Kaknäs sista band och andra zonsagor, Anders Fager ISBN:9789187222221 Fria Ligan

Jag har den bästa optiken. Jag kan se allt ni gör. Jag kan se hur ni smyger på motorlederna. Jag kan se långt ut i farleden. Jag ser er i förstäderna. Jag ser er på lidingö. Och jag berättar allt för mina lyssnare.

Fager har återigen levererat, och det är sällan man blir besviken. På något sätt så lyckas Fager med att placera sig själv som författare i ögonhöjd med sina karaktärer. Han har en förmåga att förmedla sin karaktär inte ur ett helikopterperspektiv utan mer ur förstapersons- perspektiv som jag inte sett någon annan stans. Detta trots att han sällan eller aldrig skriver i jagform. Det är mer faktiskt så att han placerar läsaren mitt i scenen. Jag kan inte förklara det bättre.
Har du som läsare läst "Samlade svenska kulter" och kommer i håg novellen Mormor skall ut och resa så vet du vad jag menar. I "Kaknäs sista band: och andra zonsagor" Fager gjort lite samma sak. Men då konsekvent genom hela antologin. Fager använder språket så att de passar honom inte tvärt om. Behöver han ett nytt ord eller en ny betydelse för något så kompromissar han inte. Kan det vara så att han faktiskt i en avlägsen framtid varit en Rubbit?

Fager har lyft locket till en värld som jag minns från mina år som finnig tonåring. Sittandes i någons gillestuga. Stank av fotsvett och desperation. Hukandes över böcker, kartor, tabeller, rollformulär och tärningar. Svingades svärd eller skjutandes med automatvapen, mot horder av slemmiga svettglänsande mutanter, på något uppdrag åt en minder nogräknad världshusvärd eller klan ledare som tappat bort sin käraste ägodel.  Under det locket ligger Zonen. Zonen är Stockholm eller det som är kvar av det vi minns som Stockholm. Jorden har inte gått under men civilisationen som vi känner den har gjort just det. Små isolerade enklaver har bildats, försök att skapa någon slags trygghet och bas för överlevnad. Utanför dessa enklaver så är världen allt annat än gästvänlig. Och du är inte den som är på toppen av näringskedjan. Är du en Rubbit? Då vill alla äta upp dig.

Rubbitar, Hammarkullens hjälte.

Följ med en sväng till Köphuset på Kungsholmen eller till Kungskurvan och leta skrot. Gå en sväng förbi dödsklotet, men är du köttätare akta dig för Rubbits folk ty det skulle inte lägga två tassar emellan. De skulle döda dig på fläcken. Om du har tur.
IKEA - forntida ord för lycklig familj.
Gräv ner dig i Hammarkullen, är du duktig och stark kanske du får ligga, en sak är dock säger du kommer att få jobba. Dö köttätare dö. JAG VILL BLI EN MASKIIIIIN.  Novellerna dryper av referenser så det gäller att hålla upp ögonen.

Som sagt Anders Fager har levererat igen och det en bit utanför det vi brukar se av honom. Kaknäs sista band: och andra zonsagor är en suverän antologi och det är så jag uppskattar att läsa Fager mest. Även om hans böcker är suveräna. Kaknäs sista band är nog också den bok jag uppskattat mest i år. Och en bok jag tror att jag kommer att läsa flera gånger. Den kommer garanterat att ligga på sängbordet bredvid Samlade svenska kulter som en "goto" bok när jag inte har något annat att läsa för tillfället. Och för den som spelar rollspelet Mutant År Noll så är detta en förlängning av den världen.


Jag gillade boken och det var en skön tripp tillbaka till tonåren även om man kanske kunde vara utan vissa minnen. Detta är precis vad jag gillar att läsa så fem foliehattar är inget oväntat.

Jag har den bästa optiken.

Du hittar boken här:
Bokus
Adlibris
SF Bok
Eller varför inte stöda din lokala Bokhandlare.





  

Havrefarsan av Leffe Delo ISBN:9789187049859

Att läsa Leffe Delos bok ”Havrefarsan” var lite som att få en bitchslapp i ansiktet när man står i dojon och väntar, med spända magmuskler, på ett slag i magen. Och så får man en jävla öppen handflata i ansiktet i stället. Det gör bara lite ont, men sen så svider det som fan. En kort stund. Men det går över och man blir lite förlägen istället, för att sedan se det roliga och skratta med de andra. För ingen skrattar ju åt dig. De skrattar med dig. Eller hur !

Återigen har jag en bok i handen jag normalt inte läser. Ja jag köpte den själv. Ja jag vet att jag sagt så ett par gånger under året, om andra böcker, men jag är en skräck och fantasyläsare inte relationer och biografier- läsare. Det är liksom inte jag.  Men jag hade läst på bloggen leffedelo.se tidigare.  Han var rolig och hade ett rappt språk som flöt bra.  Massor med roliga anekdoter om hästar och hästmammor. Inte ston då alltså utan mammor till barn som rider och som hänger i stallet.
 

Boken då?
Delo låter dig följa med till stallet där han verkar tillbringa större delen av sitt liv eller är det i bilen, till och från stallet, som är den stora delen. Någonstans i den häraden är det i alla fall. I stallet eller i Forden. Han har en Ford. Lite oklart vilket som är mest tidskrävande resandet eller stallet. Sen är det ju det här med hästar också.  Livsfarliga mot din person och förödande för din plånbok. Blanda det ovan med kaninkokande ex, en jobbig uppväxt, en senil och mentalsjuk mor som stundom ser det mörka i allt där allt och alla är ute efter henne. Allt det där och Delos kärlek till sina barn och sin mor. Vissa avsnitt i boken gör mig både förbannad och ledsen för det är så jävla orättvist att man kan behandla sina barn på det sättet. Det är vid sådana tillfällen man önskar att det fanns större krav på föräldrarna, än deras möjlighet och rätt att reproducera sig, för att få skaffa barn. Men bara för att föräldrarna är dåliga innebär inte att barnet blir dåligt. Delo berör även den tanken i sin bok. Det var tillfällen där jag satt med brännande ögon och inte var långt från tårar. Jag är "man" jag gråter inte offentligt. Det var bara att lägga ner boken och titta på något fånigt youtube klipp i stället.  Allt detta elända och hans uppenbara, enligt författaren själv, minussaldo på karmakontot levererar han till dig som läsare med sin humor och ironi som sköld, men han skriver också med hjärta, själ och kärlek.

Delo gör det här skitbra. Ett rappt språk med lite ”getto” och smak av förort, om man nu kan säga så. Det borde inte fungera i någon bok kanske möjligen i en dialog och även då skull det bli tröttsamt efter en sida eller två.  Men här funkar det precis hela vägen. Precis hur bra som helst.

Boken var förvånansvärt lättläst och det är nästan synd att den är så lättläst. För jag uppskattade den väldigt mycket och hade gärna velat hålla i den lite längre. 

