Stjärndamm, Lars Wilderäng Massolit förlag ISBN:9789179790229

Så då kom den. Äntligen. Den sista delen i Lars Wilderängs trilogi Stjärndamm.  Stjärnklart(2014), Stjärnfall(2016) och nu Stjärndamm, serien har nått vägs ände. Boken tar vid där Stjärnfall slutar och sparkar igång direkt utan några krusiduller.  Action, död och förintelse. Nanomit zombies och vampyrer. Mänskligheten har aldrig varit närmare utplåning. Slutet är nära. Och till slut så kom just slutet. Och epilogen. Där blev jag besviken. Inte på att det avslutades eller själva boken i sig. Det var ett värdigt slut. Har svårt att se hur det skulle kunna sluta på annat sätt. Utan min besvikelse kom på ett annat plan. Som jag egentligen inte kan behandla här utan att spolia boken för  dig som läsare. Det är svårt att skiva om den här boken utan att komma med några spoilers och det vill jag faktiskt lämna till läsaren att själv upptäcka. Men boken är som de två tidigare en riktigt tät och spännande bok och väldigt lättläst. Sidorna bara flyter förbi. Jag fastade dock på ett par stycken där jag inte riktig fick ihop handlingen och det liksom bara gick lite för enkelt lite som i en actionfilm det bara sker saker som man får acceptera. En av de snyggaste passagerna i boken var dock hur Wilderäng tar läsaren tillbaka till tiden för nersläckningen och introducerar två nya personer i handlingen och fyller gapet på 11 år i handlingen på ett kapitel. Mycket snyggt skrivet.

Har du läst de två första så MÅSTE du läsa den sista, och har du inte läst någon av dem så behöver du läsa alla tre.

Det har dock inte skett någon direkt utveckling av Wilderängs språk, det är i stort sett konstant genom hela serien. Några olater sitter kvar och några ticks behöver nog arbetas bort, Det finns inte så mycket att säga om det egentligen.

Jag har även tidigare skrivit att Stjärnklart skall bli TV serie och det verkar att bli något av det. Något vi ser fram emot.

Jag ger boken 4 av 5 foliehattar. Det tog slut lite för fort och vi har egentligen inte lärt oss ett skit.  Mänskligheten är lika rutten som dess angripare när allt kommer till kritan även om ändamålet och syftet är ett annat.




För att sammanfatta hela trilogin.
Den förberedde överlever.
Överlever den förberedde
Slutet är här.

Du hittar boken här:
Bokus
Adlibris
CDON

Finns även på Storytel.

Eller varför inte stödja din lokale bokhandel.

Vad händer nu?
Var inte orolig, det är nya böcker på gång från Wilderäng.
Enligt uppgift från författaren själv så har vi den i handen hösten 2017, dock inte i samma värld som de övriga böckerna.

Läkar
Lars Wilderäng
Stjärnklart
Stjärnfall


En stilla fundering, undrar om författarens barn någonsin kommer att serveras Pulled Pork...

Stjärnfall av Lars Wilderäng, Massolit förlag ISBN:9789187783388

Gorge R.R. Martin?

Avslutade idag Lars Wilderängs bok Stjärnfall uppföljaren till Stjärnklart. Wilderäng visar i denna andra delen i sin planerade trilogi att han helt klart har hittat ett koncept. Ett koncept som han producerar, förpackar, levererar och förvaltar väl. Jag personligen trodde inte att han skulle kunna leverera något som stod i paritet till till Stjärnklart. Detta då uppföljaren inte längre skulle vara något nytt, ytan var redan bruten. Ingen överraskning.
Jag hade fel. Stjärnfall står sig väl mot Stjärnklart och har en helt ny vinkling.  Trots att Wilderäng "spoilade" orsaken till nersläckningen redan i första boken så plockar han upp den cliffhangern och spinner vidare på den. Sin vana trogen så ser han inga problem att slå, lemlästa, döda och återuppväcka sina karaktärer. Lite ledsamt att fästa sig vid en karaktär i en och en halv bok för att sedan se den lemlästas och dö. Jag har sett i andra recensioner där recensenten liknar honom vid Gorge R.R. Martin och hur de lika lättvindigt dödar sina karaktärer. Jag kan inget annat än att hålla med, men jag föredrar nog i alla fall Wilderäng framför Martin.

