Den nya människan av Boel Bermann - Kalla Kulor Förlag

Har nu plöjt boken Den Nya Människan, skriven av Boel Bermann. utgiven på Kalla Kulor Förlag. För plöjt den har jag verkligen gjort, svårt att lägga den i från sig. Funderade i går på om man skulle ta och skolka från jobbet bara för att läsa klart den, bara skita i att dyka upp efter lunch. Synd bara att man är för vuxen och alldeles för ansvarstagande för det. Jag dessutom konsult och har inte riktigt den friheten att göra så i det här uppdraget.











Men boken då:
En apokalyptisk berättelse utan krig och Zombies. Mänskligheten som vi känner den är på väg att dö ut, det är ett faktum, vi kan intet göra för att förhindra det. Inget yttre hot utan ett inre. Inga barn föds, födelsetalen sjunker för att sedan nå NOLL. Adoptivmarknaden från 3:e världen exploderar. Runt 2019 så börjar kvinnor att bli gravida igen, men inget blir som man tänkt sig.

Vi får följa Rakel i boken som till stora delar är skriven i jagform. Någon som till en början störde mig. Men det funkade faktiskt, och dessutom riktigt bra. Boken är välskriven och genomtänkt. En debutroman som jag hoppas ger mersmak för Bermann och att hon fortsätter skriva. Hon har tagit ett klassiskt grepp om våra skräck. Det hon skriver är nära och okänt, men inte helt omöjligt. Bermann har skapat en bra ton och en målande blid av vad Rakel möter utan att överösa läsaren med detaljer och förklaringar "Less is more". Visst ville jag veta mer i vissa stycken men jag blev inte överöst med detaljer och onödigheter. Bättre kort och kärnfullt än segt och utdraget. Boken tog dock slut alldeles för fort.

Berättelsen i boken funkar klockrent, detta är en bok som passar mig perfekt, helt i min smak. Lagom dystopiskt och ödesmättat. Upplägget påminner lite om World War Z av Max Brooks. Historien är varvad med utdrag ut tidningar och rapporter. Jag gillade kapitel indelningen, att hon valt att ge kapitlen namn på var och när det utspelar sig; Stockholm, Sverige  2014, Arlanda, Sverige 2025 och så vidare. Lätt att orientera sig i tid och rum. Det blir inga funderingar på var och när Rakel är. Även om boken är skriven linjärt i tid så underlättar det.
Vet inte heller varför men det som också kommer upp i mina tankar efter att ha läst boken är Richard Matheson hans novell I'm Legend. Kanske ett upp lägg för en fortsättning?

Boel Bermann http://boelbermann.se/

Boel Bermann har i alla fall lyckats fånga mig som läsare och jag ger hennes bok 4 foliehattar av 5.


Jag vill ha mer och jag är nu livrädd för mina kids...

Boken hittar du här
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9187049376
http://www.bokus.com/bok/9789187049569/den-nya-manniskan/
http://www.bokia.se/den-nya-manniskan-14638575
http://www.ginza.se/product/bermann-boel/den-nya-manniskan/694888/
Pocket
http://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049569
http://www.bokus.com/bok/9789187049569/den-nya-manniskan/
http://www.ginza.se/product/bermann-boel/den-nya-manniskan/715723/

Fyra av fem foliehattar

36 Timmar av David Bergman - ISBN : 9789174611687

Har just plöjt mig igenom, 36 Timmar av David Bergman. Bergman målar upp ett dystopiskt Sverige främst ett dystopiskt Stockholm. Ett Sverige där tunga kriminella organisationer har banat vägen för tillägg i lagrummet, NSL. NSL ger polisen eller främst SÄPO obegränsade möjligheter att agera domare och bödel i ett. Upptakten till boken är en demonstration där SÄPO urskiljningslöst skjuter ner hundratals civila med stöd av NSL. Här dyker en av Johanna och Anna,  två kvinnor som är bokens huvudkaraktärer. Utan att gå in allt för mycket i handlingen så tvingas General Johanna Lindström använda dödligt våld mot ett flertal poliser från SÄPO.  Detta är sedan upptakten till bokens huvudspår.

Bergman bygger sina två karaktärer som två superkvinnor, och då främst General Johanna  Lindström. Johanna är överintelligent och atletisk. Hon är så bra på allt att hon tappar i trovärdighet. Anna Wallin som är gruppchef inom Stockholms polisens Piketstyrka är inte mycket sämre hon. Bergman gör detta alldeles för tydligt, dom tycks inte ha några svagheter utom Johannas dotter Madeleine. Det står givetvis författare fritt att skapa sina karaktärer och ge dem vilka egenskaper och kunskaper som helst. Detta blev dock snabbt ganska tröttsamt.