Boken finns även som ljudbok, bland annat på Storytel, inläst av Leffe Delo själv. Ett mycket smart drag. Det hade liksom inte känts trovärdig om den varit inläst av någon annan. Det är ju faktiskt Leffe och hans relation till sin dotter och snabbmaten i stallet som boken handlar om. Lite annat också så klart.

Jag ger boken 5 foliehattar rakt av det är liksom inget att diskutera. Läs den, du behöver inte vara en hästförälder eller tonårsförälder för att uppskatta boken. Det räcker nog faktiskt med att bara läsa den. Boken gav mig flera tankar och funderingar, men även insikter om hur jag kanske kan lösa kommande konflikter. Det är inte om det kommer utan när det kommer som gäller för de frågeställningarna. Havrefarsan kvalar in som en av de fem bästa böckerna jag läst under året.

Men när allt kommer till kritan så handlar boken om två saker.
Kärleken till livet och snabbmat(hästar).

Du hittar boken här:
Bokus : Häftad Ebok Ljudbok

Adlibris : Häftad Ljudbok
CDON : Häftad Ljudbok

1007 en bok av Johannes Pinter utgiven på Swedish Zombie. ISBN:9789188185105

Du är smittad.
Du kan inte äta mat. Allt det du vanligen stoppar i munnen kommer tillbaka som en raketspya.
Du inser sakta att du inte längre är mänsklig.
Du brinner upp om du exponeras i solljus.
Allt du behöver göra är att överleva en dag och invänta solens nergång, men livet gör inget annat än att jävlas med dig. Det är 1007 timmar kvar tills dagen tar slut.
Har det inte blivit lite vasst i munnen?
Där har du upptakten till boken ”1007” skriven av Johannas Pinter, utgiven på Swedish Zombie förlag.

Pinter levererar sin berättelse till dig i ett virrvarr av drömmar, mardrömmar, feberdrömmar och hallucinationer. Vi möter Anton, en vanlig grabb som inte fått livet serverat på silverfat. Men så är han kanske inte heller den skarpaste kniven i kökslådan. Det är inte alltid lätt att se ljust på framtiden när man känner sig som en loser och bor norr om polcirkeln i Gällivare i midnattssolens förlovade land. Han brottas, som vi alla, med sina inre demoner och monster. Men ibland sitter inte demoner eller monster bara i huvudet på dig, Ibland blir du ett själv. Ibland måste man göra saker för att överleva. Ångest, hunger, förtvivlan, panik och feber.


1007 är Pinters andra bok men har tidigare publicerat ett par noveller tidigare i bland annat Maskinblod III samt regisserat en av novellfilmerna i filmen Faust 2.0. 1007 liknar dock inte Pinters första bok ”Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött”. Som för övrigt var en av förra årets stora behållningar.  Den skiljer sig stort från "Vackra kyrkor...", både i språk och i ton. Pinter har i 1007 satt en mycket mörkare och säkrare ton, en råhet som han inte ens var i närheten utav i ”Vackra kyrkorna… ”. Den mörka, råa tonen i boken forsar dock som ett svart bläck över sidorna och gör att sidorna bara flyter förbi. 1007 har ett flyt som trotsar mörkret och stanken. Snygga och väl avvägda och levererade scener.

Man kan utan tvekan ställa Pinter med Ajvide bredvid varandra och göra en jämförelse mellan dem. De skriver lite i samma universum och jag tycker att Pinter gör det lite säkrare och med ett stadigare språk, en tätare prosa, inte lika pratig som Ajvide kan bli ibland. Ajvide har ju levererat ett flertal riktigt bra böcker som är riktigt bra men här kommer han lite till korta. Jag ser många paralleller mellan "Låt den rätte komma in" och "1007" och jag håller "1007" över "Låt den rätte komma in".

Skulle vara intressant att se vad Pinter skulle kunna skapa om han försökte föra över 1007 till vita duken.

Jag ger 1007 4 av 5 foliehattar, en riktig Mindfuck. Ett rent och träffsäkert språk som utan att krångla till det levererar en säker berättelse.

Ser med spänning fram emot vad Pinter kommer upp med härnäst. Pinter har bland annat ett projekt på gång med Mattias Leivinger, som förra året kom ut med debutromanen Freudland.

1007 har tidigare givits ut på ett annat förlag och ligger nu sedan december på Swedish Zombie.

Boken kommer att finnas i handeln från den 14:e december 2015
Du hittar boken här:
Adlibris: Kartonage
Bokus: Kartonage
CDON: Kartonage

Andra vägar tio nya utopier, Novellsamling utgiven av ETC förlag och Sci Fi Bokhandeln ISBN:9789188029157

Tio författare och tio noveller . Det är vad antologin "Andra vägar tio nya utopier" består av.

Innan jag lästa denna novellsamling, lyssnade jag på en paneldebatt där några av författarna deltog. Deltagarna var Anders Fager, Boel Bermann, Andera Lundgren, Johan Ehrenberg, Kristina Hård och Jessica Schiefauer, moderator var Maths Claesson. Jag gick där ifrån med boken i min hand och funderingar kring vad en utopi egentligen är och hur skriver man en novell om en utopi där allt är lyckligt och bra. Visst det finns ju gott om exempel på utopier inom litteratur och film. Och i de flesta fallen, i alla fall de jag kan komma på just nu, så är det något som går fel och folk dör. Hungerspelen - huvudstaden är inte för alla, resten skall leverera och kuvas, Divergent serien - alla är inte nöjda och vissa fraktioner vill ha mer kontroll. Bara för att ta ett par exempel på utopier som är bioaktuella just nu och i närtid. Det är i vilket fall som helst svårt att skriva om en utopi där allt är lyckligt och bra. Det blir inte så spännande läsning, eller?
Jag öppnade boken med frågan vad är en utopi. Svaret är inte helt enkelt och jag vet inte om jag blivit så mycket klokare efter att ha läst, men jag hade jävligt kul när jag lästa den.



Föreställ dig:
Paris som någon slags intergalaktisk hubb där raser från olika världar möts och kopulerar. Eller rymdskeppet Alingsås som är en rädd och förälskad varelse på väg genom universum. När utopin, världsfred, är greppbar och låter man ekonomin styra och fortsätter kriga för att det är lukrativt. Eller tänk att du kunde hyra en livmoder och då inte en surrogatförälder utan en livmoder som du hänger utanpå din kropp, du i stort sett alla problem och dessutom så kan du ju alltid dela på bördan med din partner - en utopi för samkönade och barnlösa par.