Jag har tidigare tjatat om språket i Wilderängs tidigare böcker, Midvintermörker och Midsommargryning som lämnat en del att önska. Men nu i och med Stjärnklart och Stjärnfall så sitter det. Lättläst och förhållandevis lättsmält. Ett språk som är rappt och säkert och som levererar, action, action och action. Underhållning för hela slanten.

Wilderäng kastar först till läsaren ett par ödesmättade tillbakablickar innan han kastar läsaren raskt nio år framåt i tiden. Till nio år efter nedsläckningen. Livet har börjat stabilisera sig för Silverbane och det folk han leder från Marstrand och Carlstens fästning , han tar sig titeln landshövding, straffen är hårda och demokratin är ett  minne blott, det ses inte med blida ögon för många.  De gamla titlarna är tillbaka med slottsherrar grevar och baroner. Det feodala Sverige är ett faktum men inte som ett rike. Runt Ringhals finns en radioaktiv zone. Ganska snart står Silverbane och hans män inför ett hot som är betydlig större och svårare än något någon kunde vänta sig och med dem även hela mänskligheten. Tillsammans med Lena Ljungberg så försöker han hitta svagheter hos deras fiende, Ljungerg på det analytiska planet och Silverbane med råstyrka.  En fiende de inte vet mycket om.

Nackdelen med att läsa serier är att man måste vänta på nästa del och sista delen i den här trilogin, väntan är inte min starka sida. Jag kommer som läsare att få vänta i ett år innan sista delen blir tillgänglig.

Jag ger Stjärnfall 4 av 5 skinande foliehattar. Det är snabbt, snyggt och det är dystopiskt. En blandning av Falling Skies, Walking dead, The road och The postman.

Har du inte läst boken Stjärnklart innan du tar upp Stjärnfall så bör du tänka om då den nästan är ett måste att ha läst innan.
Både Stjärnklart och Stjärnfall finns tillgängliga på Storytel.

Du hittar boken här:
Bokus
 Inbunden
 E-bok
 Ljudbok

Adlibris
 Inbunden
 Ljudbok

CDON
 Inbunden
 E-bok
 Ljudbok

Eller varför inte stödja din lokala bokhandel.

Almedalen har fallit av Erik Lewin, Bokförlaget No Na: ISBN 9789188107015

Almedalen har fallit;
bara titeln fick mig att mysa, det här kan inte bli dåligt, den perfekta strand eller hängmatteboken. Jag blev inte besviken, det är en rafflande actionbok som knappt låter dig hämta andan, det händer saker hela tiden. Sidorna flyter förbi, scener och händelser avlöser varandra i ett grymt temp. Något som Lewin dock inte spiller tid på är att utveckla sina karaktärer eller beskrivningar om hur det ser ut på platsen. Allt det där lämnar han åt läsaren att fylla i. Så om du vill läsa en bok med natursköna beskrivningar och vackra landskap, är du fel ute. Lewin har valt Visby och Almedalen som sin skådeplats, men han hade lika gärna kunna välja vilken stad som helst i hela världen, detta hade han enkelt kunnat lösa genom att byta ut några nyckelord och ortsnamn. Lewin har lagt noll i tid på sina karaktärer många bara flimrar förbi och får inte ens ett namn. De huvudpersoner vi möter får dock minimalt med uppmärksamhet och utveckling i boken. Det är lite som att författaren förväntar sig att vi redan känner hans karaktärer och dess historia. 

Foto: Mattias Bardå

"Chefen för Gotlands hemvärn var urgotlänning, under medellängd, tunnhårig och växte stadigt i färdriktningen. Han tyckte illa om fysisk träning och särskilt illa om löpning. Soldater borde inte utbildas i flyktbeteende, och av styrketräning blev man för stor och kom varken i eller ur stridsfordonen. Mindre fys och mer militär träning var hans valspråk."

Ett strålande exempel på hur Lewin sätter sina karaktärer.
Snabbt och enkelt utan krusiduller, mina synopsis har mer karaktärsutveckling än så här.

Boken kräver noll i tankearbete och lämnar inte mycket till eftertanke. Boken är sjukt MÖPig och det utan att vara MÖPig i detaljerna, för det finns knappt några detaljer. Boken är bara en rad händelser. 
Men detta till trots, jag gillar den, synd bara att jag läste ut den på några timmar (5 eller 6).

Har du läst 36 timmar av David Bergman eller Midvintermörker och Midsommargryning av Lars Wilderäng och dessa fallit dig i smaken så kommer du gilla Almedalen har fallit. Även om 36 timmar ligger närmare än Wilderängs båda böcker.