Även språket i boken lämnade en del att önska. Dialogerna kände stundtals som en teaterföreställning där två eller flera skådespelare står på en i och för sig ofta snyggt satt scen och läser ur manus innantill. Väldigt stelt och yxigt. Bergman har  dock satt ett antal riktigt BRA tidsmarkörer och lyckas stundtals fånga mig. Men det blir ett korthus som faller på dialogerna och de två superkvinnorna som ingen rubbar. Boken har en riktigt bra teknologisk nivå vad gäller vapenteknik och den övriga digitala och tekniska nivå känns trovärdig. Lite skrämmande i vissa delar av det han målar upp. Man börjar fundera hur mycket av det som är fakta och vad som är uppdiktat. Förtroliga samtal kommer i alla fall hädan efter ske med isärplockad mobiltelefon.    

Bergman har siktat extremt högt i den politiska sfären och det blir stundtals riktigt rörigt. Korruption, gangsters, legosoldater,  säkerhetspoliser och en säkerhetspolis byrådirektör med hybris som upplagt för att bli rörigt. Blandar vi sedan in militärer i något som kan ses som en statskupp och NSL, nationalsäkerhetslagen som gör SÄPO helt onåbara. Inte helt olika STASI, GRU eller Gestapo, likheten är slående. Min första tanke var Starship Troopers av  Robert A. Heinlein.  Bergman tog ett stadigt politiskt grepp, i sin bok, som han inte riktigt kunde tygla och göra trovärdigt.
Men skurkarna är extremt onda och hjältarna är rättfärdiga och rådiga. Lite som en klassisk fantasy roman man behöver inte fundera vem som är skurk eller inte. Givetvis finns det gråzoner men dom är få. 

Dock så fann jag den på något sätt fängslande, det var svårt att lägga ner den. Men jag fick stundtals verkligen ignorera de yxiga dialogerna och hjältebeskrivningarna. 

Boken ligger lite i samma härad som Midvintermörker och Midsommargryning av Lars Wilderäng. Gillar man dessa två så kommer man gilla 36 Timmar av David Bergman.

Denna boken tilltalade inte mig fullt ut men jag kommer med spänning hålla ögonen öppna efter fler böcker av Bergman då jag tror att han kommer att mogna med tiden. 

Du kan köpa denna bok på bland annat Bokus och Adlibris
36 Timmar av David Bergman
ISBN : 9789174611687
Tyvärr så vet jag väldigt lite om författaren , men han har ett förflutet inom försvaret. 36 Timmar verkar vara hans debutroman.

Jag ger boken 2 foliehattar av 5 

Du skall bäras fram på en våg av eld.

"Infanteristen skall bäras fram på en våg av eld." Detta sa någon till oss när vi stod uppställda inför ett avslut på en större övning. Vi skrattade lite över det uttrycket. För ingen av oss hade någonsin blivit burna på en våg av eld, och ingen av oss skulle bli buren över huvud taget. På sin höjd skulle vi bli släpade. 

Johan, i dag har du blivit buren. Inte på en våg av eld utan på en våg av kärlek och saknad. Vi som bar dig var där i egenskap av det du skapat och den du var. En son, en bror, en äkta man, en far, en kamrat, en vän och en kollega. Även om alla som nog gärna hade velat vara med och bära dig till din sista vila inte var där så vet jag att dom var med dig i tanken. 

Jag har burit dig vid flera tillfällen, över axeln, på bår och släpat dig över stock och sten. Allt i något som av en utomstående skulle ses som lek men vi såg som blodigt allvar. För en dag kanske skulle det bli blodigt allvar. Båda hoppades vi i alla fall att få testa våra kunskaper på riktigt, även om det aldrig blev så. Fast jag gissar att vi innerst inne var lättade, över att vi aldrig behövt göra det. I alla fall inte på fullt så blodigt allvar. För allvar har det varit och blodigt också, oftare mer bildligt än bokstavligt, även om blod ibland flöt. 

Ingen av dessa gånger jag har burit dig har påverkat mig mer än de två sista. Den nästa sista gången så bar jag dig tillsammans med fem kamrater. Trots att vi var sex personer som bar dig, ut ur den kyrka där vi bevistat din begravning, så var du tung att bära. Jag önskade där och då att det du inte behövde bäras och kunde jag så skulle det göras ogjort. Jag är ledsen över att jag inte kan namnge de som var med och bar dig. Men jag är säker på att de, som jag, är stolta över det. I dag var det dags igen, denna gången kunde jag lyfta dig med lätthet. Även om bördan i sig var minst lika tung om inte tyngre än sist. För i dag bar vi dig till din sista vila. 

