Munins skärvor - Fafners Förlag ISBN:978-91-979428-8-1

Jag är minnet. Du är berättaren.
Se och lär.

För någon vecka sedan så rasslade det till i brevlådan och ett paket med nio skärvor hamnade på mitt golv. Dessa skärvor är alla knivskarpa bitar i Oskar Källners antologi Munins skärvor.

Källner låter en av Ondens korpar guida dig genom det univers som han skapat och befolkat i sina nio noveller. Detta gör han utomordentligt snyggt och rent. Av dessa nio noveller så är det två som verkligen står ut, Lucifers säd och Yulebocken. Dessa två noveller är helt klart den största behållningen i boken för mig. De övriga sju novellerna är inte dåliga någon av dem. Det är en väldigt hög och jämn kvalitet igenom hela boken. En av den nio novellerna passar dock inte riktigt in i med de övriga åtta men vilken behåller jag för mig själv.

Språket är rappt och inspirerande samtidigt som han med lätthet leder läsaren genom novellerna utan att snurra in sig i onödiga och nördiga beskrivningar, "less is more", och det funkar. Naniter, kryofrysar, plasmapistoler, tentakler och parallella universum allt faller på plats och bildar en alldeles ypperlig antologi.

Jag har tidigare läst "Att dö väl" som är skriven av Källner och Eva Holmquist. Källner var även med i Maskinblod 3 

Hugin och Munin (isländska Huginn og Muninn) är  i nordisk mytologi Odens två korpar. Hugin betyder "Hugen/Hågen" d v s "tanken", eller att man är "hågad". Munin betyder "Minnet" eller "den som bryr sig" (jfr engelskans mind). Korparna gestaltar förnuft (Munin) och intuition (Hugin) och skapar därmed ordningen eller sanningen, personifierad av den därför allvetande Oden (Anden).
(Källa Wikipedia)


Jag ger Munins Skärvor 3 av 5 foliehattar.

Du hittar boken här:
Bokus
Bokliv
Eller beställ den via din lokal bokhandel.

Sinon - Dan T Sehlberg Lind & Co

Har i veckan läst ut Dan T Sehlbergs senaste bok, Sinon. Boken är en direkt fortsättning på hans debutroman Mona. Nu var det ett tag sedan jag läste den första boken och jag drar mig inte helt till minnes vart den slutade men min känsla är att Sinon tar vid ganska direkt i  händelse kedjan. Snabbt finner jag mig tillbaka hos Eric och Hanna och deras vardag. Hanna är frisk från det virus hon fick genom det Mindsurf interface som Eric utvecklat på KTH. En helt banbrytande teknologi som i bästa Gibson anda som låter användaren se internet tredimensionellt,  direkt projicerat på näthinnan via den optiska synnerven, samtidigt som användare med tanken navigerar över webben. På något sätt så blir Hanna smittade med det virus som attackerade den konsol som hon satt vid.

Nu är viruset, kallat NCoLV, överfört till människan där tar Sinon vid.

Tidigt i boken så kastas läsaren in i en komplex intrig där Mossad, palestinska intressen, svenska duperade forskare och biomedicinska företag vävs i hop till en matta av terrorism, hämnd och girighet och kärlek som trådar och drivkraft. Allt detta i svensk skärgårdsidyll, på dammiga gator och i skumma lokaler i Mellanöstern eller på ett kliniskt rent och kontrollerat labb i Uppsala. Platser som kändes högst levande och besökta.

Uppbyggnadsfasen i boken är ganska lång. Det lite tar över 150 sidor innan jag tycker att boken faktiskt tar fart. Men det är en uppbyggnads fas som faktiskt behövs även om den kunde var lite mer kärnfull. "Kill your darlings" är något författaren skulle tänkt på även i denna bok. Även om läsaren skickats mellan lilla Sverige, Somalia, Israel, Cypern och Gaza ibland i ett rasande tempo så händer det faktiskt inte så mycket till en början. Men som i Mona så rasslar det sedan i gång riktigt ordentligt. Mitt favoritstycke i boken börjar på sidan 225 Dalarö, Sverige. Efter den passagen är det bara att hålla i sig för sedan går det undan, Tänk dig att du i dåligt väder och mörker naviugerer över Nämndöfjärden i 40 knop då gäller att hålla tungan i rätt mun. För lite så känns det.


Språket i boken är rent och har ett bra flyt men det förekommer en hel del namn och platser varvat med medicinska termer. Det finns ett par mindre faktamissar i boken som jag störde mig på men det är nog på grund av mig som MÖP och det faktum att jag ägnat 6 månader åt att göra research för en dystopisk thriller i labbmiljö. Bokens upplägg gör att du omöjligt kan missa vart och när du befinner dig som läsare..

