Havrefarsan av Leffe Delo ISBN:9789187049859

Att läsa Leffe Delos bok ”Havrefarsan” var lite som att få en bitchslapp i ansiktet när man står i dojon och väntar, med spända magmuskler, på ett slag i magen. Och så får man en jävla öppen handflata i ansiktet i stället. Det gör bara lite ont, men sen så svider det som fan. En kort stund. Men det går över och man blir lite förlägen istället, för att sedan se det roliga och skratta med de andra. För ingen skrattar ju åt dig. De skrattar med dig. Eller hur !

Återigen har jag en bok i handen jag normalt inte läser. Ja jag köpte den själv. Ja jag vet att jag sagt så ett par gånger under året, om andra böcker, men jag är en skräck och fantasyläsare inte relationer och biografier- läsare. Det är liksom inte jag.  Men jag hade läst på bloggen leffedelo.se tidigare.  Han var rolig och hade ett rappt språk som flöt bra.  Massor med roliga anekdoter om hästar och hästmammor. Inte ston då alltså utan mammor till barn som rider och som hänger i stallet.
 

Boken då?
Delo låter dig följa med till stallet där han verkar tillbringa större delen av sitt liv eller är det i bilen, till och från stallet, som är den stora delen. Någonstans i den häraden är det i alla fall. I stallet eller i Forden. Han har en Ford. Lite oklart vilket som är mest tidskrävande resandet eller stallet. Sen är det ju det här med hästar också.  Livsfarliga mot din person och förödande för din plånbok. Blanda det ovan med kaninkokande ex, en jobbig uppväxt, en senil och mentalsjuk mor som stundom ser det mörka i allt där allt och alla är ute efter henne. Allt det där och Delos kärlek till sina barn och sin mor. Vissa avsnitt i boken gör mig både förbannad och ledsen för det är så jävla orättvist att man kan behandla sina barn på det sättet. Det är vid sådana tillfällen man önskar att det fanns större krav på föräldrarna, än deras möjlighet och rätt att reproducera sig, för att få skaffa barn. Men bara för att föräldrarna är dåliga innebär inte att barnet blir dåligt. Delo berör även den tanken i sin bok. Det var tillfällen där jag satt med brännande ögon och inte var långt från tårar. Jag är "man" jag gråter inte offentligt. Det var bara att lägga ner boken och titta på något fånigt youtube klipp i stället.  Allt detta elända och hans uppenbara, enligt författaren själv, minussaldo på karmakontot levererar han till dig som läsare med sin humor och ironi som sköld, men han skriver också med hjärta, själ och kärlek.

Delo gör det här skitbra. Ett rappt språk med lite ”getto” och smak av förort, om man nu kan säga så. Det borde inte fungera i någon bok kanske möjligen i en dialog och även då skull det bli tröttsamt efter en sida eller två.  Men här funkar det precis hela vägen. Precis hur bra som helst.

Boken var förvånansvärt lättläst och det är nästan synd att den är så lättläst. För jag uppskattade den väldigt mycket och hade gärna velat hålla i den lite längre. 

Boken finns även som ljudbok, bland annat på Storytel, inläst av Leffe Delo själv. Ett mycket smart drag. Det hade liksom inte känts trovärdig om den varit inläst av någon annan. Det är ju faktiskt Leffe och hans relation till sin dotter och snabbmaten i stallet som boken handlar om. Lite annat också så klart.

Jag ger boken 5 foliehattar rakt av det är liksom inget att diskutera. Läs den, du behöver inte vara en hästförälder eller tonårsförälder för att uppskatta boken. Det räcker nog faktiskt med att bara läsa den. Boken gav mig flera tankar och funderingar, men även insikter om hur jag kanske kan lösa kommande konflikter. Det är inte om det kommer utan när det kommer som gäller för de frågeställningarna. Havrefarsan kvalar in som en av de fem bästa böckerna jag läst under året.

Men när allt kommer till kritan så handlar boken om två saker.
Kärleken till livet och snabbmat(hästar).

Du hittar boken här:
Bokus : Häftad Ebok Ljudbok

Adlibris : Häftad Ljudbok
CDON : Häftad Ljudbok