Dessa tio noveller var inget av det jag trodde att de skulle vara. Men om jag skulle ta och plocka russinen ur kakan så skulle jag välja fem av tio novellerna.
Eventet - Boel Berman, en skön blandning mellan Enders game och Gamer.
Alingsås var rädd - Johan Ehrenberg, rymdskepp kan också ha känslor, detta var också den största överraskningen i boken, inte alls vad jag förväntade mig från Ehrenberg.
Vomb - Jessica Schiefauer, tänk om det funkar, närmare utopi än så här vill jag nog aldrig komma.
Lyssna - Karin Tidbeck, ibland slår ljud ut allt ljud.
Queer nouveau 2.0 - Anders Fager, då jag är ett stort fan av det han skriver och som vanligt så spejsar han ut stenhårt.

Från Vänster:Anders Fager, Boel Bermann, Andera Lundgren,

Johan Ehrenberg, Kristina Hård och Jessica Schiefauer

Jag satte ett betyg var varje novell individuellt och landade på 3.7 foliehattar så jag måste faktiskt ge hela antologin 4 hela foliehattar.



Du hittar antologin här:
Sci Fi Bokhandeln Häftad

Bokus Häftad Ebok

Adlibris Häftad Ebok

CDON Häftad
Eller varför inte beställa den via din lokala bokhandel.

Anders Fager 

Boel Bermann 

Jeff Noon

Karin Tidbeck

Johan Ehrenberg

Jessica Schiefauer

Johan Frick

Kristina Hård

Kristoffer Leoandoer

Andrea Lundgren, 

Svensk steampunk på engelska The Ice War av Anders Blixt.

För några veckor sedan så fick jag en e-bok i min inbox. Boken som trillade in var "The Ice War" en diselpunk roman skriven av Anders Blixt. Jag insåg att jag faktiskt redan hade boken i min hylla. Men då hette den Iskriget och var skriven på svenska. Den svenska upplagan slutade jag läsa mitt i någonstans, varför vet jag inte. Det kanske kom annat emellan eller så funkade den inte riktigt för mig, jag är ingen direkt steampunk/diselpunk människa. Men när jag plockade upp The Ice War i min kindle och började läsa så var det en helt annan sak, det här är bra prosa, och den finns ett flyt som jag inte riktigt förväntade mig. Jag läst andra översättningar från svenska till engelska tidigare och funnit dem aningen fattiga i språket. Anders har dock om jag förstått det hela rätt skrivit om boken till engelska och även omarbetat den en del om man jämför med svenska upplagan. Vilket jag tycker märks.

The Ice War / Iskriget
Kort om intrigen
1940: I Centraleuropa gör tyska och tjeckiska republikaner uppror mot kejsarens diktatur. Rebellspionen Johnny Bornewald skickas till sydpolskontinenten Alba på ett rutinuppdrag. Men han och vägvisaren Linda Connor hamnar i knipa när strider oväntat blossar upp. Polarköld, fientliga kulor och smutsigt maktspel blir tre dödliga hot mot dem. De kommer plötsligt en stor hemlighet på spåren - gör den dem till bondeoffer i det stora kriget? Eller hittar Johnny och Linda en väg ut...

Jag tänker inte rota mer i intrigen än så det skulle förstöra läsupplevelsen lite tror jag. Men det smakar smörjfett, sot, rostig plåt. men det är en fartfylld och spännande äventyrsberättelse som Anders Blixt levererar på ett snyggt och trovärdigt sätt. Jag blev lite sugen på mer måste jag säga.

Jag är som sagt ingen steampunkare och har därför inte läst direkt många noveller eller böcker i denna genre men jag har alltid gillat grejerna och är sjukt imponerad av de som lajvar i den eran/miljön.

Du hittar bland annat boken på Amazon.

Jag ger boken 3 foliehattar av 5

EDIT:
Jag har sett ett par reaktioner på den här recensionen.
Jag har placerat den här boken i kategorin Steampunk, men borde tydligen vara en Diselpunk och efter att ha läst på lite så håller jag med.
För mig i min oändliga visdom så var diselpunk helt nytt för mig. 

Stjärnfall av Lars Wilderäng, Massolit förlag ISBN:9789187783388

Gorge R.R. Martin?

Avslutade idag Lars Wilderängs bok Stjärnfall uppföljaren till Stjärnklart. Wilderäng visar i denna andra delen i sin planerade trilogi att han helt klart har hittat ett koncept. Ett koncept som han producerar, förpackar, levererar och förvaltar väl. Jag personligen trodde inte att han skulle kunna leverera något som stod i paritet till till Stjärnklart. Detta då uppföljaren inte längre skulle vara något nytt, ytan var redan bruten. Ingen överraskning.
Jag hade fel. Stjärnfall står sig väl mot Stjärnklart och har en helt ny vinkling.  Trots att Wilderäng "spoilade" orsaken till nersläckningen redan i första boken så plockar han upp den cliffhangern och spinner vidare på den. Sin vana trogen så ser han inga problem att slå, lemlästa, döda och återuppväcka sina karaktärer. Lite ledsamt att fästa sig vid en karaktär i en och en halv bok för att sedan se den lemlästas och dö. Jag har sett i andra recensioner där recensenten liknar honom vid Gorge R.R. Martin och hur de lika lättvindigt dödar sina karaktärer. Jag kan inget annat än att hålla med, men jag föredrar nog i alla fall Wilderäng framför Martin.

Jag har tidigare tjatat om språket i Wilderängs tidigare böcker, Midvintermörker och Midsommargryning som lämnat en del att önska. Men nu i och med Stjärnklart och Stjärnfall så sitter det. Lättläst och förhållandevis lättsmält. Ett språk som är rappt och säkert och som levererar, action, action och action. Underhållning för hela slanten.

Wilderäng kastar först till läsaren ett par ödesmättade tillbakablickar innan han kastar läsaren raskt nio år framåt i tiden. Till nio år efter nedsläckningen. Livet har börjat stabilisera sig för Silverbane och det folk han leder från Marstrand och Carlstens fästning , han tar sig titeln landshövding, straffen är hårda och demokratin är ett  minne blott, det ses inte med blida ögon för många.  De gamla titlarna är tillbaka med slottsherrar grevar och baroner. Det feodala Sverige är ett faktum men inte som ett rike. Runt Ringhals finns en radioaktiv zone. Ganska snart står Silverbane och hans män inför ett hot som är betydlig större och svårare än något någon kunde vänta sig och med dem även hela mänskligheten. Tillsammans med Lena Ljungberg så försöker han hitta svagheter hos deras fiende, Ljungerg på det analytiska planet och Silverbane med råstyrka.  En fiende de inte vet mycket om.

Nackdelen med att läsa serier är att man måste vänta på nästa del och sista delen i den här trilogin, väntan är inte min starka sida. Jag kommer som läsare att få vänta i ett år innan sista delen blir tillgänglig.

Jag ger Stjärnfall 4 av 5 skinande foliehattar. Det är snabbt, snyggt och det är dystopiskt. En blandning av Falling Skies, Walking dead, The road och The postman.

Har du inte läst boken Stjärnklart innan du tar upp Stjärnfall så bör du tänka om då den nästan är ett måste att ha läst innan.
Både Stjärnklart och Stjärnfall finns tillgängliga på Storytel.