I dag har vi lämnat dig till havet.    

Men Johan du vet att vi kommer så håll ställningarna innan förstärkning anländer.

GLVP.

Cach trapping - gammalt redan på stenåldern.

Aftonbladet slår på stora trumman.
Polis uttalar sig, inte ens bankerna känner till det?
Antingen så är polisen inte insatt över huvud taget eller så hittar "journalisten" på.

När skall AB lära sig att källkolla sitt skit. Cash trapping är ju hur gammalt som helst. Redan Barnen Hedenhös sysslade med detta.

http://www.aftonbladet.se/incoming/article16665762.ab

Midsommargryning, Lars Wilderäng.

Har just plöjt igenom Lars Wilderängs bok Midsommargryning som är en direkt fortsättning på Midvintermörker. 

OBS SPOLIERVARNING!

Republiken Gotland är ett faktum. Även om Republiken Gotland inte är annat än en marionett till Ryssland. 

10 år har gått sedan Juldagen 2013 där Ryssland anföll Sverige och tog Gotland. Sverige är i återhämntningsfasen efter mellandagarskriget. De av Ryssland framtvingade sanktionerna mot leveranser av olja till Sverige försvårar den ekonomiska återhämtningen i Sverige. Sverige är även förhindrat att utöka sin militära numerär i enlighet med det fredsfördrag som tecknats mellan Sverige och Ryssland. Ryssland har dock lovat att släppa oljesanktionerna mot Sverige när dom erkänner Gotland som en självständig republik. 

Svenska försvaret har just avslutat en större övning där man samövat flottan, flyget och Armen. I stället för att återvända till sina regementen, flottbaser och flottiljer så inleder man ett anfall mot Gotland.

Samtidigt som försvaret inleder ett anfall mot Republiken Gotland inleds även av militären en statskupp. 

Boken är tät och spännande en bra sommar läsning, om man inte har allt för höga krav. 

Författaren drar sig inte för att döda de karaktärer han utvecklat och fått oss att känna sympati för i denna och föregående bok. Vilket jag gillar, tyvärr så avfärdar han vissa av karaktärerna lite för snabbt och lättvindigt i bland. Samtidigt som jag på något sätt kan se en viss symbolik i det.

Tempot i boken är stundvis skyhögt och i bland på gränsen till rasande. Detta gör att det ibland är svårt att hänga med i svängarna. Ibland var övergångarna nästa sömlösa mellan platser och scener. En mängd namn susar förbi i texten ofta namn som inte återkommer senare. Jag var vid ett par tillfällen tvungen att bläddra tillbaka i boken för att förstå var skiftet i perspektiv skedde.  Hade gärna följt med i längre än tre fyra sidor. Kan dock förstå att tempot i boken behöver den snabba växlingen mellan platser personer och händelser.

Wilderäng har dock släppt en del av sina olater från den föregående boken. Han upprepar sig inte lika ofta och har släppt en hel del av sina ticks. Borta är vuxenblöjorna och waterboardningen. Lika så de eviga 9040 hylsornas flykt genom luften. Men tyvärr så fixerar han sig alldeles för mycket vid tekniska benämningar och vapen ticks. Han behöver inte tjata hål i huvudet på läsaren med att soldaten har en AK6c på ryggen eller i näven. Inte heller att det är en ballistisk hjälm SOG operatören har på huvudet. Likväl är det ointressant vad det är för material i den overall som NI byter om till från den svarta till den kamouflagefärgade och tvärt om. Helt okej att tala om det en gång, kanske två, men att konstant påtala det? För mycket onödiga detaljer och tekniska benämningar. Detta gör att man tappar tempo och att boken känns lite som Commando 5 eller De överlevande böckerna som såldes i kioskerna på 80 och 90talet. All denna teknik och vapenporr ger ett litet skimmer av  skräplitteratur över hela boken.

Detta till trots så tycker jag ändå att han hämtat upp sig en hel del mot förra boken, Midvintermörker. Jag gillar scenariot skarpt, tempot i boken är stundtals för högt och där med rörigt.

Boken finns bland annat på Bokus, AdLibris

ISBN - 9789187135248

Jag ger boken 3 foliehattar av 5.

Hetta

Dropbox HETTA (pdf)

Publicerar mitt senaste alster.
Detta är min lösning på övningen Relationer och Intrig.  Kliver dock lite ur min låda av bekvämlighet.

Detta är dock en del av en längre novell som jag just nu jobbar på.

