Du kommer in i ett rum, det är mörkt...

Kan man på 2  - 3 sidor beskriva ett rum som ligger i totalt mörker?

Du kommer in i ett rum. Det är mörkt

Du kommer in i ett rum, doften av instängdhet och mörker är det första som slår emot dig, bakom dig slår dörren igen. Det enda som hörs är ljudet av dina egna andetag och bruset av blodet i öronen, du lyfter handen framför ditt ansikte men du ser inte rörelsen, men du vet att den finns där. Du för handen mot ditt eget ansikte för att med beröring bekräfta att du faktiskt genomförde rörelsen och inte inbillade dit det hela. Jodå handen fanns där så som du trodde. En ilning rinner ner för ryggen. Efter en sekunds tvekan vänder du dig om och tar ett steg framåt, med handen utsträckt framför dig för att hitta dörren igen, handen möter inget annat är tomhet.



Kan man behålla läsaren i 1500 - 2000 ord?

Att skriva skräck

Mary Shelly

Kursdeltagarna:
Ett stort spann av människor även om det var en viss övervikt av journalister och skribenter, men även en Läkare, ett par IT killar(dom kommer du aldrig i från), en servicetekniker som jag tror jobbade på sjukhus samt en bra mix av manliga och kvinnliga deltagare. Åldersspannet var allt från nybakad gymnasiestudent till 50+ så det här kan bara bli bra.

Robert E Howard

I går var det första träffen för oss hågade nio som under överinseende och ledning av skräckmogulen Anders Fager. En riktigt rolig och i mina ögon helt oväntad öppning på en kurs, jag vet ärligt talat inte vad jag väntat mig då jag aldrig gått en kurs i författande förut, men oavsett så hade jag inte förväntat mig detta. Anders höll en levande och artikulerade inledning och det gav klart mersmak för kursen. 
Vi fick en genomgång av skräckens historia och hur skräcken förändrats och återanvänts, hur man helta tiden jobbar med det okända och outforskade. Vi berörde Mary Shelly, Hp Lovecaft, Robert E Howard, Stephen King mfl. 

Fick upp ögonen för Pulp och en kort intro till vad det var och varför det just hette Pulp, kännde till begreppet men inte innebörden.

Stephen King

Anders förklarade för oss hur man med det okända kunde driva fram skräcken i läsaren, Mary Shelly använde sig av elektricitet som sedan följdes av tex strålning och radioaktivitet, och nu genitik och kloner. Titta till exempel på Spindelmannen, där Peter Parker i originalserien blir biten av en muterad och radioaktiv spindel, men i filmerna blir biten av en genmanipulerad spindel. 


Upplägget:
Det kommer att bli en del funderande och skrivande utanför kursen, då vi enbart har ca 3 h per tillfälle och till nästa träff om två veckor så skall vi skriva en text på temat, "jag kommer in i ett rum", vi skulle undvika "explosioner och Zombiehorder" samt inte använda oss av en karaktär utan enbart ägna oss åt rumsbeskrivningen. Utrymme för detta 2 till 3 sidor, i Courier 11pt 1½ radavstånd.

Finner dock Courier svårläst, dagens inlägg är dagen till ära skriven just i Courier 11pt.

Johan i vardagen

Jag har väl på något sätt landat i vardagen igen efter Johan, även om man inte just där och då trodde det, men det skedde i alla fall på något sätt. Han dyker upp i huvudet bland, oftare nu än när han fanns bland oss, sjukt hur mycket man tar för givet, som man förväntar sig bara skall finnas där. Nu finns han inte, i alla fall inte på det plan där vi är utan han är någon annanstans eller ingen annanstans.

Har haft mycket kontakt med Ulrika, Johans fru och det har hjälpt mig enormt mycket, jag tror och inbillar mig, att även jag, ger henne stöd från min sida. även om det var så att Johan och jag var vänner så vill inte jag släppa kontakten med Ulrika, det vore lite som att släppa kontakten med Johan.

Ulrika du visar en enorm styrka och stamina i detta.

Det jobbiga kommer nu, på med uniformen om några veckor och ut i skogen för att genomföra KFÖ, visserligen så har jag varit ute i grönt vid ett par tillfällen sedan Johan gick bort men det var så nära inpå och chocken bedövade och då hade jag inte riktigt greppat det. Att nu dra på sig uniformen igen för att med St Eriks genomföra KFÖ, i en miljö som jag mest förknippar  med Johan är aningen paniskt. Jag vet det finns stöd stöd i mina kamrater i pluton och kompani. Många av dem goda vänner, andra goda kamrater men alla är bra och dugliga människor, annars hade dom inte varit i verksamheten.

I garderoben hänger också Johans M90, borstad och vårdad, jag vet att den skall upp till kompexp vid tillfälle men det kommer jag nog dra ut på, den hänger bra där den hänger just nu. Det känns viktigt för mig att veta var den är.

Men som vanligt, är det GLVP som gäller samt att se upp för Ekorrar.

Johan, håll ställningarna, förstärkning kommer, så småningom.

Johan Edbäck, hur går man vidare? - En sak i taget, här och nu.

