Svensk steampunk på engelska The Ice War av Anders Blixt.

För några veckor sedan så fick jag en e-bok i min inbox. Boken som trillade in var "The Ice War" en diselpunk roman skriven av Anders Blixt. Jag insåg att jag faktiskt redan hade boken i min hylla. Men då hette den Iskriget och var skriven på svenska. Den svenska upplagan slutade jag läsa mitt i någonstans, varför vet jag inte. Det kanske kom annat emellan eller så funkade den inte riktigt för mig, jag är ingen direkt steampunk/diselpunk människa. Men när jag plockade upp The Ice War i min kindle och började läsa så var det en helt annan sak, det här är bra prosa, och den finns ett flyt som jag inte riktigt förväntade mig. Jag läst andra översättningar från svenska till engelska tidigare och funnit dem aningen fattiga i språket. Anders har dock om jag förstått det hela rätt skrivit om boken till engelska och även omarbetat den en del om man jämför med svenska upplagan. Vilket jag tycker märks.

The Ice War / Iskriget
Kort om intrigen
1940: I Centraleuropa gör tyska och tjeckiska republikaner uppror mot kejsarens diktatur. Rebellspionen Johnny Bornewald skickas till sydpolskontinenten Alba på ett rutinuppdrag. Men han och vägvisaren Linda Connor hamnar i knipa när strider oväntat blossar upp. Polarköld, fientliga kulor och smutsigt maktspel blir tre dödliga hot mot dem. De kommer plötsligt en stor hemlighet på spåren - gör den dem till bondeoffer i det stora kriget? Eller hittar Johnny och Linda en väg ut...

Jag tänker inte rota mer i intrigen än så det skulle förstöra läsupplevelsen lite tror jag. Men det smakar smörjfett, sot, rostig plåt. men det är en fartfylld och spännande äventyrsberättelse som Anders Blixt levererar på ett snyggt och trovärdigt sätt. Jag blev lite sugen på mer måste jag säga.

Jag är som sagt ingen steampunkare och har därför inte läst direkt många noveller eller böcker i denna genre men jag har alltid gillat grejerna och är sjukt imponerad av de som lajvar i den eran/miljön.

Du hittar bland annat boken på Amazon.

Jag ger boken 3 foliehattar av 5

EDIT:
Jag har sett ett par reaktioner på den här recensionen.
Jag har placerat den här boken i kategorin Steampunk, men borde tydligen vara en Diselpunk och efter att ha läst på lite så håller jag med.
För mig i min oändliga visdom så var diselpunk helt nytt för mig. 

Stjärnfall av Lars Wilderäng, Massolit förlag ISBN:9789187783388

Gorge R.R. Martin?

Avslutade idag Lars Wilderängs bok Stjärnfall uppföljaren till Stjärnklart. Wilderäng visar i denna andra delen i sin planerade trilogi att han helt klart har hittat ett koncept. Ett koncept som han producerar, förpackar, levererar och förvaltar väl. Jag personligen trodde inte att han skulle kunna leverera något som stod i paritet till till Stjärnklart. Detta då uppföljaren inte längre skulle vara något nytt, ytan var redan bruten. Ingen överraskning.
Jag hade fel. Stjärnfall står sig väl mot Stjärnklart och har en helt ny vinkling.  Trots att Wilderäng "spoilade" orsaken till nersläckningen redan i första boken så plockar han upp den cliffhangern och spinner vidare på den. Sin vana trogen så ser han inga problem att slå, lemlästa, döda och återuppväcka sina karaktärer. Lite ledsamt att fästa sig vid en karaktär i en och en halv bok för att sedan se den lemlästas och dö. Jag har sett i andra recensioner där recensenten liknar honom vid Gorge R.R. Martin och hur de lika lättvindigt dödar sina karaktärer. Jag kan inget annat än att hålla med, men jag föredrar nog i alla fall Wilderäng framför Martin.