 Hetta

---

Erik går ett varv i rummet. Det enda som hörs är hans vänstra fot som skrapar lätt mot mattan. Fyra par ögon följer Erik i hans rörelse.

”Hmpf…” Börjar Erik. Som om han vill säga något men förblir tyst. Han går ett varv till.

Julia kommer på sig med själv att blinka i takt med Eriks steg. Hon tittar generat ner i golvet. Som om hon skulle blivit påkommen mitt i något pinsamt.

”Julia” börjar Erik. Han fortsätter cirkla runt dem.

”Har du något du vill säga oss?” Frågar han.

”Eh, va?”

”Ja, har du något du vill dela med oss?” Frågar Erik igen.

”Nej det tror jag inte.” Julia tittar fortfarande ner i mattan. Nu vågar hon inte verkligen inte titta upp mot Erik. För nu vet hon, han står mitt framför henne. Tittar på henne med sina klara blå ögon. Hon skulle inte klara av att hålla masken, inte om hon mötte hans blå ögon. - För då skulle han veta –. Hon fångar upp en svart hårtest mellan sina fingrar. Tvinnar den samtidigt som hon leker med den i mungipan. Hon tittar upp och följer Erik med blicken igen. Men noga med att inte blicka i takt den här gången.

Erik drar med fingret över stolsryggen på Anderas stol. Han drar med tummen över fingerspetsen som för att ta bort något inbillat damm. Han fortsätter gå. Som om han var ute och promenerade en solig dag i parken. Utan ett bekymmer i världen. Han lägger en hand på Lars axel. Lars tittar upp, som om han blivit väckt.

”Lars var med lite här nu.” Erik, klappar honom ett par gånger på axeln och går vidare. Lars går vidare i sin solskenstakt.

”Inga bekymmer” , nynnar han för sig själv. Julias blick följer honom. Han stannar bakom Ewas stol. Lägger sina händer på hennes axlar. Julia sänker blicken till Ewa. För att Erik inte skall se att hon tittar på honom.

”Fejkvampyr!” mimar Ewa, samtidigt som hon stirrar Julia rakt i ögonen. Hon vet vilka knappar hon skall trycka på.

Julia släpper håret, stirrar på Ewa.

”Jävla emohora, gå och skär sönder armarna istället och gör det ordentligt.” Skriker Julia i falsett.

”Sluta fitta runt och rispa. Skär på riktigt i stället. Så vi slipper ditt fula EMOTRYNE.", Julia reser sig ur stolen för att ge kraft åt det där sista.

”FITTA. Jävla fittvampyr, fejk.” skriker Ewa till svar, men hon kommer av sig och låter det dö där.

”Stopp, det räcker där.”, bryter Erik in.

Ewa ler lite nöjt åt den explosiva reaktionen.

– Works e v e r y time -.  

”Du då?” Erik riktar sin fråga direkt till Ewa.

Ewa skruvar på sig. Hon hoppades att hon skulle slippa den här gången. - Han har inget hon vill ha, och det han vill ta är inte hennes att ge -.

”Nej!”

”Nej? Nu får du utveckla dig lite.”

Hans tonläge, det rubbar hennes cirklar. Hon känner sig som om hon satt i skolbänken igen. Läraren står där framme i katedern. Doften av torr krita och otvättad manchester. Flåsandet i nacken. Hon vågade aldrig be om hjälp på matten. För vem ville ha Flåsaråhman hängande över sig. Desperata försök att hindra hans blick ner i tröjan. Eller känna hans skrev mot ryggen när han stod nära och gnuggade. Hon kunde inte acceptera det. Det var nog därför hon inte blev godkänd i matten.

”Ewa?” , säger Erik med kraft i rösten.

”Nej jag vill inte, inte i dag.” Ewa tittar upp mot Erik, hon ger honom en rak blick, inget undvikande. Hon möter honom på hennes villkor. Men hon förlorar. Eriks kalla blå ögon slår hennes. Hon viker. Skamsen och slagen tittar hon ner i golvet igen.

”Trodde inte det heller”, mumlar Erik.

Anderas försöker att inte titta på Julia, men det går inte. Han vill inte stirra men, dom bara finns där. Hur kan man inte titta? Just det där lilla vecket innan dom försvinner ner i blusen. Han vill ju bara ta på dom.

”Anderas, du då har du något att berätta för oss i dag?”, Erik fortsätter cirkulera i rummet.

”Men va fan…”, Ewa himlar med ögonen.

Lars rycker till och sätter sig rakare på stolen, tittar frågande på Erik. 

”Nej Lars, inte du, din tur kommer sen! Anderas!”.