För tre veckor sedan gick en av mina mesta vänner, bort i en tragisk olycka, en händelse som vände upp och ner på hela min värld.
Johan var inte min bästa vän eller min närmaste vän, men han fanns med i många delar av mitt liv, därför säger jag att han var min mesta vän, men han var en nära vän och en bra vän. Johan var en kille som kunde gå mig på nerverna, göra mig förbannad, irriterad och glad, allt det som kännetecknar en god vän.
Men Johan var inte bara min vän, han var även min kurskamrat, gruppchef, stridsparskamrat och kollega, vi delade många delar i livet och vardagen. Även om vi de senaste åren inte hade en så där jätteaktiv kontakt på grund av familj, jobb och andra saker, så hördes vi av på något sätt minst ett par gånger i veckan. Via Facebook, mail, telefon eller kanske till och med en lunch. Men nu sitter jag här med saknaden och det dåliga samvetet, för att jag lever, för att jag missade att ringa på hans födelsedag, för att jag har min familj kvar och hans familj inte har Johan kvar. Men egentligen borde jag inte ha dåligt samvete för att jag lever, men det har jag. Irrationellt ja kanske men i detta kan man inte vara annat.

Jag har inga andra vänner som jag upplevt så  många saker med, jag och Johan har;
Sovit sked ute i skogen under en presenning i minus5 grader, allt för att hålla värmen.
Varit nära sammanbrott av utmattning och frustration under övning, när orken och maten inte fanns eller räckte till. - GLVP
Delat sked och grönpåse i brist på annat. - Hemavan eller Ånn kommer inte ihåg.
Skrattat oss hesa åt ingenting när tröttheten tog överhand och det enda vi kunde göra för att hålla oss vakna var att garva - Jönköping, Dream Hack, minns det med värme, även om det luktade fruktansvärt illa.
Suttit med huvudena i hop och löst problem i jobbet.
Bara hängt.
Sprängt saker i småbitar - We got to blow shit up.
Peppat, pratat, stöttat och tråkat varandra till leda, Johan dina näshår var alldeles för långa.
Tapetserat - Och bra blev det även om det var lite snett bakom dörren.
Nördat - Massor.
Slagits, om än bara under kontrollerade former - Kim var fan galen.
Bara suttit och ljugit oss blå om allt och inget. - Ofta och jämnt.
Listan skulle kunna fortsätta länge till.

Jag har andra vänner jag har gjort alla dessa saker, med men ingen jag gjort allt med.

Jag vet att livet måste rulla vidare och att kommer att göra så, vare sig man vill eller inte. Pratade med Johans fru här om dagen och  vi pratade om att gå vidare och hur svårt det är att göra det, rädslan för vardagen och att Johan skall försvinna. Men jag tror inte att Johan försvinner bara för att vardagen kommer, rättare sagt jag vet att han inte försvinner.

Men hur går  man vidare? Då tänker jag inte bara på mig själv, utan på alla andra runt omkring Johan, hur orkar man ta tag i vardagen, hur orkar man gå vidare hur får man livshjulet att snurra på igen. men speciellt tänker jag på Johans fru och de två barn han lämnade efter sig. Livet stannar ju inte utan det fortsätter ju i svindlande fart runt omkring oss men vi i vår bubbla, i vår egen sfär så står tiden nästan still, eller den gjorde det i alla fall ett tag och har nu så sakta börjat rulla igen. Jag önskar dock att den rullade bakåt och inte framåt i stället så att man kunde vara där och sträcka ut den handen som den hand som Johan behövt för att ta emot sig och inte falla. Nu faller vi alla i stället med Johan och Johans familj men till skillnad från Johan så kommer vi att landa säker och tryggt här och nu. Johan har också landat tryggt men inte på samma ställe som vi andra.

Nu gäller livets enkla regler.
En sak i taget, här och nu.

Johan håll ställningarna, förstärkning kommer så smånigom.

Vad jag hör Johan säga nu är "GLVP"
"Gilla Läget Var Positiv"

Din vän Stewe

Glad Pi dag, 3.14

Dagen till ära Paj

Arla haren

Lill Skansen

Lill Skansen är ju under ombyggnad sedan ca 18 månader tillbaka och snart är det dax att inviga den, lite i 11e timmen får jag åter igen kontkte med dem för att försöka lyfta in mina myror. Det skall bli spännande att se hur och vad som händer, tror dock att det blir en vår och försommar med ett gäng besök på Lillskansen för att utöka stacken med så kallad Boosting. Allt för att stacken skall bli stark och att den skall bli "rolig" att titta på.

Jag har under ett par års tid snackat med Skansen om myror, och nu kommer det äntligen till skott, dom har ju tidigare fått ett formikarium av mig men det dog dessvärre ut. Men nu har vi tagit nya tag igen.

Den 24:e är det smyg invigning och den 21:a skall jag till skansen och sncaka lite sedan så blir det nog en eller ett par dagar där.

Hur mår myrorna då, dom är inte så många som jag ville men det är gott om ägg, larver och puppor så det blir nog bra. Lite värme så kommer nom nog i gång, måste dock driva upp en stack till i sommar som jag får invintra i höst så att vi kan skifta stackar till senare i höst vinter.

För invintras behöver dom göras.

Kommer att ta upp Skansen bloggen igen, tar även med mig kameran den 21:a så får vi se vad vi får publicera för bilder.
Skansen Bloggen