Vad hände sedan?

Fika kanske ?

Har du funderat över vad som hände sedan?


För några år sedan lade jagmärek till en ung man på tunnelbanan. Han åkte alltid från slussen, köpte alltid två kaffe eller te på fiket vid Slussen. Han verkade leta efter någon. Detta upprepade sig i stort sett varje morgon under ett par veckor. Hur länge han letat innan jag såg honom och mönstret vet jag inte. Han var noga med att ta tredje vagnen i tåget grön linje. Kommer dock inte i håg vilken linje.

Så en morgon så sätter han sig mitt emot en ung kvinna i samma ålder. Han titta på henne en stund och ler lite, hon ler tillbaka. Dock aningen avvaktande. I Stockholm ler man inte mot främmande människor.

Han tar sats, drar efter andan.
- Hej! 

- Eh hej. Hon tittar ner i sin bok hon har framför sig.

- Vill du ta en fika med mig? Frågan rinner ur honom som om han övat den framför spegeln i evigheter.

Hon tittar upp och ser fundersam ut. 

Jag kan tänka mig den panik han måste känna där och då.

- Eh, ja det kan vi väl, svarar hon efter några sekunders tvekan. Dessa sekunder måste ha känts som en evighet för den unge mannen. 

- Dricker du kaffe? Han håller fram påsen han har i handen. Med eller utan mjölk.

Här måste jag kliva av vid centralen.

Jag såg kille ett par veckor senare och tänkte gå fram och fråga hur det gick men jag tog inte modet till mig att göra det.

Han hade en plan och ett mål. 

Jag kan inte låta bli att undra vad hände sedan? 

Mikroorganismer en del av vår livsstil.

 

Att vår kropp till viss del styrs av mikroorganismer är ju ingen nyhet. Ta bara tarmfloran till exempel. Utan mikroorganismer skulle vi inte överleva. men tänk om det är så att de styr mer än så. Vad händer om dom börjar styra hur vi beter oss.

Toxiplasmos gondii är en liten mikroorganism som i stort sett finns över allt. I oss alla mer eller mindre. De flesta av oss är immuna mot T gondii och den mänskliga kroppen har sällan problem att hantera en infektion av detta slag. Även om det i bland förekommer att vissa av oss insjuknar på något sätt av Toxiplasmos. Detta gäller faktiskt i stort sett alla varmblodiga djur. Toxiplasmos gondii är lite speciell, den kan föröka sig asexuellt och sexuellt. Ett av de få ställen den faktiskt kan föröka sig sexuellt är i tarmen på en katt. Detta gör att möss som får en T gondii infektion faktiskt förändrar sitt beteende. De blir till exempel mer sexuellt aktiva. Dessutom så blir dom mer nyfikna på just katter. Katturin får normalt sett en mus eller råtta att fly platsen, men en infekterad mus reagerar inte på samma sätt. Den blir tvärt om, inte rädd utan mer nyfiken och uppsökande av katturinen och där med ökar chansen att en katt får tag på musen och äter upp den. Kretsloppet sluts. 

Hur kan T gondii påverka oss människor då? 

Jo det finns forskning som pekar på att schizofrena och/eller självmordsbenägna människor har för höjda andelar av mikroorganismen T gondii i kroppen. Detta är dock inget som är vetenskapligt bevisat eller fastslaget. Men man har i vissa fall sett ett samband, vad nu det innebär. Vidare så diskuteras det om det finns ett samband mellan T gondii och Alzheimers och man har planer på att  testa med höga doser av av antiparasitiska medel.  Men vad skulle hända om vi människor påverkades samma sätt som möss av T gondii, dvs vi skulle utveckla en fascination för katter och dessutom vara sexuellt överaktiva. Skulle inte det avspegla sig i det media vi använder oss av i dag?Internet borde vara fullt av porr och katter. 

Mona - Dan T Sehlberg - Lind & co

För ganska precis en vecka sedan fick jag i min hand ett Läs Ex av min lokala Bokhandlare Värmdö Bokhandel, boken var enligt Patrik perfekt för mig, debutant, technothriller och dessutom helt pinfärsk. 