Du hittar boken här:
Bokus
 Inbunden
 E-bok
 Ljudbok

Adlibris
 Inbunden
 Ljudbok

CDON
 Inbunden
 E-bok
 Ljudbok

Eller varför inte stödja din lokala bokhandel.

Som om inget hade hänt av Maja Britzelli, från Hoi förlag ISBN:9789175579115

För några dagar sedan så trillade boken ”Som om inget hade hänt” ner i min brevlåda, en debutroman av författaren Maja Britzelli. Ett stycke svensk kriminal- och relations- roman. Egentligen inte alls min genre och absolut inte något jag skulle plocka från hyllan om jag gick i en bokhandel. Mina förväntningar var därför ganska låga. Redan efter kanske tjugo-trettio sidor var jag på väg att ge upp. Språket funkade inte riktigt med lite konstiga och överentusiastiska ordval, det var inget jag senare lade märke till i boken skall nämnas. Det var ju dessutom en deckare. Men jag hängde kvar ett tag till för Anders var så förbannat patetisk och hans fru Beatrice en satmara av klass.  Poliserna inte oväntat präktiga och patetiska. Men efter kanske sjuttio sidor var jag fast, och det var svårt att lägga den i från sig. Plöjde tillslut boken i tre sittningar. Jag brukar inte bli provocerad och tycka illa om böckernas karaktärer och inte tycka synd om dem heller skall tilläggas. Men nu blev jag både provocerad av deras flathet och förbannad för att de var så falska och tyckte synd om dem för att de var så utsatta.


Boken har två huvudspår;
Kärnfamiljen Mamma, pappa, dotter och son en typisk radhusfamilj. Ett familjedrama med offer och förövare.
    
Polisen, en grupp utredare som just handlagt ett seriemord och fått fast den skyldige. Ganska klassisk uppsättning i alla fall på ytan.

Detta saltar vi dessutom med ett kvinnomord och en polis som enda misstänkt.

Familjedramat är något som Britzelli satt stenhårt och verkligen lyckats med. Poliserna där emot, lyckades hon inte fånga i mina ögon. De känns plastiga och språket mellan dem är lite klichéartat att det blir lite på gränsen till fånigt i vissa partier. Speciellt den stela jargongen och presentationen av gruppens kvinnliga polis.  Dynamiken mellan dem och deras språk är nog den svaga punkten i den här boken. Det är i alla fall den känslan jag får. Detta är också den största anledningen till att jag sällan läser kriminalromaner, jag hittar aldrig en bok där jag hittar en trovärdig polis. Det finns säker men jag har inte snubblat på dem. Men det är svårt att skriva jargong inom en yrkesgrupp, om man inte jobbat i den, vilket jag nu sticker ut hakan och gissar att Britzelli inte gjort.

Jag ger boken tre foliehattar av 5 möjliga i helt ny skinande folie direkt från rullen. Ett oväntat dram och inte alls det jag trodde jag fått i mina händer. Men som debut tycker jag att detta är en stark berättelse och klart värd uppmärksamhet men vänta dig ingen glättig hängmattebok utan en bra berättelse som ger lite eftersmak.

Vart hittar du boken.

Bokus:
Inbunden

Ebok

Adlibris

Inbunden

CDON

Inbunden

Ebok

SPOLIERVARNING.

Jag tror att den här romanen är en ett välkommet inslag i debatten om våld i hemmet. Och det ur ett perspektiv som kanske inte riktigt får den uppmärksamhet det förtjänar. Då det fortfarande är lite tabubelagt och kanske lite skämmig för den utsatte. Sedan så genererar det inga klick om kvinnor som misshandlar män så Aftonbladet och Expressen skriver inte om det. 

Almedalen har fallit av Erik Lewin, Bokförlaget No Na: ISBN 9789188107015

Almedalen har fallit;
bara titeln fick mig att mysa, det här kan inte bli dåligt, den perfekta strand eller hängmatteboken. Jag blev inte besviken, det är en rafflande actionbok som knappt låter dig hämta andan, det händer saker hela tiden. Sidorna flyter förbi, scener och händelser avlöser varandra i ett grymt temp. Något som Lewin dock inte spiller tid på är att utveckla sina karaktärer eller beskrivningar om hur det ser ut på platsen. Allt det där lämnar han åt läsaren att fylla i. Så om du vill läsa en bok med natursköna beskrivningar och vackra landskap, är du fel ute. Lewin har valt Visby och Almedalen som sin skådeplats, men han hade lika gärna kunna välja vilken stad som helst i hela världen, detta hade han enkelt kunnat lösa genom att byta ut några nyckelord och ortsnamn. Lewin har lagt noll i tid på sina karaktärer många bara flimrar förbi och får inte ens ett namn. De huvudpersoner vi möter får dock minimalt med uppmärksamhet och utveckling i boken. Det är lite som att författaren förväntar sig att vi redan känner hans karaktärer och dess historia. 

Foto: Mattias Bardå

"Chefen för Gotlands hemvärn var urgotlänning, under medellängd, tunnhårig och växte stadigt i färdriktningen. Han tyckte illa om fysisk träning och särskilt illa om löpning. Soldater borde inte utbildas i flyktbeteende, och av styrketräning blev man för stor och kom varken i eller ur stridsfordonen. Mindre fys och mer militär träning var hans valspråk."

Ett strålande exempel på hur Lewin sätter sina karaktärer.
Snabbt och enkelt utan krusiduller, mina synopsis har mer karaktärsutveckling än så här.

Boken kräver noll i tankearbete och lämnar inte mycket till eftertanke. Boken är sjukt MÖPig och det utan att vara MÖPig i detaljerna, för det finns knappt några detaljer. Boken är bara en rad händelser. 
Men detta till trots, jag gillar den, synd bara att jag läste ut den på några timmar (5 eller 6).

Har du läst 36 timmar av David Bergman eller Midvintermörker och Midsommargryning av Lars Wilderäng och dessa fallit dig i smaken så kommer du gilla Almedalen har fallit. Även om 36 timmar ligger närmare än Wilderängs båda böcker.

Så poppa en skål popcorn, sätt dig i fåtöljen, lägg din i hängmattan eller ta med dig boken till stranden, glöm inte solskyddsfaktor.

En artikel om författaren på Filter

Jag ger boken 4 av 5 foliehattar och detta för att den ligger så bra i tiden och att författaren faktiskt bekräftar mina fördomar om svenska insatsledning, ett jävla revirpinkeri och rädsla för att ta beslut.

Du hittar boken här:
Adlibris
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok

Bokus:
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok (MP3)

CDON:
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok

Eller varför inte titta in till din lokala bokhandel och köpa den över disk.