Lars sjunker ihop lite, mest lättad över att det inte var han. Han tittar nyfiket på Anderas.

Anderas höjer långsamt ögonen och möter Ewas. Han ser föraktet i hennes. Men han ler mot henne i alla fall.

”Anderas! När som helst, vi väntar.”, Erik stannar bakom Anderas.

Anderas reser sig från stolen utan att släppa Ewa med blicken.  Leende. Anderas vrider på kroppen och tar tag i karmen på stolen. Han svänger upp stolen i en vid båge. Ekstolen vägde mer än han föreställt sig. Stolen slår med kraft in i Eriks huvud. Ingen hinner reagera. Minst av alla Erik. Han faller i golvet av smällen.

Anderas släpper stolen. Den brakar in i väggen. – Wow, det där gick ju bra - han beundrar sitt verk i fraktionen av en sekund. Han vänder Eriks medvetslösa kropp över på mage. Gränslar den. Trycker upp Eriks högra arm på ryggen och låser den med knät. Tar sedan tag i den andra armen. Ur bältet drar han fram två långa buntband. Snabbt binder han dem runt Eriks händer. De andra sitter som paralyserade och tittar på Anderas. Dom har inte riktigt fattat vad som hänt ännu. Anderas vrider upp Eriks kropp och kollar så att han andas. Trycker bak Eriks huvud för att vara säker på att han inte kvävs. Han får inte dö. Inte än.

Ewa sitter som förstelnad på stolen. Anderas rörelse spelas upp som i slowmotion framför henne. Eriks ansiktsuttryck när stolen slår in i sidan på hans ansikte. Etsar sig fast på hennes näthinna. – Det han vill ha är inte hennes att ge. - Hon hör ur luften går ur Erik när han ledlös slår i golvet. Han stönar inte ens. Hon följer Eriks svarta glasögon med blicken. När dom seglar genom rummet. Dom beskriver en perfekt båge.

Lars börjar skrika. När han ser blodet rinna över Eriks ansikte.

”Va, vafan, vad gör du, va…” Lars börjar stamma.

”Håll käften, annars blir du nästa”. Skriker Anderas. Han pekar med hela handen på Lars. När Lars ser Anderas hand, kladdig av Eriks blod tystnar han.

Julia reser sig upp, hon kan inte ta ögonen från Eriks blodiga huvud. Hon går fram mot Erik. Sätter sig på knä framför honom. Drar fingrarna över hans blodiga kind. Hon smetar ut blodet över fingertopparna med tummen. Hon kan inte låta bli att smaka på det. Metalliskt och salt. Hon vill ha mer. Sakta drar hon hela handflatan i blodet.

Lars, känner hur luftrören drar ihop sig. Det blir som att andas genom ett sugrör. Panik. Svetten rinner längs ryggen, munnen blir torr.  

Han börjar treva efter väskan som står nedanför stolen. Men han släpper inte Anderas och Julia med blicken.

Anderas reser sig, tittar ner på Julia. På knä framför honom. Hennes blus har tappat en knapp. Han tittar rakt ner i hennes urringning. Kanten på den vita behån är skarp mot hennes mörka hud. Han tittar på henne,- Vet hon? Vet dom? Han vet. -

Julia slickar sin blodiga handflata. Smaken av blod, smaken av Erik fyller henne. Hon tittar lyckligt upp på Anderas. - Varför har hon inte sett honom förut - hennes sinnen skärps. Hon andas in genom näsan, fyller lungorna. Den metalliska doften av blod fyller henne. Som om hon fylls av feromoner. Det lyckliga byts mot något annat. Hon tittar ner igen. Hon kan inte motstå frestelsen. Sakta böjer hon sig ner mot Erik. Hon börjar slicka rent det blodiga ansiktet.  

Lars släpper uppmärksamheten på Julia och Anderas, han känner hur hans luftrör blir allt mindre. Den stickande känslan i läpparna och fingerspetsarna. Snart kommer han att svimma. Det vet han, - det är bråttom -. Till slut får han upp ytterfacket på väskan. Handen griper om inhalatorn. Han skakar den. För den till munnen. Andas in. Blåser ut. Tycker ner tuben. Andas in. Lättnad.

Anderas tar fram en liten plastpåse ur fickan. Han tittar på de två små rosa tabletterna och den svarta. Det svarta fåret. Ett sigill i formen av ett pentagram är slaget i de rosa tabletterna. I den svarta ett bockhuvud. Han skakar lite på påsen, som för att locka till sig ett litet djur.

