Har i veckan läst ut Dan T Sehlbergs senaste bok, Sinon. Boken är en direkt fortsättning på hans debutroman Mona. Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken och jag drar mig inte helt till minnes vart den slutade men min känsla är att Sinon tar vid ganska direkt i händelse kedjan. Snabbt finner jag mig tillbaka hos Eric och Hanna och deras vardag. Hanna är frisk från det virus hon fick genom det Mindsurf interface som Eric utvecklat på KTH. En helt banbrytande teknologi som i bästa Gibson anda som låter användaren se internet tredimensionellt, direkt projicerat på näthinnan via den optiska synnerven, samtidigt som användare med tanken navigerar över webben. På något sätt så blir Hanna smittade med det virus som attackerade den konsol som hon satt vid.
Nu är viruset, kallat NCoLV, överfört till människan där tar Sinon vid.
Tidigt i boken så kastas läsaren in i en komplex intrig där Mossad, palestinska intressen, svenska duperade forskare och biomedicinska företag vävs i hop till en matta av terrorism, hämnd och girighet och kärlek som trådar och drivkraft. Allt detta i svensk skärgårdsidyll, på dammiga gator och i skumma lokaler i Mellanöstern eller på ett kliniskt rent och kontrollerat labb i Uppsala. Platser som kändes högst levande och besökta.
Uppbyggnadsfasen i boken är ganska lång. Det lite tar över 150 sidor innan jag tycker att boken faktiskt tar fart. Men det är en uppbyggnads fas som faktiskt behövs även om den kunde var lite mer kärnfull. "Kill your darlings" är något författaren skulle tänkt på även i denna bok. Även om läsaren skickats mellan lilla Sverige, Somalia, Israel, Cypern och Gaza ibland i ett rasande tempo så händer det faktiskt inte så mycket till en början. Men som i Mona så rasslar det sedan i gång riktigt ordentligt. Mitt favoritstycke i boken börjar på sidan 225 Dalarö, Sverige. Efter den passagen är det bara att hålla i sig för sedan går det undan, Tänk dig att du i dåligt väder och mörker naviugerer över Nämndöfjärden i 40 knop då gäller att hålla tungan i rätt mun. För lite så känns det.
Språket i boken är rent och har ett bra flyt men det förekommer en hel del namn och platser varvat med medicinska termer. Det finns ett par mindre faktamissar i boken som jag störde mig på men det är nog på grund av mig som MÖP och det faktum att jag ägnat 6 månader åt att göra research för en dystopisk thriller i labbmiljö. Bokens upplägg gör att du omöjligt kan missa vart och när du befinner dig som läsare..
Sehlberg har återigen fått ihop en väldigt tät och spännande thriller som utan tvekan kan funka även utanför Sverige, det känns inte som en standard svensk deckare eller thriller utan mer som något jag läst från andra sidan Atlanten. Borta är dock technothriller känslan som fanns i Mona och den har ersatts av en Biothriller, Tom Clancy känns nära till hands även i denna bok. Sinon ligger helt rätt i tiden med tanke på nyhetsflödet om Ebola och dess framfart. Det kan få den mest orädde att tvätta händerna en extra gång.
Filmrättigheterna för Mona och Sinon är tydligen sålda och det verkar finnas ett manus i alla fall för Mona. Dessa två böcker tror jag kommer passa alldeles utmärkt som filmer, något jag ser fram emot med spänning.
Jag pendlar mellan att ge boken en trea eller en fyra, det var samma sak med Mona och det men kännas lite fegt att ge Sinon bara en trea så det får bli en fyra. Men jag hade förväntat mig lite mer tryck och drag i boken det var ju trots allt en uppföljare. Jag ville ha en rivstart, den kom liksom aldrig.
Det kan vara en fördel att ha läst Mona innan du ger dig på Sinon men det är inte ett måste.
Du hittar den inbundna boken här:
Din lokala bokhandel
Bokus
Adlibris
Cdon
Ebok:
Bokus
Adlibris
Cdon
SPOLIER ALERT:
Jag fastande för ett namn på en operatör från Mossad vid namn Avner, det är förövrigt samma namn som bars av en av de operatörer som hämnades efter München attentatet 1972 mot de Israeliska atleterna som deltog i OS. Sammanträffande?