Jag har tidigare tjatat om språket i Wilderängs tidigare böcker, Midvintermörker och Midsommargryning som lämnat en del att önska. Men nu i och med Stjärnklart och Stjärnfall så sitter det. Lättläst och förhållandevis lättsmält. Ett språk som är rappt och säkert och som levererar, action, action och action. Underhållning för hela slanten.

Wilderäng kastar först till läsaren ett par ödesmättade tillbakablickar innan han kastar läsaren raskt nio år framåt i tiden. Till nio år efter nedsläckningen. Livet har börjat stabilisera sig för Silverbane och det folk han leder från Marstrand och Carlstens fästning , han tar sig titeln landshövding, straffen är hårda och demokratin är ett  minne blott, det ses inte med blida ögon för många.  De gamla titlarna är tillbaka med slottsherrar grevar och baroner. Det feodala Sverige är ett faktum men inte som ett rike. Runt Ringhals finns en radioaktiv zone. Ganska snart står Silverbane och hans män inför ett hot som är betydlig större och svårare än något någon kunde vänta sig och med dem även hela mänskligheten. Tillsammans med Lena Ljungberg så försöker han hitta svagheter hos deras fiende, Ljungerg på det analytiska planet och Silverbane med råstyrka.  En fiende de inte vet mycket om.

Nackdelen med att läsa serier är att man måste vänta på nästa del och sista delen i den här trilogin, väntan är inte min starka sida. Jag kommer som läsare att få vänta i ett år innan sista delen blir tillgänglig.

Jag ger Stjärnfall 4 av 5 skinande foliehattar. Det är snabbt, snyggt och det är dystopiskt. En blandning av Falling Skies, Walking dead, The road och The postman.

Har du inte läst boken Stjärnklart innan du tar upp Stjärnfall så bör du tänka om då den nästan är ett måste att ha läst innan.
Både Stjärnklart och Stjärnfall finns tillgängliga på Storytel.

Du hittar boken här:
Bokus
 Inbunden
 E-bok
 Ljudbok

Adlibris
 Inbunden
 Ljudbok

CDON
 Inbunden
 E-bok
 Ljudbok

Eller varför inte stödja din lokala bokhandel.

Som om inget hade hänt av Maja Britzelli, från Hoi förlag ISBN:9789175579115

För några dagar sedan så trillade boken ”Som om inget hade hänt” ner i min brevlåda, en debutroman av författaren Maja Britzelli. Ett stycke svensk kriminal- och relations- roman. Egentligen inte alls min genre och absolut inte något jag skulle plocka från hyllan om jag gick i en bokhandel. Mina förväntningar var därför ganska låga. Redan efter kanske tjugo-trettio sidor var jag på väg att ge upp. Språket funkade inte riktigt med lite konstiga och överentusiastiska ordval, det var inget jag senare lade märke till i boken skall nämnas. Det var ju dessutom en deckare. Men jag hängde kvar ett tag till för Anders var så förbannat patetisk och hans fru Beatrice en satmara av klass.  Poliserna inte oväntat präktiga och patetiska. Men efter kanske sjuttio sidor var jag fast, och det var svårt att lägga den i från sig. Plöjde tillslut boken i tre sittningar. Jag brukar inte bli provocerad och tycka illa om böckernas karaktärer och inte tycka synd om dem heller skall tilläggas. Men nu blev jag både provocerad av deras flathet och förbannad för att de var så falska och tyckte synd om dem för att de var så utsatta.


Boken har två huvudspår;
Kärnfamiljen Mamma, pappa, dotter och son en typisk radhusfamilj. Ett familjedrama med offer och förövare.
    
Polisen, en grupp utredare som just handlagt ett seriemord och fått fast den skyldige. Ganska klassisk uppsättning i alla fall på ytan.

Detta saltar vi dessutom med ett kvinnomord och en polis som enda misstänkt.