”Ja kom då, jag vet att du vill!”, han pockar på Julias uppmärksamhet. När han får den öppnar han påsen. Fuktar fingret mot spetsen av tungan. Fångar upp ett piller på fingerspetsen. Sakta och demonstrativt lägger han pillret på spetsen av sin tunga. Rosa.

Ewa ser Anderas lilla påse med små rosa pillren. Hon reser sig ur stolen och går nästan utstuderat långsamt mot Anderas.

Julia släpper inte tabletten med blicken. Sakta reser hon sig från Eriks blodiga ansikte. Hans blod är utsmetat över hennes ansikte. Leendet hon ger Anderas lyser vitt ur det röda. Hon greppar kragen på Anderas skjorta med båda händerna och drar hans ansikte mot sig. Hans mintiga söta lukt, det pojkaktiga ansiktet. Hon låter hans dofter och värme fylla sinnet. Hon slukar hans utsträckta tunga. Sväljer hans läppar och ansikte som om hon vill äta upp honom. Drar honom mot sig, hela hans kropp. Eriks blod i hennes ansikte kladdar. Snart smakar Anderas som Erik. Metalliskt och salt.

Anderas viftar lite lätt med påsen över Julias axel. Ewa snappar åt sig påsen ur hans fingrar. Han koncentrerar sig nu helt på uppmärksamheten han får av Julia. Han bryr sig inte om att hon är blodig. Han vet vad som skall komma.  

Ewa öppnar ivrigt påsen sticker ner ett finger. Plockar upp det rosa pillret. Lägger det under tungan och låter det smälta. Hon sätter sig mitt på golvet och väntar på effekten. Julia och Anderas hånglar som om det var deras sista andetag. Anderas arbetar effektivt och målmedvetet. Den lätta känslan kommer smygande över henne. Ljudet blir klarare och ljuset krispigare. Ewa tittar på Lars, ser hur han sitter som förtrollad på stolen. Hakan nere på bröstet och bara glor på Julia och Anderas. En avslöjande bula i skrevet. Hon reser sig från golvet och går mot honom. Hon tar tag om nederkanten på sin tröja och drar den över huvudet. Knäpper upp behån och låter den falla. Sätter sig gränsle över Lars knän. Hennes bröst hänger några centimeter från hans ansikte.

Lars ser hur Ewa kommer mot honom. Innan han ens fattar vad som händer sitter hon gränsle över hans ben. Nästan naken. Han försöker stammande få fram något. Något som inte ens han själv förstår. Ewa lägger ett finger över hans mun. Hyssjar honom, som ett litet barn. Han stirrar på hennes bröst, tar in varje detalj. En liten vit linje. Ett ärr löper tvärs över det vänstra bröstet. Över kanten på vårtgården. Hennes underarmar. Tusentals ärr täcker undersidorna av hennes armar. Men han vågar inte göra något. Han bara sitter. Obekväm, trångt och hård. Hon är varm.

Ewa tar hans huvud mellan sina händer och biter honom i överläppen. Hårt, så hårt att det går hål. Men hon får inget gensvar. Hennes bett övergår i en kyss. Hennes tunga letar sig in till hans. Till slut får hon en reaktion. Tafatt och osäker. – Oj, här har vi mycket att jobba med – Ewa ler och fortsätter kyssa honom. Lars försöker förstå vad som händer. Hur han skall svara på hennes överfall.

En brännande smärta strålar från Eriks huvud och ner mot axeln. Han ligger ner. Det ringer i öronen. Erik försöker resa sig upp men hans händer lyder honom inte. Som om dom satt fast. Det smakar blod i munnen. Han försöker se sig omkring. Allt är täckt av en röd hinna. Suddigt. Var är hans glasögon?. Varför ligger han på golvet? Erik försöker samla sig. Greppa vad som hänt. Stolen.

Julia sliter i Anderas kläder. Hon brinner, svetten rinner från ansiktet och halsen ner mellan brösten. Den vita behån färgas i kanterna av blodblandad svett. Hon känner sig varm. Julia kliver ett steg fram. Fäller Anderas under sig.  I fallet river han upp hennes blus och knapparna flyger genom rummet. Julia är het. Inte het, utan bokstavligen het. Hon brinner, hennes kropp glöder. Hon trycker ner Anderas under sig, hans svala kropp mot hennes heta. Hon måste ha honom. Det vet hon. Hon sliter upp hans tröja. Med ett ryck sliter hon av honom bältet. Anderas vrider sig under henne. Han vill bort men hon släpper honom inte. Han är hennes.