Denna bok gav jag mig in i med liv och lust, men fastande ganska snabbt, det hände liksom inget. De första 100 sidorna var ganska händelselösa. Min första tanke var, händer det inte mer än så här så vet jag inte om jag kommer igenom boken. Men var försiktigt med vad du önskar, för det var lite som att skaka på en ketchupflaska. Först händer inget, sedan händer inget men efter det då hände det grejer. Boken tar fart och rasslar på i ett rasande tempo. Det är ibland svårt att hänga med som läsare i alla öppna trådar. I alla fall för min del, jag blir så medryckt i det jag läser. Man slungas mellan platser och personer och drömmar. Tempot ställer i bland till det för mig och jag blir tvungen att bläddra tillbaka. Känns som att Sehlberg vill visa lite för mycket. Även om jag ser behovet av de trådarna han har öppna. Det är en svår konst, men "Less is more" och "Kill your darlings" är det mantra jag hör Anders Fager stå och säga. Men boken har ett rikt och bra språk något jag trivs med det.  Boken är dessutom enligt vad jag kan läsa mig till på nätet såld för att bli film. Det finns även en uppföljare i pipen på denna bok. Vilket jag ser fram emot. 

http://www.dantsehlberg.se/

Boken i övrigt då, en tät techno/cyber thriller, när den väl kommer igång, där författaren låter slagfältet utspela sig i Israel och på Gazaremsan. Ett väl valt scenario. Där han placerat sina pjäser helt rätt både i tid och rum.  Det märks att han har koll på vad han skriver, eller jag får i alla fall den känslan. William Gibson skrev ju också cyberthrillers men han hade ju ingen kolla alls, så man vet ju aldrig. Vissa saker är beskrivna ner i detalj medans annat bara sopas över. Kan tänka mig att det blir svårt för en icke IT kunnig person att hänga med i svängarna ibland.

Handlingen; Vi hamnar mitt i ett relationsdrama där Erik, en IT professor vid KTH, är i slutfasen av ett projekt han kallar Mind Surf. med Mind Surf kan du surfa runt i bästa Gibson stil i cyberrymden, helt styrt via ett ett intreface han kallar för BCI Brain Computer Interface. En rad händelser och handlingar gör att ett datavirus Mona, som också givit namn åt boken, lyckas smitta två personer. Eriks fru och hans affärspartner. Erik dras då med i en katt och råtta lek med Hamas, Mossad och FBI.  Erik är lite av en antihjälte i mina ögon, han glider runt och tar sig vatten över huvudet och leker med de stora pojkarna. Det är ett under att han kommer dit han kommer. Det går i bland lite för lätt och allt verkar aningen tillrättalagt. Men vem har sagt att allt behöver vara svårt. 

På det hela taget så gillar jag boken även om jag tycker att den är för långsam i början och det blir lite rörigt i slutet. Detta säger kanske mer om mig, än om boken i sig. Som ide så skulle jag gärna ge denna bok 4 foliehattar av 5. Men bristen på tempot i början på boken och det lite röriga i slutet drar ner lite så tre starka foliehattar är mitt betyg. 

Ser fram emot nästa del och kanske till och med filmen. 

Iden gillar vi, så den behåller vi. 

Skall bli kul att se vad han hittar på härnäst.

Tankar som dyker upp är 

Tom Clansy, William Gibson och Melissa...

Boken köper du bland annat här.

Bokus, cdon, AdLibris

3 mycket starka foliehattar av 5 

Den nya människan av Boel Bermann - Kalla Kulor Förlag

Har nu plöjt boken Den Nya Människan, skriven av Boel Bermann. utgiven på Kalla Kulor Förlag. För plöjt den har jag verkligen gjort, svårt att lägga den i från sig. Funderade i går på om man skulle ta och skolka från jobbet bara för att läsa klart den, bara skita i att dyka upp efter lunch. Synd bara att man är för vuxen och alldeles för ansvarstagande för det. Jag dessutom konsult och har inte riktigt den friheten att göra så i det här uppdraget.











Men boken då:
En apokalyptisk berättelse utan krig och Zombies. Mänskligheten som vi känner den är på väg att dö ut, det är ett faktum, vi kan intet göra för att förhindra det. Inget yttre hot utan ett inre. Inga barn föds, födelsetalen sjunker för att sedan nå NOLL. Adoptivmarknaden från 3:e världen exploderar. Runt 2019 så börjar kvinnor att bli gravida igen, men inget blir som man tänkt sig.

