst vinter.

För invintras behöver dom göras.

Kommer att ta upp Skansen bloggen igen, tar även med mig kameran den 21:a så får vi se vad vi får publicera för bilder.
Skansen Bloggen


Wednesday, January 11, 2012

På toppen i högen av böcker, Samlade svenska kulter av Anders Fager...

Anders FagerJust nu så läser jag en bok av Anders Fager, en bok som inte liknar något jag läst tidigare i alla fall inte inte en svensk bok av en svensk författare. Boken heter Samlade Svenska Kulter. Jag har kommit lite mindre än halvvägs och den är svår att släppa. Jag tycker dock att den kräver en annan noggrannhet i läsandet. Så jag tar tid på mig, dvs det är inget jag kasta upp och läser när jag har 5 minuter över utan jag vill gärna ha lite mer tid. Så det blir inte så där jätte många läs sessioner.
Vill ju gärna säga att jag känner Anders Fager, för det är ju alltid coolt att säga att man känner en författare, ja jag vet vem han är, ja jag har träffat honom och jag har honom på min FB lista, tillsammans med mina andra 400+ "vänner", bli inte förnärmade för att jag skriver "vänner", och jag är en av hans 600+ "vänner".

Då jag har Anders på min FB lista så följer jag hans status uppdateringar med intresse, det som är speciellt roligt är att han använder sig av FB och troligen andra sociala medier för att forska in för det han skriver om här näst. Han frågar helt enkelt massan av minions på medierna och dom gör hans jobb. Smart kan tyckas, ja absolut.

Vad skall man säga, svenska Varulvar och Tentakelporr kan den bli dåligt, och det kommer mera.

jag blir lite nyfiken på om och hur han knyter ihop säcken...