 

Nere på Flower & Dean street och andra berättelser av Jenny Lundin - ESKAPIX förlag ISBN:9789198227345

Jenny Lundin's debut är en liten nätt antologi som tar upp det viktiga i livet sex, våld, blod och tarmar. Alla har vi väl lite udda fantasier i bland, det gäller bara att ha spärrarna på rätt ställe.

Kan man verkligen skriva så har?  Det var en fråga jag ställde mig efter att ha läst första meningen i novellen Swimmingpool. "NÄR JAG GICK genom mataffärens breda, luftkonditionerade gångar undrade jag om de andra som var där kunde se hur kåt jag var."
Jag var tvungen att lägga ner boken i väskan igen. Tänk om någon, som jag känner eller som vet vilka mina barn är eller om jag har deras barn i scouterna, ser mig sitta och läsa sånt här på bussen. Men jag kunde inte låta bli så jag tog upp den igen. Sen gick det bara utför. Den första meningen hade platsat i Mitt Livs Novell i jämförelse med resten. Swimmingpool följdes av  Nere på Flower & Dean street, drömmar om mord och prostitution och det är ju klart att man skall förverkliga sina drömmar eller i alla fall några av dem.  Nästa novell var Skelettflickan, nekrofili i unga år. Kan tänka mig vilket ramaskri det blivit om detta hamnat i Bullens brevlåda. Den novellfilmen hade jag velat se. Personerna i filmen har inget med brevet att göra. Värme Vatten Sanitet avslutar denna samling. Detta blev tyvärr ett litet hack i eggen på den annars sylvassa samlingen. 

Lundins språk är rappt och rakt, inga krusiduller. Hon levererar en prosa som är naken och närgången och samtidigt träffsäker. Jag kände mig smått provocerad och illamående, det var lite som att titta på en splatter väldigt grafiskt. Ser fram emot att läsa mer av henne men det skulle gärna kunna få vara lite mer och längre.

Jag ger Nere på Flower & Dean street och andra berättelser 4 av 5 foliehattar, den är lite för kort och jag fick inte ihop tråden genom alla fyra noveller. 3 av 4 var sylvassa och den 4:e var bra men inte så bra.

Du hittar Nere på Flower & Dean street och andra berättelser på:
Bokus
Adlibris

Du hittar ytterligare en novell av Lundin på FU's hemsida
Jenny Hänger i persiennsnöret.

  

Kedjor.

Idag är det 3 år sedan som jag satt på Josefinas, ute på Djurgården. där tog jag emot ett telefonsamtal från en mycket stressad Daniel. Han frågade mig om jag visste mer och om jag läst min mail. Själv hade jag ingen aning. Det som skulle bli en trevliga avslutning på min arbetsvecka med AW och sedan en veckas ledighet med krig blev på ungefär 20 minuter panik. Efter att ha läst mail från Ulrika sedan ringt henne, inget svar, ringt Ulrikas pappa, fått det bekräftat. Pratat med Daniel igen, ringt Micke, ringt hem, ringt Johan 20 gånger. Så förstod jag fortfarande inte. Jag svepte den öl jag fått in, kände mig aningen bedövad. Markus och Anders som var med mig var aningen chockade. Jag var chockad. Jag tog beslutet att åka hem. Drog utan att betala ölen, ingen aning om vem som löste det, jag kommer i alla fall inte ihåg vem det var som fick den äran. Gick bort mot Djurgårdsfärjan.Tårarna brännande i ögonen och tankarna farande. Kommer ihåg att jag mötte ett lite barn som frågade sin mamma varför 'Han grät' jag försökte le mot henne, stackars barn måste ha blivit livrädd. Gick sådär. Fick en näsduk av en snubbe på färjan. En sån där kille som man tror är halvkriminell bara för att han har häng, keps backochfram, är svartmuskig och säger 'hey mannen härharu'. Minns inte om jag sa tack. Samlade mig på resan över vattnet. Köpte en cola på Pressbyrån. Som jag nog aldrig drack. Tror jag. Irrelevant.

Det var med svidande ögon jag kom hem. Hem till tröst och familj. Telefonen gick varm. Chockad. Ringde Johan igen. Massor med gånger. Inget svar.

Över helgen och del av kommande vecka skulle det krigas. Övningstrupp på en Norsk/Svensk plutonschefs utbildning. Lördag till Onsdag. Kamratskap, Tom och Kocken. Det var fler där men det är de jag kommer ihåg. Men ingen Johan. han skulle inte vara med på detta då hans fru var i USA på jobb. Han skulle ta hand om barnen. Att mina kamrater satte ett vapen i hand på mig, att de litade på mig det betydde mycket. Det var en bra övning. jag lärde mig mycket även om syftet var att vi skulle öva de blivande plutoncheferna. Jag är i dag glad över att jag åket. Jag är inte säker på att jag någonsin satt på mig uniformen igen om jag inte åkt på denna övning. Johan var för mycket förknippat med verksamheten och det sved i hjärtat och brände i ögonen när jag tog fram de packade väskorna för att åka. Det stöd jag fick av mina kamrater på den övningen, det stöd vi gett till varandra det gjorde oss till bröder.
Att ligga på en skjutvall och krama i väg skott efter skott mot mål du inte såg för tårarna som fyllde ögonen. Det var helt surrealistiskt. Att de gav mig ett vapen var en sak, sedan gav de mig ammunition. Det var terapi inget annat.

Johan du har satt spår i många, hade man träffat dig så visste man vem du var. På gott och ont. Du var lite för rättfram ibland. Jag tyckte i alla fall om dig. Första gången jag träffade dig, någon som blev en livslång vän, jag blev inkastad i den grupp som du förde när vi skulle ut på LGs övningsfällt för sprängtjänst och fältarbete. Mest spränga. Niklas och Conny var med. Vi var som fnittriga skolflickor. Sprängdeg i händerna på ett par MÖPiga IT-Nördar under fria former, Kunde inte bli annat än fnittrigt. Efter den övningen så har jag ingen aning om hur många övningar och fältdygn vi spenderat tillsamman.

Den dagen startade också en kedja av vänskap även utanför det gröna. En kedja som för mig blivit en kedja av bröder. En kedja av händelser som faktiskt påverkat mig i mina val betydligt mer än jag trott. Det finns många länkar i den kedjan som varit direkt avgörande för de vägval jag gjort i livet. De korkade vägvalen har jag stått för själv, det är inget jag ger dig kredd för. I länkarna längs den här kedjan har jag plockat upp många vänner och några av dem för livet. Jag önskar att din resa inte blivit så kort längs denna kedja utan att du kunnat vara med och smida nya länkar länge än. Den kedja du smitt själv och de du smitt med andra är starka och rostar aldrig.  Din egen är dock något kortare än oss andras.

 Fan Johan vi var ju odödliga. Det hade vi ju bestämt.Tänder ett ljus för dig var helst jag kommer åt.

Jag lärde känna där en man, 
Soldat för längesedan, 
Nu ägde fänriks titel han, 
Men lyckan var i nedan. 
Gud vet det, hur han kom en dag 
Att bo i samma gård som jag.

