Yttre påverkan, färgad av min omgivning.

I morse på väg till jobbet så upptäckte jag en ryggsäck stående, på norrgående perrongen, på Sundbybergs tunnelbanestation. Vilken dag som helst, vilken tid som helst hade jag gått fram till den ryggsäcken/väskan/påsen som legat kvar på perrongen och tittat i den för att se om jag på något sätt kunde åter börda den till dess rätta ägare. Eller i alla fall ta med den till en spärrvakt eller ordningsvakt/väktare så att den inte hamnade i orätta händer.

Men inte i dag, jag var inte ensam om att notera väskan, även tågföraren noterade väskan och ropade upp i tåget att det stod en väska på perrongen och att om någon saknade den så skulle han vänta så att dom kunde hämta den innan han åkte, men ingen gav sig till känna.

 Som sagt normalt sett hade jag inte haft några som helst betänkligheter att "lägga mig i" och ta hand om väskan, men inte i dag, tågföraren frågade mig om jag kunde meddela spärrvakten om väskan, vilket jag givetvis lovade att göra.

Nu var inte spärrvakten på sin plats så jag beslöt att ringa SL upplysningen i stället 08 6001000 och pratade med deras tror att dom kallade det "tygghetscentral" och via dem rapporterade in väskan.

Kanske en skitsak eller hur men är det verkligen en skitsak?

Varför reagerar jag på detta sätt över en väska, det störde mig och jag har grubblat på det en god stund nu på förmiddagen.Om jag får säga det själv så har jag ett stort civilkurage och jag tvekar inte att hoppa in där det behövs om någon är skadad, behöver hjälp, hittar jag något försöker jag se till att det kommer till rätt ägare, jag försöker i alla fall agera på något sätt. Har vid ett flertal tillfällen deltagit i situationer där jag själv eller med hjälp av andra bistått någon som skadat sig på något sätt, många skulle bara gå för bui och många gör det ingen reagerar, och skulle dom reagera så är det ofta bara för att stanna och titta och fota/filma med mobilen. Detta gör jag  utan att tveka eller ens funderat på om det kan försätta mig i en obekväm situation, och jag är sällan oförberädd, i min ryggsäck som jag oftast som alltid bär med mig finns det ett lite kitt med gummihandskar, lite desinficerings servetter(för mig), en HLR mask och ett eller 2 förstaförband från Försvaret. Detta bär jag med mig i sort sett alltid i alla fall när jag har med mig min ryggsäck vilket jag oftast har.

Nu agerade jag ju på väskan, men på ett mer avvaktande sätt, ett försiktigare tillvägagångssätt som kanske kommer med åldern eller är det så att jag blivit färgad av det som hänt, klart jag blivit färgad avdet som inträffade i Norge nyligen, och säker av det som sker i övriga världen, mer hot större risker etc.

Att jag tvekar att gå fram till en väska som ligger glömd på en perrong är för mig ett misslyckande och för dom som hotar vårat samhälle en seger, för dom har lyckats, dom får oss att tveka och vara oroliga och rädda.

Det få mig att fråga mig själv:

Är det så här det skall vara?

Väskan på bilden har inget med texten att göra