Så poppa en skål popcorn, sätt dig i fåtöljen, lägg din i hängmattan eller ta med dig boken till stranden, glöm inte solskyddsfaktor.

En artikel om författaren på Filter

Jag ger boken 4 av 5 foliehattar och detta för att den ligger så bra i tiden och att författaren faktiskt bekräftar mina fördomar om svenska insatsledning, ett jävla revirpinkeri och rädsla för att ta beslut.

Du hittar boken här:
Adlibris
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok

Bokus:
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok (MP3)

CDON:
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok

Eller varför inte titta in till din lokala bokhandel och köpa den över disk.



 

Stjärnklart blir TV serie

På Massolit och även på författaren Lars Wilderängs FB sida kan man läsa följande

"Film- och tv-rättigheterna till Lars Wilderängs dystopiska roman Stjärnklart är sålda till produktionsbolaget Bob Film.
I romanen Stjärnklart lamslås Sverige av ett flertal strömavbrott och den mörka hösten går mot en stjärnklar och kaotisk vinter där det gäller att överleva. Förbered dig på katastrofen och läs!"

Lars Wilderäng har skrivit:
Midvintermörker
Midsommargryning
Stjärnklart

Wilderäng kommer under senare hälften av 2015 med upp följaren till Stjärnklart. Uppföljaren kommer heta Stjärnfall. Tror det kommer bli en bra uppföljare.

Kommer hösten 2015

36 Timmar av David Bergman - ISBN : 9789174611687

Har just plöjt mig igenom, 36 Timmar av David Bergman. Bergman målar upp ett dystopiskt Sverige främst ett dystopiskt Stockholm. Ett Sverige där tunga kriminella organisationer har banat vägen för tillägg i lagrummet, NSL. NSL ger polisen eller främst SÄPO obegränsade möjligheter att agera domare och bödel i ett. Upptakten till boken är en demonstration där SÄPO urskiljningslöst skjuter ner hundratals civila med stöd av NSL. Här dyker en av Johanna och Anna,  två kvinnor som är bokens huvudkaraktärer. Utan att gå in allt för mycket i handlingen så tvingas General Johanna Lindström använda dödligt våld mot ett flertal poliser från SÄPO.  Detta är sedan upptakten till bokens huvudspår.

Bergman bygger sina två karaktärer som två superkvinnor, och då främst General Johanna  Lindström. Johanna är överintelligent och atletisk. Hon är så bra på allt att hon tappar i trovärdighet. Anna Wallin som är gruppchef inom Stockholms polisens Piketstyrka är inte mycket sämre hon. Bergman gör detta alldeles för tydligt, dom tycks inte ha några svagheter utom Johannas dotter Madeleine. Det står givetvis författare fritt att skapa sina karaktärer och ge dem vilka egenskaper och kunskaper som helst. Detta blev dock snabbt ganska tröttsamt.

Även språket i boken lämnade en del att önska. Dialogerna kände stundtals som en teaterföreställning där två eller flera skådespelare står på en i och för sig ofta snyggt satt scen och läser ur manus innantill. Väldigt stelt och yxigt. Bergman har  dock satt ett antal riktigt BRA tidsmarkörer och lyckas stundtals fånga mig. Men det blir ett korthus som faller på dialogerna och de två superkvinnorna som ingen rubbar. Boken har en riktigt bra teknologisk nivå vad gäller vapenteknik och den övriga digitala och tekniska nivå känns trovärdig. Lite skrämmande i vissa delar av det han målar upp. Man börjar fundera hur mycket av det som är fakta och vad som är uppdiktat. Förtroliga samtal kommer i alla fall hädan efter ske med isärplockad mobiltelefon.    

Bergman har siktat extremt högt i den politiska sfären och det blir stundtals riktigt rörigt. Korruption, gangsters, legosoldater,  säkerhetspoliser och en säkerhetspolis byrådirektör med hybris som upplagt för att bli rörigt. Blandar vi sedan in militärer i något som kan ses som en statskupp och NSL, nationalsäkerhetslagen som gör SÄPO helt onåbara. Inte helt olika STASI, GRU eller Gestapo, likheten är slående. Min första tanke var Starship Troopers av  Robert A. Heinlein.  Bergman tog ett stadigt politiskt grepp, i sin bok, som han inte riktigt kunde tygla och göra trovärdigt.
Men skurkarna är extremt onda och hjältarna är rättfärdiga och rådiga. Lite som en klassisk fantasy roman man behöver inte fundera vem som är skurk eller inte. Givetvis finns det gråzoner men dom är få. 