Vi får följa Rakel i boken som till stora delar är skriven i jagform. Någon som till en början störde mig. Men det funkade faktiskt, och dessutom riktigt bra. Boken är välskriven och genomtänkt. En debutroman som jag hoppas ger mersmak för Bermann och att hon fortsätter skriva. Hon har tagit ett klassiskt grepp om våra skräck. Det hon skriver är nära och okänt, men inte helt omöjligt. Bermann har skapat en bra ton och en målande blid av vad Rakel möter utan att överösa läsaren med detaljer och förklaringar "Less is more". Visst ville jag veta mer i vissa stycken men jag blev inte överöst med detaljer och onödigheter. Bättre kort och kärnfullt än segt och utdraget. Boken tog dock slut alldeles för fort.

Berättelsen i boken funkar klockrent, detta är en bok som passar mig perfekt, helt i min smak. Lagom dystopiskt och ödesmättat. Upplägget påminner lite om World War Z av Max Brooks. Historien är varvad med utdrag ut tidningar och rapporter. Jag gillade kapitel indelningen, att hon valt att ge kapitlen namn på var och när det utspelar sig; Stockholm, Sverige  2014, Arlanda, Sverige 2025 och så vidare. Lätt att orientera sig i tid och rum. Det blir inga funderingar på var och när Rakel är. Även om boken är skriven linjärt i tid så underlättar det.
Vet inte heller varför men det som också kommer upp i mina tankar efter att ha läst boken är Richard Matheson hans novell I'm Legend. Kanske ett upp lägg för en fortsättning?

Boel Bermann http://boelbermann.se/

Boel Bermann har i alla fall lyckats fånga mig som läsare och jag ger hennes bok 4 foliehattar av 5.


Jag vill ha mer och jag är nu livrädd för mina kids...

Boken hittar du här
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9187049376
http://www.bokus.com/bok/9789187049569/den-nya-manniskan/
http://www.bokia.se/den-nya-manniskan-14638575
http://www.ginza.se/product/bermann-boel/den-nya-manniskan/694888/
Pocket
http://www.adlibris.com/se/bok/den-nya-manniskan-9789187049569
http://www.bokus.com/bok/9789187049569/den-nya-manniskan/
http://www.ginza.se/product/bermann-boel/den-nya-manniskan/715723/

Fyra av fem foliehattar

36 Timmar av David Bergman - ISBN : 9789174611687

Har just plöjt mig igenom, 36 Timmar av David Bergman. Bergman målar upp ett dystopiskt Sverige främst ett dystopiskt Stockholm. Ett Sverige där tunga kriminella organisationer har banat vägen för tillägg i lagrummet, NSL. NSL ger polisen eller främst SÄPO obegränsade möjligheter att agera domare och bödel i ett. Upptakten till boken är en demonstration där SÄPO urskiljningslöst skjuter ner hundratals civila med stöd av NSL. Här dyker en av Johanna och Anna,  två kvinnor som är bokens huvudkaraktärer. Utan att gå in allt för mycket i handlingen så tvingas General Johanna Lindström använda dödligt våld mot ett flertal poliser från SÄPO.  Detta är sedan upptakten till bokens huvudspår.

Bergman bygger sina två karaktärer som två superkvinnor, och då främst General Johanna  Lindström. Johanna är överintelligent och atletisk. Hon är så bra på allt att hon tappar i trovärdighet. Anna Wallin som är gruppchef inom Stockholms polisens Piketstyrka är inte mycket sämre hon. Bergman gör detta alldeles för tydligt, dom tycks inte ha några svagheter utom Johannas dotter Madeleine. Det står givetvis författare fritt att skapa sina karaktärer och ge dem vilka egenskaper och kunskaper som helst. Detta blev dock snabbt ganska tröttsamt.

Även språket i boken lämnade en del att önska. Dialogerna kände stundtals som en teaterföreställning där två eller flera skådespelare står på en i och för sig ofta snyggt satt scen och läser ur manus innantill. Väldigt stelt och yxigt. Bergman har  dock satt ett antal riktigt BRA tidsmarkörer och lyckas stundtals fånga mig. Men det blir ett korthus som faller på dialogerna och de två superkvinnorna som ingen rubbar. Boken har en riktigt bra teknologisk nivå vad gäller vapenteknik och den övriga digitala och tekniska nivå känns trovärdig. Lite skrämmande i vissa delar av det han målar upp. Man börjar fundera hur mycket av det som är fakta och vad som är uppdiktat. Förtroliga samtal kommer i alla fall hädan efter ske med isärplockad mobiltelefon.    