Anderas faller baklänges. Han är chockad, allt händer så fort. För fort. Julia är redan glödhet. - Så fort skulle det ju inte gå -. Han måste ta den svarta. - Han behöver den -. Anderas tittar upp i hennes ansikte hon glöder. Näsan, ögonvrån och munnen lyser svagt i bärnsten. Hennes händer lämnar röda märken på hans bröst. Hennes läppar bränner hans. Håret på hans bröst är bortbränt. Han försöker ta sig loss ur Julias grepp. Men hennes heta händer håller hans kropp. Hon brinner, han brinner. Anderas ser i panik hur Ewa plockar upp den lilla påsen.

Lars vill. - Men hur -, han vet inte.

Ewa tar upp den lilla påsen och dinglar den framför Lars ansikte. Ser honom djupt i ögonen. Hon sticker sitt finger i hans mun. Svalt mot hennes heta finger. Med det blöta fingret väter hon sin ena bröstvårta. Tar upp pillret ur påsen. Det svarta. Fäster det på den fuktiga vårtan.

Lars tvekar. Han förstår inviten, men tvekar. Ewa greppar hans huvud i sina händer och trycker hans mun över bröstet.

”Sluta, nej, släpp mig. Nej!, inte det. Ewa ge mig påsen. Ewa, snälla.”, Anderas och Julia står i lågor. Julia rider Anderas i ett vansinnestempo. Hon brinner. Anderas brinner. Mattan under honom smälter av hettan. Smälter in i hans kropp. Lågorna från Julias kropp slickar taket. Bränner Anderas. Bränner Julia. Hennes vrål övergår från njutning till smärta. Flammorna förtär deras kroppar.

Lars läppar sluter sig om Ewas bröst. De är heta. Bränner hans läppar. Han fångar pillret med tungan. En isande kyla sprider sig i hans kropp. Lars sänker sina tänder i det heta köttet. Kylan från hans mun kolliderar med det heta blodet.

Ewa tittar ner i Lars svarta ögon. – Han har något att ge, och det är hennes att få -. Hon känner hur hans tänder sjunker in i hennes ena bröst. Hon kastar huvudet bakåt. I njutning. I smärta. Hon brinner. Hon måste ha hans kyla. Hon är så het. Hennes kläder börjar ryka. Glöda. Brinna. Förkolnat tyg faller av hennes kropp. Hennes nakna, bleka hud täcks av sotflagor. Flammorna från Ewa sväljer dem båda. Rummet runt om dem står i lågor. Ewa känner hur kylan fyller henne inifrån. Hon tittar ner i Hans svarta ögon. Hon ser sin egen spegelbild i hans ögon. Hon brinner. Rummet brinner. En blick över axeln. Bakom henne brinner det som en gång var Anderas och Julia. Hon ler – Vem är nu en HORA -. Hon vet att han skyddar henne. Han kommer inte låta något ont hända henne. Hon är hans. Elden dånar runt henne. Hon brinner. Han brinner. ALLT BRINNER…

Erik försöker resa sig upp. Ta gig loss. Försöker skrika på hjälp. Eldens dån dränker hans rop. Hans lungor fulls med rök och hetta. Fortfarande groggy av smällen. Driver han åter ner i medvetslösheten. Svagt i fjärran hör han brandlarmet.

Ewa rider honom. Hans kyla strålar genom henne. Hon tar hans kyla. Suger den ur honom. Förtär den. Kvar blir hennes hetta. Sakta förkolnas han under henne.

- Han hade något att ge. Något hon ville ha. - Rummet runt henne dånar. Taket kollapsar över henne. Dörren exploderar. Trycks in i rummet. Vatten. Räddande vatten sköljer över henne. Över Erik. Men för Lars, Anderas och Julia är det försent.

- Hon bär det som var hans, det som var hennes att få -.

En förvånad brandman bär ut en naken kropp. Sotig. Blek. Men orörd av elden. Så när som på ett fult blödande sår över ena bröstet. Som om bröstvårtan blivit avbiten. De lägger henne försiktigt på en bår. Drar en filt över henne för att skyla henne. Hennes hud slät och fin hennes armar släta. Erik bärs ut på en bår. Hans skrik av smärta ekar över gården. Lukten av bränt kött är ligger tät i luften. En sjukvårdare blöter kompresser och lägger över hans sargade ansikte. Ingen kommer någonsin känna igen honom. Inte ens hans själv.  

Övning 3 Dialog Bil 19-10

Här kommer övning 3
Dialog, denna satt hårt inne kan jag säga, blev klar i 11:e timmen och där med 2 veckor för sent...
Jag började skriva denna övning med "talstreck" och testade sedan kursivt. Men inget funkade och det blev extremt rörigt. Lösningen kom när jag läste en av Andres texter där han använt sig av citattecken. Det var den förlösande punkten för mig och det som hjälpte mig att komma igång.