Gilla Läget Var Positiv.
Håll ställningarna förstärkning kommer.

Det är så här jag minns dig.

Infanteristens bön

Herre, stå mig bi i denna storm jag möta ska.
Herre, hjälp mig bruka mitt vapen så att jag intet orätt gör,
mot den som intet förtjänat.
Herre styr min hand, vaka över mina steg och
låt min själ om så krävs få möta dig med rent samvete.
Amen

Skriven av:
Stewe Lundin

Bön inför strid

Herre, jag har lärt mig, att man har rätt att hålla inkräktare borta från sitt hem,
och att man i nödsituationer kan vara tvungen att använda våld.
Jag förstår att något liknande han gälla mitt land.

Herre, jag är beredd att offra livet för landet och mina kära.
Men hela mitt inre uppreser sig mot tanken att använda vapen för att släcka ett liv.

Herre, varför skall tillvaron vara så djävulsk? Varför skall det vara så,
att jag kan sättas att välja mellan att döda och att se på när de dödas,
som jag är satt att skydda? Rädda oss från krigets förbannelse. 

Herre, låt de styrande finna fredliga lösningar!
Men skulle freden bytas, hjälp mig att göra min plikt.
Hjälp mig att aldrig drivas av hat eller hämnd – utan av kärlek till sanningen och rätt.
Och skulle jag tvingas använda mitt vapen,
låt mig då göra det med en bön både för min motståndare och för mig själv.

Herre, jag vill försöka göra det som är rätt. Men hur jag än gör, så tynger det mig.

 

Herre, förlåt mig, och visa mig din väg!

Sidenbandet

På en hotellbalkong i Shanghai stod ett körsbärsträd, där gästerna knöt kärleksförklaringar, skrivna på röda sidenband, vid dess grenar. Så många gånger jag tänkt på de orden jag skrev. Trädet är nu borta och banden med det. De orden, de lever och de kommer att bli min död.
Hennes svarta hår låg utslaget över den röda kudden, som om det var av olja. En svag doft av jasmin fyllde min näsa. Mitt finger svepte undan en av de svarta lockarna från hennes panna. Ögonen rörde sig under ögonlocken. Hennes nakna kropp låg framför mig till mitt förfogande. Jag stod till hennes. Sömnen var lugn och stilla. Inte fylld av den mara som stundom besökte henne i drömmen. Hon ville inte berätta. Hon ville inte lasta mig med sitt lidande, ändå bar jag det. Natt efter natt. Min närhet var det som fick maran att släppa taget. En hand, en kyss, men det var inte alltid tillräckligt. De nätterna hon vaknade skrikande i min famn.
Dagarna bara ett töcken av stress och oro. Nätterna blev vår verklighet. Hennes lidande. Min frälsning. Vår njutning. De nätter hon reds av maran, red hon mig. Hennes ljud av njutning blev till min musik. Maran rev i henne hårdare och längre. Snart blev hennes sömn en enda lång mardröm. En lock i hennes panna vitnade framför ögonen på mig. Den vita locken spred sig över hennes hjässa. Mer för varje natt.
De vita lockarna rinner över den röda kudden som en lavin av snö. Maran rider henne. Skräcken slår rot. Jag känner sedan länge tecknen. Jag lägger min arm över hennes bröst drar henne till mig. Hettan från hennes kropp tänder mig. Jag sätter mig upp och tar henne i min famn. Hon vaknar skrikande. Mina smekningar lugnar henne. Hennes ögon är inte de jag känner, de som möter mig är marans. Jag låter det bero. Hennes läppar möter mina. Kylan från maran slår sina klor i mig.
Bläcket på det röda sidenbandet ville inte riktigt torka, färgade mina fingrar blå när jag knöt det runt en av grenarna. Men orden gick att tyda.
”Jag är din för evigt, till tidens slut.”

Natt öfver Upsala - Mohamed Omar - Aguéli förlag

Hatten av för Mohamed Omar mannen som fick mig att vidga mina vyer. För några veckor sedan när jag befann mig i Uppsala på ett överdagen "spelconvent" hade jag förmånen att springa på Omar. Han satt där vid ett litet kaffebord och läste en gulnad bok, ni vet en sån där bok som man ser på loppisar men aldrig köper. Vi snackade en liten stund och det var en mycket trevlig bekantskap att göra. Men jag var snart åter tvungen att återgå till mitt spelande. Omar presenterade dock sin senaste skapelse för mig Natt övfver Upsala. En diktsamling. Den fick jag i min hand och stoppade i väskan. Skall vara ärlig att och säga att jag nog aldrig tänkt läsa den. Jag är ingen diktkille liksom, men har full respekt och är imponerad av dem som kan skriva och har förstånd att läsa och ta in dikter. Jag har det inte.

Men tillfälligheter skapar möjligheter, diktsamlingen låg i min väska och nötte lite på mig. Han hade ju faktiskt gett den till mig och jag hade gladeligen accepterat den. Den var dessutom dedicerad till mig med datum och allt. Så jag tog faktiskt upp den ur väskan.
Nu är jag som sagt ingen diktläsare och jag har ingen aning om hur den står sig i jämförelse med andra dikter och poetiska publikationer. Men den tilltalade mig, jag tycket om att läsa den och till skillnad från vad jag förväntade mig var dikterna faktiskt lättläst. Det var en luftig och lätt läsning men samtidigt så låg det något bakom som jag dessvärre inte riktigt greppade. Kanske överanalyserar jag detta men jag fick inte grepp om det. Det är lite så att jag faktiskt måste ge mig på den igen och då inte på bussen fram och tillbaka på jobbet. Kanske skall ta mig tiden och verkligen sätta mig ner i en fåtölj och följa Omars exempel med en skön kavaj och en fez vem vet det kanske är receptet. Jag har i alla fall fått en bra läsupplevelse och det är ju det som är själva vitsen.

Jag har tidigare läst  Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet av Omar

Mohamed Omar har även blivit månadens medlem i Uppsala Författarsällskap  och det skulle inte förvåna mig om vi snart ser Mohamed Omar på en lite större scen än Uppsala.

Ryssen knackar på...

Sedan jag publicerade inlägget om Rysk Propagandaförmåga så har jag sett en konstant ökning av ryska och ukrainska besökare. Här är en snagg av besökshistoriken måndagen den 9 Mars mellan kl 07:22 och 09:22.  Den talar sitt klara språk. Normalt sett så brukar jag ha en eller två träffar om dagen från de regionerna.

