En av våra pionjärer inom mykologi försvann för 100 år sedan under under ganska oklara omständigheter. I mitten, slutet av augisti 1914. Finns dock inte så mycket att gå på. Men bara det lilla jag har hört är dock tillräckligt för att dra i hop en hel roman på. Troligen så gick hon i sjön nere vid Karlbergskanalen.
Fick mig nyfiken i alla fall.
Har just läst ut Sigfrid Lindhes bok Omoral. En otroligt rak och ärlig bok, utan krångliga intriger, baktankar och luriga karaktärer. En bok med hög igenkänningsfaktor för de som läst vid högskola eller universitet. Jag som själv inte gjort det kan ändå ta till mig och känna igen mig i historierna. Många av dem har jag dessutom hört på omvägar, lite som "urban legends" eller vandringssägner. Ingen har upplevt det, men alla känner någon som har en kompis som var där.
Boken är riktigt rolig och har ett skönt språk. Samtidigt som man kan känna smaken av baksmällor och fylleångest. Målande och beskrivande utan att gå in på detaljer. Författaren lämnar mycket åt läsaren att fylla i och uppfinna själv, kan det vara så att vissa minnesluckor från författarens upplevelser spelar in här. I stället så ägnas tid åt fest och galenskaper. Många galenskaper.
Boken handlar om studenten Cesar, förstaårsstudent vid Luleå universitet. Cesar är nog inte den mest världsvana killen, han har förmodligen aldrig halsat en öl eller ens kysst en flicka. Han kastas handlöst och huvudstupa in i nollningens festande, kårliv och hångel. Det är en strid ström av fester, hormoner, kärlek och ångest som följer.
Jag har haft flera goda skratt genom boken. Igenkänningsfaktorn är hög och tempot är skyhögt. Nollor, phösare, sexmästerier och d6or hela vägen in i kaklet. Cesar är en kille jag känner, jag är helt övertygad om det, eller så vet jag att vi skulle blivit goda vänner. När jag lade ner boken, och var klar med den, var det som att jag faktiskt alltid känt Cesar.
Omoral är den första boken jag läst av Lindhe, men jag tror jag kommer lyfta upp en till inom en snar framtid.
Jag ger boken 4 glänsande foliehattar. Har inte skrattat åt en bok på detta sätt på evigheter. Jag garvade mig harmynt vid flera tillfällen .
Jag har nyligen läst Mattias Leivingers bok Freudland. En riktig tegelsten, Boken startar ganska långsamt, lite som att läsa Tolkiens inledande kapitel i Sagan om Ringen, ’Angående piptobak’. Men redan efter ett par dussin sidor så var det något som fångade mig. Språket. Det Leivinger gör med språket i boken, det fick mig som författarwannabe att tappa hakan en aning. För det han bjöd på var inget jag läst tidigare. Han har ett enormt rikt språk, det känns som om att Leivinger levererar sin 3:e eller 4:e bok där han tar ut svängarna rejält och leker med orden. De är lätt att glömma detta faktiskt är hans debutroman. Det vore intressant att se vad boken har för LIX tal.
Boken börjar aningen långsamt men i takt med att sidorna tickar förbi så tickar även tempot upp avsevärt. Boken kräver ändå lite av sin läsare, den kräver tid och engagemang. Alltså inget du sliter upp på bussen och läser ett par sidor då och då.
Kort om handlingen:
Sigmund Freud vaknar upp i en solbelyst glänta i skogen, han vet inte vart, eller vem, han är. Som av en slump eller av undertryckta minnen hittar han tillbaka till sitt hem. Freudhall. Där pågår det märkliga saker. Inget är som det var innan, även om Freud själv inte vet vad som var innan. Freud ger sig av på en vandring och får de han minst väntar sig som följeslagare.
Något som förvirrar mig är tidsmarkörerna i boken. De passade inte alls in i den tid jag förväntade mig att boken utspelar sig i. Men sakta faller bitarna på plats.
Hade du en bild av Sigmund Freud innan du läser denna bok så kommer du nog få omvärdera den lite.
Jag kan inte ge boken en fyra men en trea känns aningen blekt. Så en duktigt starkt trea får det bli.
17 författare och 17 noveller fyller Maskinblod 3. Boken inleds med en längre novell, eller skall man kanske kalla det en kortroman. Sedan så rasslar det raskt på med 16 noveller av varierande längd. Alla noveller håller en hög kvalitet och är välskrivna. Dock så passade inte alla noveller min smak men det är ju väntat då det är 17 olika historier. Men ett par av dem stack ur rejält och var riktigt bra.Några av författarna har jag stött på tidigare och där har jag inte blivit besviken utan tvärt om riktigt imponerad. Bland annat så har Eva Holmkvist ett helt annat språk i sin novell mot vad jag tidigare läst av henne. Boel Bermann är åter igen i det kortaste laget. Men det hon skrev var riktigt bra och kärnfullt. Johannes Pinter har jag enbart sett film av tidigare men hans novell var en av de titlar som jag gillade. Erik Odeldahl levererar också en riktigt bra text, det var den titel jag fastnade för först och den första novellen jag läste.
Maskinblod 3 är en strålande antologi att ha i väskan. Har du en kvart över så är det bara att plocka upp den och läsa. mer tid än så behöver du inte för att ta dig igenom de flesta av novellerna. Jag tror att det är så den mår bäst att läsas. Själv sträckläste jag alla novellerna och det gjorde att det blev aningen rörigt till slut. Så den kommer nog att få resa i min väska ett tag.
DJÄVULEN ÄR REDO ATT SKRIVA ETT NYTT AVTAL. Filmfestivalen Monster of Films erbjuder ett smörgåsbord av indieskräck. Och som alla på indiefestivaler så gissar jag att du som besökare kan hitta både guldkorn och rena bottennapp.
Jag har i alla fall besökt en av filmerna på festivalen, Faust 2.0. En antologi om 5 st novell filmer Alla med samma tema. Appar och smartphones. Den röda tråden och tanken med novellfilmerna var solklar. Det gick inte att missa. Och detta hade de 5 regissörerna exekverat strålande i sina respektive delar.
De 5 regissörerna är;
Robert Selin, Alan Gustafsson, Nicolas Debot, Johannes Pinter, Micke Von Engström.
Filmen var på det hela taget bra. Det var dock 3 av novellerna som stack ut. Två av dem var riktigt bra och en av dem passade inte riktigt in bland de övriga. Samtliga 5 filmer är riktigt snyggt klippta och effekterna är riktigt bra, så bra som man kan förvänta sig vad gäller denna typ av film. Riktigt sköna klipp och stundtals lysande skådespelarinsatser.
Och så, givetvis, ständigt denna Anders Fager. Som gör en strålande tolkning av en fullständigt hänsynslös förläggare. Om än bara som röst.. Disney letar ni efter er nästa skurkröst så har ni den här.
Gillar ni skräck och gillar ni indie så är detta ett måste, filmen bjöd på ett par riktiga pulshöjare och ett par riktigt goda skratt.
Filmen ser du på Monster of Films festivalen och den är producerad av Njuta Film
Jag ger filmen 3 foliehattar av 5 möjliga, den skulle kunnat få en 3.5 men det passar inte i skalan. Så det blir en 3 men en väldigt stark sådan.
Festivalen hittar ni här på www.monstersoffilm.se där ni hittar program och biljetter.
Jag ser fram emot den norska filmen Död Snö 2 men jag inväntar nog DVD kopian av den.