Kaknäs sista band och andra zonsagor, Anders Fager ISBN:9789187222221 Fria Ligan

Jag har den bästa optiken. Jag kan se allt ni gör. Jag kan se hur ni smyger på motorlederna. Jag kan se långt ut i farleden. Jag ser er i förstäderna. Jag ser er på lidingö. Och jag berättar allt för mina lyssnare.

Fager har återigen levererat, och det är sällan man blir besviken. På något sätt så lyckas Fager med att placera sig själv som författare i ögonhöjd med sina karaktärer. Han har en förmåga att förmedla sin karaktär inte ur ett helikopterperspektiv utan mer ur förstapersons- perspektiv som jag inte sett någon annan stans. Detta trots att han sällan eller aldrig skriver i jagform. Det är mer faktiskt så att han placerar läsaren mitt i scenen. Jag kan inte förklara det bättre.
Har du som läsare läst "Samlade svenska kulter" och kommer i håg novellen Mormor skall ut och resa så vet du vad jag menar. I "Kaknäs sista band: och andra zonsagor" Fager gjort lite samma sak. Men då konsekvent genom hela antologin. Fager använder språket så att de passar honom inte tvärt om. Behöver han ett nytt ord eller en ny betydelse för något så kompromissar han inte. Kan det vara så att han faktiskt i en avlägsen framtid varit en Rubbit?

Fager har lyft locket till en värld som jag minns från mina år som finnig tonåring. Sittandes i någons gillestuga. Stank av fotsvett och desperation. Hukandes över böcker, kartor, tabeller, rollformulär och tärningar. Svingades svärd eller skjutandes med automatvapen, mot horder av slemmiga svettglänsande mutanter, på något uppdrag åt en minder nogräknad världshusvärd eller klan ledare som tappat bort sin käraste ägodel.  Under det locket ligger Zonen. Zonen är Stockholm eller det som är kvar av det vi minns som Stockholm. Jorden har inte gått under men civilisationen som vi känner den har gjort just det. Små isolerade enklaver har bildats, försök att skapa någon slags trygghet och bas för överlevnad. Utanför dessa enklaver så är världen allt annat än gästvänlig. Och du är inte den som är på toppen av näringskedjan. Är du en Rubbit? Då vill alla äta upp dig.

Rubbitar, Hammarkullens hjälte.

Följ med en sväng till Köphuset på Kungsholmen eller till Kungskurvan och leta skrot. Gå en sväng förbi dödsklotet, men är du köttätare akta dig för Rubbits folk ty det skulle inte lägga två tassar emellan. De skulle döda dig på fläcken. Om du har tur.
IKEA - forntida ord för lycklig familj.
Gräv ner dig i Hammarkullen, är du duktig och stark kanske du får ligga, en sak är dock säger du kommer att få jobba. Dö köttätare dö. JAG VILL BLI EN MASKIIIIIN.  Novellerna dryper av referenser så det gäller att hålla upp ögonen.

Som sagt Anders Fager har levererat igen och det en bit utanför det vi brukar se av honom. Kaknäs sista band: och andra zonsagor är en suverän antologi och det är så jag uppskattar att läsa Fager mest. Även om hans böcker är suveräna. Kaknäs sista band är nog också den bok jag uppskattat mest i år. Och en bok jag tror att jag kommer att läsa flera gånger. Den kommer garanterat att ligga på sängbordet bredvid Samlade svenska kulter som en "goto" bok när jag inte har något annat att läsa för tillfället. Och för den som spelar rollspelet Mutant År Noll så är detta en förlängning av den världen.


Jag gillade boken och det var en skön tripp tillbaka till tonåren även om man kanske kunde vara utan vissa minnen. Detta är precis vad jag gillar att läsa så fem foliehattar är inget oväntat.

Jag har den bästa optiken.

Du hittar boken här:
Bokus
Adlibris
SF Bok
Eller varför inte stöda din lokala Bokhandlare.





  

Havrefarsan av Leffe Delo ISBN:9789187049859

Att läsa Leffe Delos bok ”Havrefarsan” var lite som att få en bitchslapp i ansiktet när man står i dojon och väntar, med spända magmuskler, på ett slag i magen. Och så får man en jävla öppen handflata i ansiktet i stället. Det gör bara lite ont, men sen så svider det som fan. En kort stund. Men det går över och man blir lite förlägen istället, för att sedan se det roliga och skratta med de andra. För ingen skrattar ju åt dig. De skrattar med dig. Eller hur !

Återigen har jag en bok i handen jag normalt inte läser. Ja jag köpte den själv. Ja jag vet att jag sagt så ett par gånger under året, om andra böcker, men jag är en skräck och fantasyläsare inte relationer och biografier- läsare. Det är liksom inte jag.  Men jag hade läst på bloggen leffedelo.se tidigare.  Han var rolig och hade ett rappt språk som flöt bra.  Massor med roliga anekdoter om hästar och hästmammor. Inte ston då alltså utan mammor till barn som rider och som hänger i stallet.
 