Tredje Principen av Anna Jakobsson Lund Annorlunda förlag ISBN:9789198231700

För några veckor sedan så trillade Anna Jakobsson Lunds bok Tredje principen ner i min brevlåda. Det här är en bok som jag vill placera i kategorin "young adult", där vi bland annat hittar böcker som Hungerspelen, The Maze Runner och Divergent serien. Jakobsson Lund har byggt en dystopisk värld som är under återuppbyggnad. Jag vill påstå att hennes världsbygge är riktigt bra.  Systemet är det som styr och de tre principerna är grunderna i Systemet. Tjäna Systemet och var en god medborgare. Meddelandet kunde inte vara enklare, anpassa dig eller lid. Detta är något som inte passar alla, dessa samlas i Motståndet. Motståndet är en motståndsgrupp som försöker bryta sig loss från Systemet. Det tar de medel de har till stånd. Det är dags att rusta för krig. Hela upplägget påminner lite om Hungerspelens värld med distrikt och miljön påminner mig om Divergent serien. Jakobsson Lund har vävt ihop dessa till en alldeles egen värld. En värld som för mig funkar alldeles utmärkt. Jag skrattar gott åt flera av de tidsmarkörer som poppar upp lite här och där. Det ger mig en ide om var och när vi befinner oss i förhållande till nutid.

Hennes språk är rent och säkert. Hon förklarar de saker som är nya för mig som läsare men självklara för karaktärerna i boken med lätthet. Jag har dock ibland lite svårt att förlika mig med några av karaktärerna och deras beslut, men nu är inte jag 15 år längre, som boken är avsedd för. Tror att jag som 44 år hade tagit andra beslut och där med ser på boken med lite andra ögon. Men det är en grymt smart bok som jag  kommer att ta och läsa de uppföljande delarna utan att tveka.

Men sätt dig till rätta och läs Tredje Principen som är den första delen i en trilogi. Följ Levi i hans jakt hans syster, Avas kamp mot systemet och deras resa som inleds tillsammans.

Anna  Jakobsson Lund har medverkat i antologin Maskinblod 3 men även gett ut ett par böcker till utöver Tredje Principen.

Jag ger Tredje Principen 3 av 5 Foliehattar. Helt klart en stark början på något spännande och den var stundtals väldigt svår att lägga i från sig.


Du hittar boken här:
Adlibris
Bokus
CDON
Eller varför inte din lokala bokhandel.

Rysk propagandaförmåga - Psyopsförbundet

Sitter och kontemplerar över veckan och det seminarium jag deltog i under torsdagskvällen, "Rysk propagandaförmåga", tillsammans med ca 150 pers på plats samt ett okänt antal deltagare via webben. Seminariet bestod av två "halvlekar" som kvällens moderator , författaren David Bergman,  valde att kalla det. I första halvlek så lyssnade på 4 st anförare som berörde rysk propaganda och den ryska kulturen och deras synsätt på omvärlden. I andra halvlek så diskuterades det mer i teknisk detalj ner på vad som sker i Sverige och hur vi påverkas. Jag kommer inte att gå in och analysera eller värdera det som sades under deras anföranden. Det är jag inte byxad för, då mina kunskaper inom områden är alldeles för rudimentära men för mig var det flera ögonöppnare och mycket goda lärdomar att ta till mig. Det var ett par tre journalister i lokalen som var där som åhörare. Tyvärr så var det inte nog de journalister som verkligen skulle behövt gå på det seminariet som verkligen var där utan de som redan var någorlunda insatta.

Hela seminariet finns tillgängligt på Psyopsförbundets hemsida samt på Youtube om det är så att det finns intresse att se det. Se nedan för länk.

Den kvinna som diskuterade och argumenterade
med  både deltagare och talare. Hon agerade väldigt
påstridigt och var extremt pro Putin.
Troll

Givetvis fanns det rysk närvaro på seminariet i form av en kvinna som i en av pauserna kritiserade en av talarna för hans ordval i den presentation han hade med sig hon lovordade även Putins storhet och popularitet. Detta var nästa för bra för att vara sant. Det var nästan som att Psyopsförbundet inte kunde ha planerat det bättre. "Den Ryska björnen" har numera blivit "Det Ryska trollet".

Med mig hem från seminariet fick jag förutom ett nyvunnet intresse en bok om Ryska specialförband, signerad av Joakim Von Braun en av författarna som skrivit boken tillsammans med Lars Gyllenhall återkommer om den boken senare.

Länkar.
Psyopsförbundet
-Seminariet
-YouTube - Där kan man även skymta mig stundom.

Andra bloggar om föredraget.
Cornucopia

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött Eskapix förlag ISBN:978-91-982273-0-7

För några dagar sedan så ramlade Johannes Pinters bok "Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött" ner i min brevlåda. Det blev en av de bästa läsupplevelser jag har på mycket länge och jag haft ett gäng bra böcker i min hand under de senaste åren.  Men i denna var jag fast redan efter det första kapitlet. Sedan kom gåshuden. Funderade i mitt stilla sinne om jag skulle ta och vända med bussen och åka hem igen. Jag hade ju faktiskt nyst lite nu på morgonen.

Raskt blir jag insugen i en värld jag inte trott existera, lite av en blandning av Reevs i Constantin, Schwarzenegger i End of Days och svensk folktro. Valdemar Aurelius är en gammal man med ålderskrämpor, ett Mossbergs pumphagel fyllt med sluggs, en fulladdad Desert Eagle, några krusefix och ett uppslagsverk i sin arsenal. Med detta ger han sig i kast med försvara vår värld mot de olika väsen som gör sitt yttersta med att ta sig från Världen Bredvid och in i vår värld. Valdemar Aurelius är en av de väktare, som håller dessa väsen på stången. Valdemars officiella titel är konservator, och det enda han möjligen konserverar är resterna efter de olika väsen han möter. Valdemar kämpar inte bara mot demoner från Världen Bredvid, han kämpar även med sina egna innre demoner. Jag kom på mig själv att sitta och vara arg på honom för att han var slarvig, elak och obetänksam vid flera tillfällen. Jag trodde han hade mer koll än så. Han reser land och rike runt i sin stora sopbil, som han kallar för Sarkofagen, tillsammans med sina kollegor. 

Pinters språk i den här boken sätter en ton som jag gillar och det påminner en del om andra böcker i samma genre. Men jag har sällan känns så mycket för en huvud person i en bok som jag känt för Valdemar Aurelius. Pinter skickar på läsaren troll, vampyrer, vandrare och demoner utan att knussla med det. En bit in i boken så upptäckte jag något som jag bara sett i tråkig facklitteratur och högtravande böcker som vissa självbiografier. Där fanns nämligen fotnötter, inte många men de fanns där och längst bak i boken fanns det ett par appendix. Det funkar, det gav en helt annan nivå av boken, UTAN att läsaren behövde bli indragen i en massa förklarande och inre dialoger där huvudpersonen skulle försöka förklara för läsare vad som skedde eller vad det var han eller hon mötte. Det kan man som läser ta tag i om man vill. Det är bara bläddra till appendixet i slutet och läsa in sig om man har det behovet.

Den här boken gav mig gåshud från andra kapitlet och det åter kom under hela boken. Även om jag gärna hade sett att Gekås gick under. 