Bergman har siktat extremt högt i den politiska sfären och det blir stundtals riktigt rörigt. Korruption, gangsters, legosoldater,  säkerhetspoliser och en säkerhetspolis byrådirektör med hybris som upplagt för att bli rörigt. Blandar vi sedan in militärer i något som kan ses som en statskupp och NSL, nationalsäkerhetslagen som gör SÄPO helt onåbara. Inte helt olika STASI, GRU eller Gestapo, likheten är slående. Min första tanke var Starship Troopers av  Robert A. Heinlein.  Bergman tog ett stadigt politiskt grepp, i sin bok, som han inte riktigt kunde tygla och göra trovärdigt.
Men skurkarna är extremt onda och hjältarna är rättfärdiga och rådiga. Lite som en klassisk fantasy roman man behöver inte fundera vem som är skurk eller inte. Givetvis finns det gråzoner men dom är få. 

Dock så fann jag den på något sätt fängslande, det var svårt att lägga ner den. Men jag fick stundtals verkligen ignorera de yxiga dialogerna och hjältebeskrivningarna. 

Boken ligger lite i samma härad som Midvintermörker och Midsommargryning av Lars Wilderäng. Gillar man dessa två så kommer man gilla 36 Timmar av David Bergman.

Denna boken tilltalade inte mig fullt ut men jag kommer med spänning hålla ögonen öppna efter fler böcker av Bergman då jag tror att han kommer att mogna med tiden. 

Du kan köpa denna bok på bland annat Bokus och Adlibris
36 Timmar av David Bergman
ISBN : 9789174611687
Tyvärr så vet jag väldigt lite om författaren , men han har ett förflutet inom försvaret. 36 Timmar verkar vara hans debutroman.

Jag ger boken 2 foliehattar av 5 

Du skall bäras fram på en våg av eld.

"Infanteristen skall bäras fram på en våg av eld." Detta sa någon till oss när vi stod uppställda inför ett avslut på en större övning. Vi skrattade lite över det uttrycket. För ingen av oss hade någonsin blivit burna på en våg av eld, och ingen av oss skulle bli buren över huvud taget. På sin höjd skulle vi bli släpade. 

Johan, i dag har du blivit buren. Inte på en våg av eld utan på en våg av kärlek och saknad. Vi som bar dig var där i egenskap av det du skapat och den du var. En son, en bror, en äkta man, en far, en kamrat, en vän och en kollega. Även om alla som nog gärna hade velat vara med och bära dig till din sista vila inte var där så vet jag att dom var med dig i tanken. 

Jag har burit dig vid flera tillfällen, över axeln, på bår och släpat dig över stock och sten. Allt i något som av en utomstående skulle ses som lek men vi såg som blodigt allvar. För en dag kanske skulle det bli blodigt allvar. Båda hoppades vi i alla fall att få testa våra kunskaper på riktigt, även om det aldrig blev så. Fast jag gissar att vi innerst inne var lättade, över att vi aldrig behövt göra det. I alla fall inte på fullt så blodigt allvar. För allvar har det varit och blodigt också, oftare mer bildligt än bokstavligt, även om blod ibland flöt. 

Ingen av dessa gånger jag har burit dig har påverkat mig mer än de två sista. Den nästa sista gången så bar jag dig tillsammans med fem kamrater. Trots att vi var sex personer som bar dig, ut ur den kyrka där vi bevistat din begravning, så var du tung att bära. Jag önskade där och då att det du inte behövde bäras och kunde jag så skulle det göras ogjort. Jag är ledsen över att jag inte kan namnge de som var med och bar dig. Men jag är säker på att de, som jag, är stolta över det. I dag var det dags igen, denna gången kunde jag lyfta dig med lätthet. Även om bördan i sig var minst lika tung om inte tyngre än sist. För i dag bar vi dig till din sista vila. 

I dag har vi lämnat dig till havet.    

Men Johan du vet att vi kommer så håll ställningarna innan förstärkning anländer.

GLVP.

Cach trapping - gammalt redan på stenåldern.

Aftonbladet slår på stora trumman.
Polis uttalar sig, inte ens bankerna känner till det?
Antingen så är polisen inte insatt över huvud taget eller så hittar "journalisten" på.

När skall AB lära sig att källkolla sitt skit. Cash trapping är ju hur gammalt som helst. Redan Barnen Hedenhös sysslade med detta.

http://www.aftonbladet.se/incoming/article16665762.ab