Nu har jag snart passerat slussen 2 gånger per dag i 10 år med undantag av vissa veckor under semester eller jobb på annan ort. Men vi kan kallt räkna med att jag passerat slussen 10 ggr per vecka 48 veckor per år, antingen på väg till eller från stan, jag vet att det finns dagar då jag passerat slussen vid mer än 2 tillfällen på en dag.
10 år, ca 48 veckor om året(snällt räknat), 10 ggr per vecka, 4800 ggr på 10 år, det är en ansenlig tid, låt säga att jag väntat på buss och tunnelbana i medeltal ca 10 minuter per resa, det ger 48000 minuter på slussen, och det bara på 10 år. Det är ca 800 timmar eller 33 dygn, av mitt liv som jag spenderat på Slussen.
Ofta möter jag samma människor på Slussen, många känner jag igen och vissa hälsar jag på och det är människor jag aldrig pratat med och aldrig kommer att prata med men vi har setts på slussen och passeat varandra så många gånger att vi känner varandra till utseend i vimlet av människor. Jag fick tidigt i höstas en igenkännande min på en lunchresturang och en nick av en människa jag vagt kännde igen och inte kunde placera, detta var i närheten av min arbetsplats men ingen jag kännde igen i omgivningen. Dagen efter mötte jag samma person på just det Slussen i folkvimlet.
Men det är ofta ganskla underhålande att passera detta hål på stockhoms ända, man ser mycket, många roliga situationer och händelser, och en och annan person som verkligen förgyller tiden man spenderar slussen,
Rebell Robban är en av dem, Ernesto Guerra är en annan, honom har jag dock inte sett på ett tag ej heller hans skyltar.
Men slussen är i allt sitt förfall och gråhet ändå en stor del av min vardag och ungefär 20 minuter per dag mitt vardagsrum, hur kallt, grått, trist, blött , tomt eller trångt det än är.
Och för att komma till hjärtat av staden är det enklast att gå via ändan eller hur!
No comments:
Post a Comment