Detta är Pinters första roman, men han har tidigare regisserat en novell film i Antologin Faust 2.0 samt medverkat med noveller i bland annat Maskinblod 3. Hoppas att Pinter snart tar tag i nästa bok, om den inte redan är på väg.  

Jag kommer utan att tveka ge denna bok 5 foliehattar. 

Hatten av Pinter.

Du hittar boken här:
Bokus
Adlibris
Eller beställ den på din lokala bokhandel.


Boken släpps som Pocket under April 2016 och kan balnd annat hittas på Bokus och Adlibris 

Munins skärvor - Fafners Förlag ISBN:978-91-979428-8-1

Jag är minnet. Du är berättaren.
Se och lär.

För någon vecka sedan så rasslade det till i brevlådan och ett paket med nio skärvor hamnade på mitt golv. Dessa skärvor är alla knivskarpa bitar i Oskar Källners antologi Munins skärvor.

Källner låter en av Ondens korpar guida dig genom det univers som han skapat och befolkat i sina nio noveller. Detta gör han utomordentligt snyggt och rent. Av dessa nio noveller så är det två som verkligen står ut, Lucifers säd och Yulebocken. Dessa två noveller är helt klart den största behållningen i boken för mig. De övriga sju novellerna är inte dåliga någon av dem. Det är en väldigt hög och jämn kvalitet igenom hela boken. En av den nio novellerna passar dock inte riktigt in i med de övriga åtta men vilken behåller jag för mig själv.

Språket är rappt och inspirerande samtidigt som han med lätthet leder läsaren genom novellerna utan att snurra in sig i onödiga och nördiga beskrivningar, "less is more", och det funkar. Naniter, kryofrysar, plasmapistoler, tentakler och parallella universum allt faller på plats och bildar en alldeles ypperlig antologi.

Jag har tidigare läst "Att dö väl" som är skriven av Källner och Eva Holmquist. Källner var även med i Maskinblod 3 

Hugin och Munin (isländska Huginn og Muninn) är  i nordisk mytologi Odens två korpar. Hugin betyder "Hugen/Hågen" d v s "tanken", eller att man är "hågad". Munin betyder "Minnet" eller "den som bryr sig" (jfr engelskans mind). Korparna gestaltar förnuft (Munin) och intuition (Hugin) och skapar därmed ordningen eller sanningen, personifierad av den därför allvetande Oden (Anden).
(Källa Wikipedia)


Jag ger Munins Skärvor 3 av 5 foliehattar.

Du hittar boken här:
Bokus
Bokliv
Eller beställ den via din lokal bokhandel.

Sinon - Dan T Sehlberg Lind & Co

Har i veckan läst ut Dan T Sehlbergs senaste bok, Sinon. Boken är en direkt fortsättning på hans debutroman Mona. Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken och jag drar mig inte helt till minnes vart den slutade men min känsla är att Sinon tar vid ganska direkt i  händelse kedjan. Snabbt finner jag mig tillbaka hos Eric och Hanna och deras vardag. Hanna är frisk från det virus hon fick genom det Mindsurf interface som Eric utvecklat på KTH. En helt banbrytande teknologi som i bästa Gibson anda som låter användaren se internet tredimensionellt,  direkt projicerat på näthinnan via den optiska synnerven, samtidigt som användare med tanken navigerar över webben. På något sätt så blir Hanna smittade med det virus som attackerade den konsol som hon satt vid.

Nu är viruset, kallat NCoLV, överfört till människan där tar Sinon vid.

Tidigt i boken så kastas läsaren in i en komplex intrig där Mossad, palestinska intressen, svenska duperade forskare och biomedicinska företag vävs i hop till en matta av terrorism, hämnd och girighet och kärlek som trådar och drivkraft. Allt detta i svensk skärgårdsidyll, på dammiga gator och i skumma lokaler i Mellanöstern eller på ett kliniskt rent och kontrollerat labb i Uppsala. Platser som kändes högst levande och besökta.

Uppbyggnadsfasen i boken är ganska lång. Det lite tar över 150 sidor innan jag tycker att boken faktiskt tar fart. Men det är en uppbyggnads fas som faktiskt behövs även om den kunde var lite mer kärnfull. "Kill your darlings" är något författaren skulle tänkt på även i denna bok. Även om läsaren skickats mellan lilla Sverige, Somalia, Israel, Cypern och Gaza ibland i ett rasande tempo så händer det faktiskt inte så mycket till en början. Men som i Mona så rasslar det sedan i gång riktigt ordentligt. Mitt favoritstycke i boken börjar på sidan 225 Dalarö, Sverige. Efter den passagen är det bara att hålla i sig för sedan går det undan, Tänk dig att du i dåligt väder och mörker naviugerer över Nämndöfjärden i 40 knop då gäller att hålla tungan i rätt mun. För lite så känns det.


Språket i boken är rent och har ett bra flyt men det förekommer en hel del namn och platser varvat med medicinska termer. Det finns ett par mindre faktamissar i boken som jag störde mig på men det är nog på grund av mig som MÖP och det faktum att jag ägnat 6 månader åt att göra research för en dystopisk thriller i labbmiljö. Bokens upplägg gör att du omöjligt kan missa vart och när du befinner dig som läsare..

Sehlberg har återigen fått ihop en väldigt tät och spännande thriller som utan tvekan kan funka även utanför Sverige, det känns inte som en standard svensk deckare eller thriller utan mer som något jag läst från andra sidan Atlanten. Borta är dock technothriller känslan som fanns i Mona och den har ersatts av en Biothriller, Tom Clancy känns nära till hands även i denna bok. Sinon ligger helt rätt i tiden med tanke på nyhetsflödet om Ebola och dess framfart. Det kan få den mest orädde att tvätta händerna en extra gång.

Filmrättigheterna för Mona och Sinon är tydligen sålda och det verkar finnas ett manus i alla fall för Mona. Dessa två böcker tror jag kommer passa alldeles utmärkt som filmer, något jag ser fram emot med spänning.

Jag pendlar mellan att ge boken en trea eller en fyra, det var samma sak med Mona och det men kännas lite fegt att ge Sinon bara en trea så det får bli en fyra. Men jag hade förväntat mig lite mer tryck och drag i boken det var ju trots allt en uppföljare. Jag ville ha en rivstart, den kom liksom aldrig.

Det kan vara en fördel att ha läst Mona innan du ger dig på Sinon men det är inte ett måste.


Du hittar den inbundna boken här:
Din lokala bokhandel
Bokus
Adlibris
Cdon

Ebok:
Bokus
Adlibris
Cdon

SPOLIER ALERT:
Jag fastande för ett namn på en operatör från Mossad vid namn Avner, det är förövrigt samma namn som bars av en av de operatörer som hämnades efter München attentatet 1972 mot de Israeliska atleterna som deltog i OS. Sammanträffande?