Hetta

Dropbox HETTA (pdf)

Publicerar mitt senaste alster.
Detta är min lösning på övningen Relationer och Intrig.  Kliver dock lite ur min låda av bekvämlighet.

Detta är dock en del av en längre novell som jag just nu jobbar på.

 Hetta

---

Erik går ett varv i rummet. Det enda som hörs är hans vänstra fot som skrapar lätt mot mattan. Fyra par ögon följer Erik i hans rörelse.

”Hmpf…” Börjar Erik. Som om han vill säga något men förblir tyst. Han går ett varv till.

Julia kommer på sig med själv att blinka i takt med Eriks steg. Hon tittar generat ner i golvet. Som om hon skulle blivit påkommen mitt i något pinsamt.

”Julia” börjar Erik. Han fortsätter cirkla runt dem.

”Har du något du vill säga oss?” Frågar han.

”Eh, va?”

”Ja, har du något du vill dela med oss?” Frågar Erik igen.

”Nej det tror jag inte.” Julia tittar fortfarande ner i mattan. Nu vågar hon inte verkligen inte titta upp mot Erik. För nu vet hon, han står mitt framför henne. Tittar på henne med sina klara blå ögon. Hon skulle inte klara av att hålla masken, inte om hon mötte hans blå ögon. - För då skulle han veta –. Hon fångar upp en svart hårtest mellan sina fingrar. Tvinnar den samtidigt som hon leker med den i mungipan. Hon tittar upp och följer Erik med blicken igen. Men noga med att inte blicka i takt den här gången.

Erik drar med fingret över stolsryggen på Anderas stol. Han drar med tummen över fingerspetsen som för att ta bort något inbillat damm. Han fortsätter gå. Som om han var ute och promenerade en solig dag i parken. Utan ett bekymmer i världen. Han lägger en hand på Lars axel. Lars tittar upp, som om han blivit väckt.

”Lars var med lite här nu.” Erik, klappar honom ett par gånger på axeln och går vidare. Lars går vidare i sin solskenstakt.

”Inga bekymmer” , nynnar han för sig själv. Julias blick följer honom. Han stannar bakom Ewas stol. Lägger sina händer på hennes axlar. Julia sänker blicken till Ewa. För att Erik inte skall se att hon tittar på honom.

”Fejkvampyr!” mimar Ewa, samtidigt som hon stirrar Julia rakt i ögonen. Hon vet vilka knappar hon skall trycka på.

Julia släpper håret, stirrar på Ewa.

”Jävla emohora, gå och skär sönder armarna istället och gör det ordentligt.” Skriker Julia i falsett.

”Sluta fitta runt och rispa. Skär på riktigt i stället. Så vi slipper ditt fula EMOTRYNE.", Julia reser sig ur stolen för att ge kraft åt det där sista.

”FITTA. Jävla fittvampyr, fejk.” skriker Ewa till svar, men hon kommer av sig och låter det dö där.

”Stopp, det räcker där.”, bryter Erik in.

Ewa ler lite nöjt åt den explosiva reaktionen.

– Works e v e r y time -.  

”Du då?” Erik riktar sin fråga direkt till Ewa.

Ewa skruvar på sig. Hon hoppades att hon skulle slippa den här gången. - Han har inget hon vill ha, och det han vill ta är inte hennes att ge -.

”Nej!”

”Nej? Nu får du utveckla dig lite.”

Hans tonläge, det rubbar hennes cirklar. Hon känner sig som om hon satt i skolbänken igen. Läraren står där framme i katedern. Doften av torr krita och otvättad manchester. Flåsandet i nacken. Hon vågade aldrig be om hjälp på matten. För vem ville ha Flåsaråhman hängande över sig. Desperata försök att hindra hans blick ner i tröjan. Eller känna hans skrev mot ryggen när han stod nära och gnuggade. Hon kunde inte acceptera det. Det var nog därför hon inte blev godkänd i matten.

”Ewa?” , säger Erik med kraft i rösten.

”Nej jag vill inte, inte i dag.” Ewa tittar upp mot Erik, hon ger honom en rak blick, inget undvikande. Hon möter honom på hennes villkor. Men hon förlorar. Eriks kalla blå ögon slår hennes. Hon viker. Skamsen och slagen tittar hon ner i golvet igen.

”Trodde inte det heller”, mumlar Erik.

Anderas försöker att inte titta på Julia, men det går inte. Han vill inte stirra men, dom bara finns där. Hur kan man inte titta? Just det där lilla vecket innan dom försvinner ner i blusen. Han vill ju bara ta på dom.