Boken då?
Delo låter dig följa med till stallet där han verkar tillbringa större delen av sitt liv eller är det i bilen, till och från stallet, som är den stora delen. Någonstans i den häraden är det i alla fall. I stallet eller i Forden. Han har en Ford. Lite oklart vilket som är mest tidskrävande resandet eller stallet. Sen är det ju det här med hästar också.  Livsfarliga mot din person och förödande för din plånbok. Blanda det ovan med kaninkokande ex, en jobbig uppväxt, en senil och mentalsjuk mor som stundom ser det mörka i allt där allt och alla är ute efter henne. Allt det där och Delos kärlek till sina barn och sin mor. Vissa avsnitt i boken gör mig både förbannad och ledsen för det är så jävla orättvist att man kan behandla sina barn på det sättet. Det är vid sådana tillfällen man önskar att det fanns större krav på föräldrarna, än deras möjlighet och rätt att reproducera sig, för att få skaffa barn. Men bara för att föräldrarna är dåliga innebär inte att barnet blir dåligt. Delo berör även den tanken i sin bok. Det var tillfällen där jag satt med brännande ögon och inte var långt från tårar. Jag är "man" jag gråter inte offentligt. Det var bara att lägga ner boken och titta på något fånigt youtube klipp i stället.  Allt detta elända och hans uppenbara, enligt författaren själv, minussaldo på karmakontot levererar han till dig som läsare med sin humor och ironi som sköld, men han skriver också med hjärta, själ och kärlek.

Delo gör det här skitbra. Ett rappt språk med lite ”getto” och smak av förort, om man nu kan säga så. Det borde inte fungera i någon bok kanske möjligen i en dialog och även då skull det bli tröttsamt efter en sida eller två.  Men här funkar det precis hela vägen. Precis hur bra som helst.

Boken var förvånansvärt lättläst och det är nästan synd att den är så lättläst. För jag uppskattade den väldigt mycket och hade gärna velat hålla i den lite längre. 

Boken finns även som ljudbok, bland annat på Storytel, inläst av Leffe Delo själv. Ett mycket smart drag. Det hade liksom inte känts trovärdig om den varit inläst av någon annan. Det är ju faktiskt Leffe och hans relation till sin dotter och snabbmaten i stallet som boken handlar om. Lite annat också så klart.

Jag ger boken 5 foliehattar rakt av det är liksom inget att diskutera. Läs den, du behöver inte vara en hästförälder eller tonårsförälder för att uppskatta boken. Det räcker nog faktiskt med att bara läsa den. Boken gav mig flera tankar och funderingar, men även insikter om hur jag kanske kan lösa kommande konflikter. Det är inte om det kommer utan när det kommer som gäller för de frågeställningarna. Havrefarsan kvalar in som en av de fem bästa böckerna jag läst under året.

Men när allt kommer till kritan så handlar boken om två saker.
Kärleken till livet och snabbmat(hästar).

Du hittar boken här:
Bokus : Häftad Ebok Ljudbok

Adlibris : Häftad Ljudbok
CDON : Häftad Ljudbok

1007 en bok av Johannes Pinter utgiven på Swedish Zombie. ISBN:9789188185105

Du är smittad.
Du kan inte äta mat. Allt det du vanligen stoppar i munnen kommer tillbaka som en raketspya.
Du inser sakta att du inte längre är mänsklig.
Du brinner upp om du exponeras i solljus.
Allt du behöver göra är att överleva en dag och invänta solens nergång, men livet gör inget annat än att jävlas med dig. Det är 1007 timmar kvar tills dagen tar slut.
Har det inte blivit lite vasst i munnen?
Där har du upptakten till boken ”1007” skriven av Johannas Pinter, utgiven på Swedish Zombie förlag.

Pinter levererar sin berättelse till dig i ett virrvarr av drömmar, mardrömmar, feberdrömmar och hallucinationer. Vi möter Anton, en vanlig grabb som inte fått livet serverat på silverfat. Men så är han kanske inte heller den skarpaste kniven i kökslådan. Det är inte alltid lätt att se ljust på framtiden när man känner sig som en loser och bor norr om polcirkeln i Gällivare i midnattssolens förlovade land. Han brottas, som vi alla, med sina inre demoner och monster. Men ibland sitter inte demoner eller monster bara i huvudet på dig, Ibland blir du ett själv. Ibland måste man göra saker för att överleva. Ångest, hunger, förtvivlan, panik och feber.


1007 är Pinters andra bok men har tidigare publicerat ett par noveller tidigare i bland annat Maskinblod III samt regisserat en av novellfilmerna i filmen Faust 2.0. 1007 liknar dock inte Pinters första bok ”Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött”. Som för övrigt var en av förra årets stora behållningar.  Den skiljer sig stort från "Vackra kyrkor...", både i språk och i ton. Pinter har i 1007 satt en mycket mörkare och säkrare ton, en råhet som han inte ens var i närheten utav i ”Vackra kyrkorna… ”. Den mörka, råa tonen i boken forsar dock som ett svart bläck över sidorna och gör att sidorna bara flyter förbi. 1007 har ett flyt som trotsar mörkret och stanken. Snygga och väl avvägda och levererade scener.

Man kan utan tvekan ställa Pinter med Ajvide bredvid varandra och göra en jämförelse mellan dem. De skriver lite i samma universum och jag tycker att Pinter gör det lite säkrare och med ett stadigare språk, en tätare prosa, inte lika pratig som Ajvide kan bli ibland. Ajvide har ju levererat ett flertal riktigt bra böcker som är riktigt bra men här kommer han lite till korta. Jag ser många paralleller mellan "Låt den rätte komma in" och "1007" och jag håller "1007" över "Låt den rätte komma in".

Skulle vara intressant att se vad Pinter skulle kunna skapa om han försökte föra över 1007 till vita duken.

Jag ger 1007 4 av 5 foliehattar, en riktig Mindfuck. Ett rent och träffsäkert språk som utan att krångla till det levererar en säker berättelse.

Ser med spänning fram emot vad Pinter kommer upp med härnäst. Pinter har bland annat ett projekt på gång med Mattias Leivinger, som förra året kom ut med debutromanen Freudland.

1007 har tidigare givits ut på ett annat förlag och ligger nu sedan december på Swedish Zombie.

Boken kommer att finnas i handeln från den 14:e december 2015
Du hittar boken här:
Adlibris: Kartonage
Bokus: Kartonage
CDON: Kartonage