Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet av Mohamed Omar.

 Boken är utgiven på Aguéli förlag. 

Jag fick i min låda en kortnovell skriven av Mohamed Omar. Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Ett gotiskt, mörkt, dimmigt Uppsala  med Star Wars referenser. Ett kort men intensivt mysterium med kopplingar tillbaka till det antika Egypten och en alldeles strålande beskrivning av det tidig 1900 talets Uppsala, eller? Njae det var lite förvirrande med tidsmarkörer från Star Wars och spelet X-Wing miniatrues gaslyktor och anatomiska teatrar. Men det funkade även om jag mentalt fick jobba mig kvar i nutid för att inte åter glida tillbaka  till 1900 talets början. Tonen i novellen påminner mig om något jag kanske skulle läsa av Sir Arthur Conan Doyle i en bok om Sherlock Holms, eller kanske en noir deckare från sekelskiftet. Novellen funkar i sin korthet men det är inget jag skulle kunna läsa i en längre bok eller berättelse. Det är på grund av att språket inte riktigt ligger för mig. Men det var riktigt kul med en novell skriven med Uppsala som bas. Nästa gång jag besöker Uppsala kommer jag hålla ögonen öppna efter mannen med den cinnoberröda fezen.

Är du  läsaren som gärna dyker ner i en Sherlock Holms inspirerad berättelse som  utspelar sig i dagens Uppsala. Bland gaslyktor och X-Wingspelande assistenter. Kantat av Egyptiska mysterium då är denna novell perfekt för just dig.

   

Stjärnklart blir TV serie

På Massolit och även på författaren Lars Wilderängs FB sida kan man läsa följande

"Film- och tv-rättigheterna till Lars Wilderängs dystopiska roman Stjärnklart är sålda till produktionsbolaget Bob Film.
I romanen Stjärnklart lamslås Sverige av ett flertal strömavbrott och den mörka hösten går mot en stjärnklar och kaotisk vinter där det gäller att överleva. Förbered dig på katastrofen och läs!"

Lars Wilderäng har skrivit:
Midvintermörker
Midsommargryning
Stjärnklart

Wilderäng kommer under senare hälften av 2015 med upp följaren till Stjärnklart. Uppföljaren kommer heta Stjärnfall. Tror det kommer bli en bra uppföljare.

Kommer hösten 2015

Taköverhuvudetgaranti?

"Hej jag heter Ronny!" Den unge mannen i munkjacka och grå Adidas brallor harklade sig. Rösten bar inte riktigt, det hördes att han var stressad. Han började om...
"Hej jag heter Ronny!"
"Jag är hemlös sedan sju dagar tillbaka...", han tappade bort sig.
"Jag! Jag är alltså hemlös, och enligt Stockholms stads regler så klassa man inte som hemlös förrän efter fjorton dagar." Hans röst växte sig starkare, och folk i vagnen började lyssna på honom.
"Och jag har bara varit utan bostad i sju, så jag får klara mig bäst jag vill."
"Alltså jag vill inte stå här och tigga era pengar, men jag har ingen annanstans att ta vägen."
"Tiggare är något jag alltid sett ner på, men nu står jag här själv.", rösten bryter och det hörs att han är stressad och nära till gråten. Han fortsätter att ursäkta sig och berätta om sin situation. Hur han mår och hur illa han mår över att behöva tigga. Innan han med svullet ansikte går genom vagnen för att försöka tigga till sig några kronor. Det jag såg var en människa som inte har något annat kvar, hela hans gestalt var slagen ,en bruten ung man som gick i gången mellan sätena med en kaffemugg utsträckt. Men det som är mest nerslående är den blick jag möte, den fick mig att att tappa garden. Det enda jag kunde göra för honom där och då var att bevärdiga honom och hans historia. Se honom i ansiktet och inte ignorera honom. Inte en spänn i kontanter hade jag på mig. För första gången så var jag uppriktigt sagt ledsen över att inte ha något att ge. Om han inte var på riktigt utan drog en vals så, grattis då lurade han mig och det är inget jag skäms över. För den man som med gråten i halsen går genom en fullsatt tunnelbanevagn för att tigga några få kronor, förtjänar ett par kronor.