”Anderas, du då har du något att berätta för oss i dag?”, Erik fortsätter cirkulera i rummet.

”Men va fan…”, Ewa himlar med ögonen.

Lars rycker till och sätter sig rakare på stolen, tittar frågande på Erik. 

”Nej Lars, inte du, din tur kommer sen! Anderas!”.

Lars sjunker ihop lite, mest lättad över att det inte var han. Han tittar nyfiket på Anderas.

Anderas höjer långsamt ögonen och möter Ewas. Han ser föraktet i hennes. Men han ler mot henne i alla fall.

”Anderas! När som helst, vi väntar.”, Erik stannar bakom Anderas.

Anderas reser sig från stolen utan att släppa Ewa med blicken.  Leende. Anderas vrider på kroppen och tar tag i karmen på stolen. Han svänger upp stolen i en vid båge. Ekstolen vägde mer än han föreställt sig. Stolen slår med kraft in i Eriks huvud. Ingen hinner reagera. Minst av alla Erik. Han faller i golvet av smällen.

Anderas släpper stolen. Den brakar in i väggen. – Wow, det där gick ju bra - han beundrar sitt verk i fraktionen av en sekund. Han vänder Eriks medvetslösa kropp över på mage. Gränslar den. Trycker upp Eriks högra arm på ryggen och låser den med knät. Tar sedan tag i den andra armen. Ur bältet drar han fram två långa buntband. Snabbt binder han dem runt Eriks händer. De andra sitter som paralyserade och tittar på Anderas. Dom har inte riktigt fattat vad som hänt ännu. Anderas vrider upp Eriks kropp och kollar så att han andas. Trycker bak Eriks huvud för att vara säker på att han inte kvävs. Han får inte dö. Inte än.

Ewa sitter som förstelnad på stolen. Anderas rörelse spelas upp som i slowmotion framför henne. Eriks ansiktsuttryck när stolen slår in i sidan på hans ansikte. Etsar sig fast på hennes näthinna. – Det han vill ha är inte hennes att ge. - Hon hör ur luften går ur Erik när han ledlös slår i golvet. Han stönar inte ens. Hon följer Eriks svarta glasögon med blicken. När dom seglar genom rummet. Dom beskriver en perfekt båge.

Lars börjar skrika. När han ser blodet rinna över Eriks ansikte.

”Va, vafan, vad gör du, va…” Lars börjar stamma.

”Håll käften, annars blir du nästa”. Skriker Anderas. Han pekar med hela handen på Lars. När Lars ser Anderas hand, kladdig av Eriks blod tystnar han.

Julia reser sig upp, hon kan inte ta ögonen från Eriks blodiga huvud. Hon går fram mot Erik. Sätter sig på knä framför honom. Drar fingrarna över hans blodiga kind. Hon smetar ut blodet över fingertopparna med tummen. Hon kan inte låta bli att smaka på det. Metalliskt och salt. Hon vill ha mer. Sakta drar hon hela handflatan i blodet.

Lars, känner hur luftrören drar ihop sig. Det blir som att andas genom ett sugrör. Panik. Svetten rinner längs ryggen, munnen blir torr.  

Han börjar treva efter väskan som står nedanför stolen. Men han släpper inte Anderas och Julia med blicken.

Anderas reser sig, tittar ner på Julia. På knä framför honom. Hennes blus har tappat en knapp. Han tittar rakt ner i hennes urringning. Kanten på den vita behån är skarp mot hennes mörka hud. Han tittar på henne,- Vet hon? Vet dom? Han vet. -

Julia slickar sin blodiga handflata. Smaken av blod, smaken av Erik fyller henne. Hon tittar lyckligt upp på Anderas. - Varför har hon inte sett honom förut - hennes sinnen skärps. Hon andas in genom näsan, fyller lungorna. Den metalliska doften av blod fyller henne. Som om hon fylls av feromoner. Det lyckliga byts mot något annat. Hon tittar ner igen. Hon kan inte motstå frestelsen. Sakta böjer hon sig ner mot Erik. Hon börjar slicka rent det blodiga ansiktet.  

Lars släpper uppmärksamheten på Julia och Anderas, han känner hur hans luftrör blir allt mindre. Den stickande känslan i läpparna och fingerspetsarna. Snart kommer han att svimma. Det vet han, - det är bråttom -. Till slut får han upp ytterfacket på väskan. Handen griper om inhalatorn. Han skakar den. För den till munnen. Andas in. Blåser ut. Tycker ner tuben. Andas in. Lättnad.