Sehlberg har återigen fått ihop en väldigt tät och spännande thriller som utan tvekan kan funka även utanför Sverige, det känns inte som en standard svensk deckare eller thriller utan mer som något jag läst från andra sidan Atlanten. Borta är dock technothriller känslan som fanns i Mona och den har ersatts av en Biothriller, Tom Clancy känns nära till hands även i denna bok. Sinon ligger helt rätt i tiden med tanke på nyhetsflödet om Ebola och dess framfart. Det kan få den mest orädde att tvätta händerna en extra gång.

Filmrättigheterna för Mona och Sinon är tydligen sålda och det verkar finnas ett manus i alla fall för Mona. Dessa två böcker tror jag kommer passa alldeles utmärkt som filmer, något jag ser fram emot med spänning.

Jag pendlar mellan att ge boken en trea eller en fyra, det var samma sak med Mona och det men kännas lite fegt att ge Sinon bara en trea så det får bli en fyra. Men jag hade förväntat mig lite mer tryck och drag i boken det var ju trots allt en uppföljare. Jag ville ha en rivstart, den kom liksom aldrig.

Det kan vara en fördel att ha läst Mona innan du ger dig på Sinon men det är inte ett måste.


Du hittar den inbundna boken här:
Din lokala bokhandel
Bokus
Adlibris
Cdon

Ebok:
Bokus
Adlibris
Cdon

SPOLIER ALERT:
Jag fastande för ett namn på en operatör från Mossad vid namn Avner, det är förövrigt samma namn som bars av en av de operatörer som hämnades efter München attentatet 1972 mot de Israeliska atleterna som deltog i OS. Sammanträffande?

Lite spännande på väg in.

Har lite spännande saker på gång in just nu även om jag har en ganska full backlogg.

Dan T Sehlbers bok Sinon som kommer i början på 2015, Johannes Pinters bok Vackra kyrkor jag besökt, borde komma nu i dagarna och en riktigt klassiker, hela trilogin Operation Garbo. Jag vet att den senare inte kommer att ha åldrats väl men jag kan bara inte låta bli. Just nu ligger dock Lars Rambes bok Kvinnorna i sjön överst.  Vilken jag hoppas på att vara klar med innan Johannes Pinters bok ramlar ner i min brevlåda.

Ibland...

Bilden tagen 2008 eller 2009

I dag fick jag en käftsmäll, de kommer fortfarande men inte lika ofta, men de kommer. När de väl kommer så är jag ensam, kidsen i säng och frun inte hemma. I dag var ett sånt tillfälle. Jul. Lite vemodigt. En film om kamratskap under brinnande krig och ett par glas vin.  Gick in i garaget för att lägga undan en julklapp inköpt till min fru. Givetvis river jag ner en väska och får saker över mig, Ondast gör Johans K1a som vi hittade på Lombens skjutfält. Jag såg den. Han tog den. Jag fick det som äntligen tillhörde mig för lite mer än två år sedan. K1an. men jag skulle utan att tveka offra min högra hand bara för att kunna lämna den åter.
Nu är det ju inte så att kniven ligger i en väska, den används ofta. På övningar, med scouterna eller hemma. Men just i dag så betydde den något extra. Det börjar dock bli dags att slipa den. Men gör jag det så är jag rädd att jag  tar bort det sista av Jed ur den.

Du  misshandlade eggen något fruktansvärt. Du hade många kvaliteter Johan men att slipa knivar var inte en av dem. Det känns lite som att en del av din själ sitter lite i eggen på den kniven. 

I januari i år ringde du, eller ja, en av tjejerna i receptionen på jobbet hade fått ditt gamla nummer och hon ringde mig. Mitt hjärta stannade i 30 sekunder när jag såg ditt namn på skärmen. Jag laddade upp för värsta utskällningen. Fan vad arg jag blev. Men jag svarade inte. Det var tur det för hon i repan var ovetande om vems nummer hon fått. Det tog kanske en kvart innan jag kunde ringa upp. Då hade jag hämtat andan och återtagit befälet över mitt förstånd igen. Det gjorde ont att radera ditt nummer i telefonen. 

Jag får fortfarande impulsen att ringa dig ibland, speciellt när jag har bekymmer, kanske inte för att lösa just mitt bekymmer utan mer för att få andra tankar.

Kort sagt mannen, jag saknar dig. 

Går det aldrig riktigt över?

Lombens skjutfält 2004 alt 2005

Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet av Mohamed Omar.

 Boken är utgiven på Aguéli förlag. 