Jag skäms över mig själv över att jag är så jävla feg, skulle ha frågat honom om han ville ha en fika eller om vi skulle greppa en burgare på Donken, eller vad fan som, helst. Allt han fick av en ärlig blick, men den fick mig ju att må bra. Jag hörde ju honom, fan jag skriver  ju till och med om det. Men det är för att jag skäms över mig själv lite. Det hade tagit mig 20 minuter att kliva av tuben och och gå med honom till Donken eller Pressbyrån för att ge honom något eller kanske bara min tid. Men tänk om han tar illa upp? Det var den frågan som poppade upp i mitt huvud. Tänk om han inte vill följa med, då blir det ju pinsamt. Tänk om han tror något annat. Känner mig sjukt feg och nerslagen. Ser jag honom igen skall jag ta mig i kragen och i alla fall fråga om vi skall ta en fika.

De enda som hade värdighet i den vagnen så var det han och de som faktiskt gav honom något. Själv lämnade jag min värdighet kvar på linje18 mot Farsta Strand.
Men nästa gång skall jag ta tillbaka min värdighet och ge honom en del av den.

Ida Charlotta Lessander.

En av våra pionjärer inom mykologi försvann för 100 år sedan under under ganska oklara omständigheter. I mitten, slutet av augisti 1914. Finns dock inte så mycket att gå på. Men bara det lilla jag har hört är dock tillräckligt för att dra i hop en hel roman på. Troligen så gick hon i sjön nere vid Karlbergskanalen.
Fick mig nyfiken i alla fall.
  

Ida Charlotta Lessander f1875 försvunnen (troligen död) 1914

Omoral av Sigfrid Lindhe ISBN:9789187317682 Molnfritt Förlag

"FLYTTA PÅ DE JÄVLA BARNEN"

Har just läst ut Sigfrid Lindhes bok Omoral. En otroligt rak och ärlig bok, utan krångliga intriger, baktankar och luriga karaktärer. En bok med hög igenkänningsfaktor för de som läst vid högskola eller universitet. Jag som själv inte gjort det kan ändå ta till mig och känna igen mig i historierna. Många av dem har jag dessutom hört på omvägar, lite som "urban legends" eller vandringssägner. Ingen har upplevt det, men alla känner någon som har en kompis som var där.

Boken är riktigt rolig och har ett skönt språk. Samtidigt som man kan känna smaken av baksmällor och fylleångest. Målande och beskrivande utan att gå in på detaljer. Författaren lämnar mycket åt läsaren att fylla i och uppfinna själv, kan det vara så att vissa minnesluckor från författarens upplevelser spelar in här. I stället så ägnas tid åt fest och galenskaper. Många galenskaper.



Boken handlar om studenten Cesar, förstaårsstudent vid Luleå universitet. Cesar är nog inte den mest världsvana killen, han har förmodligen  aldrig halsat en öl eller ens kysst en flicka. Han kastas handlöst och huvudstupa in i nollningens festande, kårliv och hångel.  Det är en strid ström av fester, hormoner, kärlek och ångest som följer.    

Jag har haft flera goda skratt genom boken. Igenkänningsfaktorn är hög och tempot är skyhögt. Nollor, phösare, sexmästerier och d6or hela vägen in i kaklet. Cesar är en kille jag känner, jag är helt övertygad om det, eller så vet jag att vi skulle blivit goda vänner. När jag lade ner boken, och var klar med den, var det som att jag faktiskt alltid känt Cesar.

Omoral är den första boken jag läst av Lindhe, men jag tror jag kommer lyfta upp en till inom en snar framtid.

Jag ger boken 4 glänsande foliehattar. Har inte skrattat åt en bok på detta sätt på evigheter. Jag garvade mig harmynt vid flera tillfällen .