Anderas tar fram en liten plastpåse ur fickan. Han tittar på de två små rosa tabletterna och den svarta. Det svarta fåret. Ett sigill i formen av ett pentagram är slaget i de rosa tabletterna. I den svarta ett bockhuvud. Han skakar lite på påsen, som för att locka till sig ett litet djur.

”Ja kom då, jag vet att du vill!”, han pockar på Julias uppmärksamhet. När han får den öppnar han påsen. Fuktar fingret mot spetsen av tungan. Fångar upp ett piller på fingerspetsen. Sakta och demonstrativt lägger han pillret på spetsen av sin tunga. Rosa.

Ewa ser Anderas lilla påse med små rosa pillren. Hon reser sig ur stolen och går nästan utstuderat långsamt mot Anderas.

Julia släpper inte tabletten med blicken. Sakta reser hon sig från Eriks blodiga ansikte. Hans blod är utsmetat över hennes ansikte. Leendet hon ger Anderas lyser vitt ur det röda. Hon greppar kragen på Anderas skjorta med båda händerna och drar hans ansikte mot sig. Hans mintiga söta lukt, det pojkaktiga ansiktet. Hon låter hans dofter och värme fylla sinnet. Hon slukar hans utsträckta tunga. Sväljer hans läppar och ansikte som om hon vill äta upp honom. Drar honom mot sig, hela hans kropp. Eriks blod i hennes ansikte kladdar. Snart smakar Anderas som Erik. Metalliskt och salt.

Anderas viftar lite lätt med påsen över Julias axel. Ewa snappar åt sig påsen ur hans fingrar. Han koncentrerar sig nu helt på uppmärksamheten han får av Julia. Han bryr sig inte om att hon är blodig. Han vet vad som skall komma.  

Ewa öppnar ivrigt påsen sticker ner ett finger. Plockar upp det rosa pillret. Lägger det under tungan och låter det smälta. Hon sätter sig mitt på golvet och väntar på effekten. Julia och Anderas hånglar som om det var deras sista andetag. Anderas arbetar effektivt och målmedvetet. Den lätta känslan kommer smygande över henne. Ljudet blir klarare och ljuset krispigare. Ewa tittar på Lars, ser hur han sitter som förtrollad på stolen. Hakan nere på bröstet och bara glor på Julia och Anderas. En avslöjande bula i skrevet. Hon reser sig från golvet och går mot honom. Hon tar tag om nederkanten på sin tröja och drar den över huvudet. Knäpper upp behån och låter den falla. Sätter sig gränsle över Lars knän. Hennes bröst hänger några centimeter från hans ansikte.

Lars ser hur Ewa kommer mot honom. Innan han ens fattar vad som händer sitter hon gränsle över hans ben. Nästan naken. Han försöker stammande få fram något. Något som inte ens han själv förstår. Ewa lägger ett finger över hans mun. Hyssjar honom, som ett litet barn. Han stirrar på hennes bröst, tar in varje detalj. En liten vit linje. Ett ärr löper tvärs över det vänstra bröstet. Över kanten på vårtgården. Hennes underarmar. Tusentals ärr täcker undersidorna av hennes armar. Men han vågar inte göra något. Han bara sitter. Obekväm, trångt och hård. Hon är varm.

Ewa tar hans huvud mellan sina händer och biter honom i överläppen. Hårt, så hårt att det går hål. Men hon får inget gensvar. Hennes bett övergår i en kyss. Hennes tunga letar sig in till hans. Till slut får hon en reaktion. Tafatt och osäker. – Oj, här har vi mycket att jobba med – Ewa ler och fortsätter kyssa honom. Lars försöker förstå vad som händer. Hur han skall svara på hennes överfall.

En brännande smärta strålar från Eriks huvud och ner mot axeln. Han ligger ner. Det ringer i öronen. Erik försöker resa sig upp men hans händer lyder honom inte. Som om dom satt fast. Det smakar blod i munnen. Han försöker se sig omkring. Allt är täckt av en röd hinna. Suddigt. Var är hans glasögon?. Varför ligger han på golvet? Erik försöker samla sig. Greppa vad som hänt. Stolen.

Julia sliter i Anderas kläder. Hon brinner, svetten rinner från ansiktet och halsen ner mellan brösten. Den vita behån färgas i kanterna av blodblandad svett. Hon känner sig varm. Julia kliver ett steg fram. Fäller Anderas under sig.  I fallet river han upp hennes blus och knapparna flyger genom rummet. Julia är het. Inte het, utan bokstavligen het. Hon brinner, hennes kropp glöder. Hon trycker ner Anderas under sig, hans svala kropp mot hennes heta. Hon måste ha honom. Det vet hon. Hon sliter upp hans tröja. Med ett ryck sliter hon av honom bältet. Anderas vrider sig under henne. Han vill bort men hon släpper honom inte. Han är hennes.