Jag fick i min låda en kortnovell skriven av Mohamed Omar. Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet. Ett gotiskt, mörkt, dimmigt Uppsala  med Star Wars referenser. Ett kort men intensivt mysterium med kopplingar tillbaka till det antika Egypten och en alldeles strålande beskrivning av det tidig 1900 talets Uppsala, eller? Njae det var lite förvirrande med tidsmarkörer från Star Wars och spelet X-Wing miniatrues gaslyktor och anatomiska teatrar. Men det funkade även om jag mentalt fick jobba mig kvar i nutid för att inte åter glida tillbaka  till 1900 talets början. Tonen i novellen påminner mig om något jag kanske skulle läsa av Sir Arthur Conan Doyle i en bok om Sherlock Holms, eller kanske en noir deckare från sekelskiftet. Novellen funkar i sin korthet men det är inget jag skulle kunna läsa i en längre bok eller berättelse. Det är på grund av att språket inte riktigt ligger för mig. Men det var riktigt kul med en novell skriven med Uppsala som bas. Nästa gång jag besöker Uppsala kommer jag hålla ögonen öppna efter mannen med den cinnoberröda fezen.

Är du  läsaren som gärna dyker ner i en Sherlock Holms inspirerad berättelse som  utspelar sig i dagens Uppsala. Bland gaslyktor och X-Wingspelande assistenter. Kantat av Egyptiska mysterium då är denna novell perfekt för just dig.

   

Stjärnklart blir TV serie

På Massolit och även på författaren Lars Wilderängs FB sida kan man läsa följande

"Film- och tv-rättigheterna till Lars Wilderängs dystopiska roman Stjärnklart är sålda till produktionsbolaget Bob Film.
I romanen Stjärnklart lamslås Sverige av ett flertal strömavbrott och den mörka hösten går mot en stjärnklar och kaotisk vinter där det gäller att överleva. Förbered dig på katastrofen och läs!"

Lars Wilderäng har skrivit:
Midvintermörker
Midsommargryning
Stjärnklart

Wilderäng kommer under senare hälften av 2015 med upp följaren till Stjärnklart. Uppföljaren kommer heta Stjärnfall. Tror det kommer bli en bra uppföljare.

Kommer hösten 2015

Taköverhuvudetgaranti?

"Hej jag heter Ronny!" Den unge mannen i munkjacka och grå Adidas brallor harklade sig. Rösten bar inte riktigt, det hördes att han var stressad. Han började om...
"Hej jag heter Ronny!"
"Jag är hemlös sedan sju dagar tillbaka...", han tappade bort sig.
"Jag! Jag är alltså hemlös, och enligt Stockholms stads regler så klassa man inte som hemlös förrän efter fjorton dagar." Hans röst växte sig starkare, och folk i vagnen började lyssna på honom.
"Och jag har bara varit utan bostad i sju, så jag får klara mig bäst jag vill."
"Alltså jag vill inte stå här och tigga era pengar, men jag har ingen annanstans att ta vägen."
"Tiggare är något jag alltid sett ner på, men nu står jag här själv.", rösten bryter och det hörs att han är stressad och nära till gråten. Han fortsätter att ursäkta sig och berätta om sin situation. Hur han mår och hur illa han mår över att behöva tigga. Innan han med svullet ansikte går genom vagnen för att försöka tigga till sig några kronor. Det jag såg var en människa som inte har något annat kvar, hela hans gestalt var slagen ,en bruten ung man som gick i gången mellan sätena med en kaffemugg utsträckt. Men det som är mest nerslående är den blick jag möte, den fick mig att att tappa garden. Det enda jag kunde göra för honom där och då var att bevärdiga honom och hans historia. Se honom i ansiktet och inte ignorera honom. Inte en spänn i kontanter hade jag på mig. För första gången så var jag uppriktigt sagt ledsen över att inte ha något att ge. Om han inte var på riktigt utan drog en vals så, grattis då lurade han mig och det är inget jag skäms över. För den man som med gråten i halsen går genom en fullsatt tunnelbanevagn för att tigga några få kronor, förtjänar ett par kronor.

Jag skäms över mig själv över att jag är så jävla feg, skulle ha frågat honom om han ville ha en fika eller om vi skulle greppa en burgare på Donken, eller vad fan som, helst. Allt han fick av en ärlig blick, men den fick mig ju att må bra. Jag hörde ju honom, fan jag skriver  ju till och med om det. Men det är för att jag skäms över mig själv lite. Det hade tagit mig 20 minuter att kliva av tuben och och gå med honom till Donken eller Pressbyrån för att ge honom något eller kanske bara min tid. Men tänk om han tar illa upp? Det var den frågan som poppade upp i mitt huvud. Tänk om han inte vill följa med, då blir det ju pinsamt. Tänk om han tror något annat. Känner mig sjukt feg och nerslagen. Ser jag honom igen skall jag ta mig i kragen och i alla fall fråga om vi skall ta en fika.

De enda som hade värdighet i den vagnen så var det han och de som faktiskt gav honom något. Själv lämnade jag min värdighet kvar på linje18 mot Farsta Strand.
Men nästa gång skall jag ta tillbaka min värdighet och ge honom en del av den.