Boken verkar bara finnas som E bok i handeln.
Du hittar den här:
Bokus: inbunden
Adlibris: inbunden
CDON: inbunden
Amazone

Freudland ISBN: 9789175579047

Jag har nyligen läst Mattias Leivingers bok Freudland. En riktig tegelsten, Boken startar ganska långsamt, lite som att läsa Tolkiens inledande kapitel i Sagan om Ringen, ’Angående piptobak’. Men redan efter ett par dussin sidor så var det något som fångade mig. Språket. Det Leivinger gör med språket i boken, det fick mig som författarwannabe att tappa hakan en aning. För det han bjöd på var inget jag läst tidigare. Han har ett enormt rikt språk, det känns som om att Leivinger levererar sin 3:e eller 4:e bok där han tar ut svängarna rejält och leker med orden.  De är lätt att glömma detta faktiskt är hans debutroman. Det vore intressant att se vad boken har för LIX tal.

Boken börjar aningen långsamt men i takt med att sidorna tickar förbi så tickar även tempot upp avsevärt. Boken kräver ändå  lite av sin läsare, den kräver tid och engagemang. Alltså inget du sliter upp på bussen och läser ett par sidor då och då.






Kort om handlingen:
Sigmund Freud vaknar upp i en solbelyst glänta i skogen, han vet inte vart, eller vem, han är. Som av en slump eller av undertryckta minnen hittar han tillbaka till sitt hem. Freudhall. Där pågår det märkliga saker. Inget är som det var innan, även om Freud själv inte vet vad som var innan. Freud ger sig av på en vandring och får de han minst väntar sig som följeslagare.

Något som förvirrar mig är tidsmarkörerna i boken. De passade inte alls in i den tid jag förväntade mig att boken utspelar sig i. Men sakta faller bitarna på plats.

Hade du en bild av Sigmund Freud innan du läser denna bok så kommer du nog få omvärdera den lite.

Jag kan inte ge boken en fyra men en trea känns aningen blekt. Så en duktigt starkt trea får det bli.

Du hittar boken här.
Bokus
Adlibris
CDON
SF Bokhandeln 

Maskinblod 3 - En antologi ISBN: 9789187585258

17 författare och 17 noveller fyller Maskinblod 3. Boken inleds med en längre novell, eller skall man kanske kalla det en kortroman. Sedan så rasslar det raskt på med 16 noveller av varierande längd. Alla noveller håller en hög kvalitet och är välskrivna. Dock så passade inte alla noveller min smak men det är ju väntat då det är 17 olika historier. Men ett par av dem stack ur rejält och var riktigt bra.Några av författarna har jag stött på tidigare och där har jag inte blivit besviken utan tvärt om riktigt imponerad. Bland annat så har Eva Holmkvist ett helt annat språk i sin novell mot vad jag tidigare läst av henne. Boel Bermann är åter igen i det kortaste laget. Men det hon skrev var riktigt bra och kärnfullt. Johannes Pinter har jag enbart sett film av tidigare men hans novell var en av de titlar som jag gillade. Erik Odeldahl levererar också en riktigt bra text, det var den titel jag fastnade för först och den första novellen jag läste.

Maskinblod 3 är en strålande antologi att ha i väskan. Har du en kvart över så är det bara att plocka upp den och läsa. mer tid än så behöver du inte för att ta dig igenom de flesta av novellerna. Jag tror att det är så den mår bäst att läsas. Själv sträckläste jag alla novellerna och det gjorde att det blev aningen rörigt till slut. Så den kommer nog att få resa i min väska ett tag.   

De författare som skrivit i Maskinblod 3

Caroline L Jensen

Hans Olsson

Eva Holmquist

Sofie Berthet

KG Johansson

Erik Odeldahl

Johannes Pinter - Aktuell med filmen Faust 2.0

Andrew Coulthard

Boel Bermann 

Oskar Källner

Lupina Ojala

Harald Wägner

Anna Jakobsson Lund

Alexandra Nero

Tora Greve

Markus Sköld

Anna Gable   

Jag ger, Maskinblod 3,  3 Foliehattar av 5 möjliga. 

Du hittar boken här:
Bokus

Adlibris

SF Bokhandeln