Anderas faller baklänges. Han är chockad, allt händer så fort. För fort. Julia är redan glödhet. - Så fort skulle det ju inte gå -. Han måste ta den svarta. - Han behöver den -. Anderas tittar upp i hennes ansikte hon glöder. Näsan, ögonvrån och munnen lyser svagt i bärnsten. Hennes händer lämnar röda märken på hans bröst. Hennes läppar bränner hans. Håret på hans bröst är bortbränt. Han försöker ta sig loss ur Julias grepp. Men hennes heta händer håller hans kropp. Hon brinner, han brinner. Anderas ser i panik hur Ewa plockar upp den lilla påsen.

Lars vill. - Men hur -, han vet inte.

Ewa tar upp den lilla påsen och dinglar den framför Lars ansikte. Ser honom djupt i ögonen. Hon sticker sitt finger i hans mun. Svalt mot hennes heta finger. Med det blöta fingret väter hon sin ena bröstvårta. Tar upp pillret ur påsen. Det svarta. Fäster det på den fuktiga vårtan.

Lars tvekar. Han förstår inviten, men tvekar. Ewa greppar hans huvud i sina händer och trycker hans mun över bröstet.

”Sluta, nej, släpp mig. Nej!, inte det. Ewa ge mig påsen. Ewa, snälla.”, Anderas och Julia står i lågor. Julia rider Anderas i ett vansinnestempo. Hon brinner. Anderas brinner. Mattan under honom smälter av hettan. Smälter in i hans kropp. Lågorna från Julias kropp slickar taket. Bränner Anderas. Bränner Julia. Hennes vrål övergår från njutning till smärta. Flammorna förtär deras kroppar.

Lars läppar sluter sig om Ewas bröst. De är heta. Bränner hans läppar. Han fångar pillret med tungan. En isande kyla sprider sig i hans kropp. Lars sänker sina tänder i det heta köttet. Kylan från hans mun kolliderar med det heta blodet.

Ewa tittar ner i Lars svarta ögon. – Han har något att ge, och det är hennes att få -. Hon känner hur hans tänder sjunker in i hennes ena bröst. Hon kastar huvudet bakåt. I njutning. I smärta. Hon brinner. Hon måste ha hans kyla. Hon är så het. Hennes kläder börjar ryka. Glöda. Brinna. Förkolnat tyg faller av hennes kropp. Hennes nakna, bleka hud täcks av sotflagor. Flammorna från Ewa sväljer dem båda. Rummet runt om dem står i lågor. Ewa känner hur kylan fyller henne inifrån. Hon tittar ner i Hans svarta ögon. Hon ser sin egen spegelbild i hans ögon. Hon brinner. Rummet brinner. En blick över axeln. Bakom henne brinner det som en gång var Anderas och Julia. Hon ler – Vem är nu en HORA -. Hon vet att han skyddar henne. Han kommer inte låta något ont hända henne. Hon är hans. Elden dånar runt henne. Hon brinner. Han brinner. ALLT BRINNER…

Erik försöker resa sig upp. Ta gig loss. Försöker skrika på hjälp. Eldens dån dränker hans rop. Hans lungor fulls med rök och hetta. Fortfarande groggy av smällen. Driver han åter ner i medvetslösheten. Svagt i fjärran hör han brandlarmet.

Ewa rider honom. Hans kyla strålar genom henne. Hon tar hans kyla. Suger den ur honom. Förtär den. Kvar blir hennes hetta. Sakta förkolnas han under henne.

- Han hade något att ge. Något hon ville ha. - Rummet runt henne dånar. Taket kollapsar över henne. Dörren exploderar. Trycks in i rummet. Vatten. Räddande vatten sköljer över henne. Över Erik. Men för Lars, Anderas och Julia är det försent.

- Hon bär det som var hans, det som var hennes att få -.

En förvånad brandman bär ut en naken kropp. Sotig. Blek. Men orörd av elden. Så när som på ett fult blödande sår över ena bröstet. Som om bröstvårtan blivit avbiten. De lägger henne försiktigt på en bår. Drar en filt över henne för att skyla henne. Hennes hud slät och fin hennes armar släta. Erik bärs ut på en bår. Hans skrik av smärta ekar över gården. Lukten av bränt kött är ligger tät i luften. En sjukvårdare blöter kompresser och lägger över hans sargade ansikte. Ingen kommer någonsin känna igen honom. Inte ens hans själv.