Familjedramat är något som Britzelli satt stenhårt och verkligen lyckats med. Poliserna där emot, lyckades hon inte fånga i mina ögon. De känns plastiga och språket mellan dem är lite klichéartat att det blir lite på gränsen till fånigt i vissa partier. Speciellt den stela jargongen och presentationen av gruppens kvinnliga polis.  Dynamiken mellan dem och deras språk är nog den svaga punkten i den här boken. Det är i alla fall den känslan jag får. Detta är också den största anledningen till att jag sällan läser kriminalromaner, jag hittar aldrig en bok där jag hittar en trovärdig polis. Det finns säker men jag har inte snubblat på dem. Men det är svårt att skriva jargong inom en yrkesgrupp, om man inte jobbat i den, vilket jag nu sticker ut hakan och gissar att Britzelli inte gjort.

Jag ger boken tre foliehattar av 5 möjliga i helt ny skinande folie direkt från rullen. Ett oväntat dram och inte alls det jag trodde jag fått i mina händer. Men som debut tycker jag att detta är en stark berättelse och klart värd uppmärksamhet men vänta dig ingen glättig hängmattebok utan en bra berättelse som ger lite eftersmak.

Vart hittar du boken.

Bokus:
Inbunden

Ebok

Adlibris

Inbunden

CDON

Inbunden

Ebok

SPOLIERVARNING.

Jag tror att den här romanen är en ett välkommet inslag i debatten om våld i hemmet. Och det ur ett perspektiv som kanske inte riktigt får den uppmärksamhet det förtjänar. Då det fortfarande är lite tabubelagt och kanske lite skämmig för den utsatte. Sedan så genererar det inga klick om kvinnor som misshandlar män så Aftonbladet och Expressen skriver inte om det. 

Almedalen har fallit av Erik Lewin, Bokförlaget No Na: ISBN 9789188107015

Almedalen har fallit;
bara titeln fick mig att mysa, det här kan inte bli dåligt, den perfekta strand eller hängmatteboken. Jag blev inte besviken, det är en rafflande actionbok som knappt låter dig hämta andan, det händer saker hela tiden. Sidorna flyter förbi, scener och händelser avlöser varandra i ett grymt temp. Något som Lewin dock inte spiller tid på är att utveckla sina karaktärer eller beskrivningar om hur det ser ut på platsen. Allt det där lämnar han åt läsaren att fylla i. Så om du vill läsa en bok med natursköna beskrivningar och vackra landskap, är du fel ute. Lewin har valt Visby och Almedalen som sin skådeplats, men han hade lika gärna kunna välja vilken stad som helst i hela världen, detta hade han enkelt kunnat lösa genom att byta ut några nyckelord och ortsnamn. Lewin har lagt noll i tid på sina karaktärer många bara flimrar förbi och får inte ens ett namn. De huvudpersoner vi möter får dock minimalt med uppmärksamhet och utveckling i boken. Det är lite som att författaren förväntar sig att vi redan känner hans karaktärer och dess historia. 

Foto: Mattias Bardå

"Chefen för Gotlands hemvärn var urgotlänning, under medellängd, tunnhårig och växte stadigt i färdriktningen. Han tyckte illa om fysisk träning och särskilt illa om löpning. Soldater borde inte utbildas i flyktbeteende, och av styrketräning blev man för stor och kom varken i eller ur stridsfordonen. Mindre fys och mer militär träning var hans valspråk."

Ett strålande exempel på hur Lewin sätter sina karaktärer.
Snabbt och enkelt utan krusiduller, mina synopsis har mer karaktärsutveckling än så här.

Boken kräver noll i tankearbete och lämnar inte mycket till eftertanke. Boken är sjukt MÖPig och det utan att vara MÖPig i detaljerna, för det finns knappt några detaljer. Boken är bara en rad händelser. 
Men detta till trots, jag gillar den, synd bara att jag läste ut den på några timmar (5 eller 6).