Övning 4 kommer med stor sannolikhet bli en fortsättning på denna.

Bil 19-10

”Hörde du att det var en pundare som bet en kärring på plattan igår?”

”Ja, dom snackade om det på utsättningen blev ganska stora skador. Eriksson var tydligen där och hämtade in busen, kärringen körde dom till SöS.”

”Ja vafan, vad är det som händer? Jag menar först pundare vid Mynttorget som snetände och attackerade den där gubben, han med rullatorn och nu det här. Två snetändningar på lika många dagar.”

”Mm, jo, dom har väl fått någe fultjack. Kan det inte bli lite kallare så det fryser till, så vi blir av med lite skit.”

”Ja fan som för ett par år sedan. Det var ju bara att gå runt och bryta loss kräken ur kulvertarna, som fiskpinnar.”

”Blomman, kommer du ihåg den fan i Farsta vid tuben som vi fick spetta loss ur isen. Han låg ju och dog mitt i pölen efter översvämningen.”
”Ja fan vilket skitgöra, han kunde väl fan ha fått legat till våren, men då hade väl Aftonbladet gått i omloppsbana.”

”Men det är ju bara November så det hinner nog frysa på lite.”

”Ja vi kan ju alltid hoppas.”

”Blomberg, Asp, men för i helvete har inte ni åkt ännu, är så här vi låter skattepengarna jobba?”

”Hahahaha, det vet du, Löfving, den fan, gör nog mindre än vi för sina pengar.”

”Asp, greppa grejerna så vi kan sticka ut och göra några pinnar idag också. Löfving måste ju kunna visa att han gör skäl för sina pengar…”

”Blomberg ta en sväng förbi Idegran, han behöver få en film upphämtad På SEB vid Sergel.”

”Gott, vi ses”

”Fan en jävla springsjas är vad man är. Den där jävla Bogge kan hämta sin film själv. Men dum gör som tokig säger.”

”Asp kollar du med Botswanabogge, vem som har filmen på SEB.”

”Botswanabogge?, är det negern nere i repan du snackar om eller, han jobbar ju fan på Samhall.”

”Nej, du vet han stora killen, Bogdan Idegran. Han som spöade på hustrumisshandlarna i arresten förra veckan.”

”Ah den fan, han är läskig på riktigt. Tur att han är i firman och inte på andra sidan. Jag såg snubben han randade upp eller vad som var kvar. Han var ju fan randig som en polkagris.”

”Ja vafan, men han fick säkert vad han förtjänade.”

”Du Blomman, jag gittar ner och snackar med Botswanabogge, så se vi nere i garaget, hoppas vi inte får 19 10 bara det var ett jävla fyllo som spydde ner den i helgen luktar satan.”

”Men vafan inte 19 10 sa jag ju.”

”Lugnt den är recondad som ny serrö, snackade med Pelle på mek han sa dom att bytte säten i den”

”Så snackade du med Idegran?”

”Ja, han såg helt förstörd ut.”

”Jaså, vadårå?”

”Han hade tydligen varit på SÖS i går kväll. Det var en patient som löpte amok inne på akuten. Tydligen helt galen. Dom pepprade ner henne med sprayen. Men det slutade med brottningsmatch i stället innan dom fick ner henne. Hon reagerade inte ens på den där billiga skitsprayen vi får ut.”

”Billigt skit ja, det var likadant med pundarn på Mynttorget!”

”Mm kärringen ligger tydligen bältad nu, på psyket, hon hade visst bitit ett par ur personalen på SöS.”

”SEB vid Sergels torg först då eller?”

”Mm, det blir väl enklast, så mot Grytet då!”

”19 10, från tre-noll, kom!”

”19 10, Blomberg lyssnar, kom.”

”19 10, från tre-noll åk omedelbart upp till St Görans sjukhus akutintaget, pågående slagsmål.”

”Aps, hörde du det där, LKC vill ha oss till St Göran.

”Blir nog inga filmer för Idegran i dag!”

”Ja, vi skulle ha suttit kvar och fikat en stund till, så hade vi sluppit den här skiten.”

”Samtliga bilar område 01, skottlossning vid Södersjukhuset”

”Tre-noll, detta är 19 10, prio på SöS kontra St Göran frågas.”
”19 10, Prio på SöS, jag repeterar Prio på SöS.”

”Tre-noll, vi åker mot Sös, har ni en adress?”

”19 10, Marmorgatan åk mot Kapellet.”

”Tre-noll, har du ett gatunummer på Marmorgatan?”

”19 10, adressen är Bårhuset.”