Dock så fann jag den på något sätt fängslande, det var svårt att lägga ner den. Men jag fick stundtals verkligen ignorera de yxiga dialogerna och hjältebeskrivningarna. 

Boken ligger lite i samma härad som Midvintermörker och Midsommargryning av Lars Wilderäng. Gillar man dessa två så kommer man gilla 36 Timmar av David Bergman.

Denna boken tilltalade inte mig fullt ut men jag kommer med spänning hålla ögonen öppna efter fler böcker av Bergman då jag tror att han kommer att mogna med tiden. 

Du kan köpa denna bok på bland annat Bokus och Adlibris
36 Timmar av David Bergman
ISBN : 9789174611687
Tyvärr så vet jag väldigt lite om författaren , men han har ett förflutet inom försvaret. 36 Timmar verkar vara hans debutroman.

Jag ger boken 2 foliehattar av 5 

Midsommargryning, Lars Wilderäng.

Har just plöjt igenom Lars Wilderängs bok Midsommargryning som är en direkt fortsättning på Midvintermörker. 

OBS SPOLIERVARNING!

Republiken Gotland är ett faktum. Även om Republiken Gotland inte är annat än en marionett till Ryssland. 

10 år har gått sedan Juldagen 2013 där Ryssland anföll Sverige och tog Gotland. Sverige är i återhämntningsfasen efter mellandagarskriget. De av Ryssland framtvingade sanktionerna mot leveranser av olja till Sverige försvårar den ekonomiska återhämtningen i Sverige. Sverige är även förhindrat att utöka sin militära numerär i enlighet med det fredsfördrag som tecknats mellan Sverige och Ryssland. Ryssland har dock lovat att släppa oljesanktionerna mot Sverige när dom erkänner Gotland som en självständig republik. 

Svenska försvaret har just avslutat en större övning där man samövat flottan, flyget och Armen. I stället för att återvända till sina regementen, flottbaser och flottiljer så inleder man ett anfall mot Gotland.

Samtidigt som försvaret inleder ett anfall mot Republiken Gotland inleds även av militären en statskupp. 

Boken är tät och spännande en bra sommar läsning, om man inte har allt för höga krav. 

Författaren drar sig inte för att döda de karaktärer han utvecklat och fått oss att känna sympati för i denna och föregående bok. Vilket jag gillar, tyvärr så avfärdar han vissa av karaktärerna lite för snabbt och lättvindigt i bland. Samtidigt som jag på något sätt kan se en viss symbolik i det.

Tempot i boken är stundvis skyhögt och i bland på gränsen till rasande. Detta gör att det ibland är svårt att hänga med i svängarna. Ibland var övergångarna nästa sömlösa mellan platser och scener. En mängd namn susar förbi i texten ofta namn som inte återkommer senare. Jag var vid ett par tillfällen tvungen att bläddra tillbaka i boken för att förstå var skiftet i perspektiv skedde.  Hade gärna följt med i längre än tre fyra sidor. Kan dock förstå att tempot i boken behöver den snabba växlingen mellan platser personer och händelser.

Wilderäng har dock släppt en del av sina olater från den föregående boken. Han upprepar sig inte lika ofta och har släppt en hel del av sina ticks. Borta är vuxenblöjorna och waterboardningen. Lika så de eviga 9040 hylsornas flykt genom luften. Men tyvärr så fixerar han sig alldeles för mycket vid tekniska benämningar och vapen ticks. Han behöver inte tjata hål i huvudet på läsaren med att soldaten har en AK6c på ryggen eller i näven. Inte heller att det är en ballistisk hjälm SOG operatören har på huvudet. Likväl är det ointressant vad det är för material i den overall som NI byter om till från den svarta till den kamouflagefärgade och tvärt om. Helt okej att tala om det en gång, kanske två, men att konstant påtala det? För mycket onödiga detaljer och tekniska benämningar. Detta gör att man tappar tempo och att boken känns lite som Commando 5 eller De överlevande böckerna som såldes i kioskerna på 80 och 90talet. All denna teknik och vapenporr ger ett litet skimmer av  skräplitteratur över hela boken.

Detta till trots så tycker jag ändå att han hämtat upp sig en hel del mot förra boken, Midvintermörker. Jag gillar scenariot skarpt, tempot i boken är stundtals för högt och där med rörigt.

Boken finns bland annat på Bokus, AdLibris

ISBN - 9789187135248

Jag ger boken 3 foliehattar av 5.