Har du läst 36 timmar av David Bergman eller Midvintermörker och Midsommargryning av Lars Wilderäng och dessa fallit dig i smaken så kommer du gilla Almedalen har fallit. Även om 36 timmar ligger närmare än Wilderängs båda böcker.

Så poppa en skål popcorn, sätt dig i fåtöljen, lägg din i hängmattan eller ta med dig boken till stranden, glöm inte solskyddsfaktor.

En artikel om författaren på Filter

Jag ger boken 4 av 5 foliehattar och detta för att den ligger så bra i tiden och att författaren faktiskt bekräftar mina fördomar om svenska insatsledning, ett jävla revirpinkeri och rädsla för att ta beslut.

Du hittar boken här:
Adlibris
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok

Bokus:
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok (MP3)

CDON:
  Inbunden
  E-Bok
  Ljudbok

Eller varför inte titta in till din lokala bokhandel och köpa den över disk.



 

Nere på Flower & Dean street och andra berättelser av Jenny Lundin - ESKAPIX förlag ISBN:9789198227345

Jenny Lundin's debut är en liten nätt antologi som tar upp det viktiga i livet sex, våld, blod och tarmar. Alla har vi väl lite udda fantasier i bland, det gäller bara att ha spärrarna på rätt ställe.

Kan man verkligen skriva så har?  Det var en fråga jag ställde mig efter att ha läst första meningen i novellen Swimmingpool. "NÄR JAG GICK genom mataffärens breda, luftkonditionerade gångar undrade jag om de andra som var där kunde se hur kåt jag var."
Jag var tvungen att lägga ner boken i väskan igen. Tänk om någon, som jag känner eller som vet vilka mina barn är eller om jag har deras barn i scouterna, ser mig sitta och läsa sånt här på bussen. Men jag kunde inte låta bli så jag tog upp den igen. Sen gick det bara utför. Den första meningen hade platsat i Mitt Livs Novell i jämförelse med resten. Swimmingpool följdes av  Nere på Flower & Dean street, drömmar om mord och prostitution och det är ju klart att man skall förverkliga sina drömmar eller i alla fall några av dem.  Nästa novell var Skelettflickan, nekrofili i unga år. Kan tänka mig vilket ramaskri det blivit om detta hamnat i Bullens brevlåda. Den novellfilmen hade jag velat se. Personerna i filmen har inget med brevet att göra. Värme Vatten Sanitet avslutar denna samling. Detta blev tyvärr ett litet hack i eggen på den annars sylvassa samlingen. 

Lundins språk är rappt och rakt, inga krusiduller. Hon levererar en prosa som är naken och närgången och samtidigt träffsäker. Jag kände mig smått provocerad och illamående, det var lite som att titta på en splatter väldigt grafiskt. Ser fram emot att läsa mer av henne men det skulle gärna kunna få vara lite mer och längre.

Jag ger Nere på Flower & Dean street och andra berättelser 4 av 5 foliehattar, den är lite för kort och jag fick inte ihop tråden genom alla fyra noveller. 3 av 4 var sylvassa och den 4:e var bra men inte så bra.

Du hittar Nere på Flower & Dean street och andra berättelser på:
Bokus
Adlibris

Du hittar ytterligare en novell av Lundin på FU's hemsida
Jenny Hänger i persiennsnöret.

  

Kedjor.

Idag är det 3 år sedan som jag satt på Josefinas, ute på Djurgården. där tog jag emot ett telefonsamtal från en mycket stressad Daniel. Han frågade mig om jag visste mer och om jag läst min mail. Själv hade jag ingen aning. Det som skulle bli en trevliga avslutning på min arbetsvecka med AW och sedan en veckas ledighet med krig blev på ungefär 20 minuter panik. Efter att ha läst mail från Ulrika sedan ringt henne, inget svar, ringt Ulrikas pappa, fått det bekräftat. Pratat med Daniel igen, ringt Micke, ringt hem, ringt Johan 20 gånger. Så förstod jag fortfarande inte. Jag svepte den öl jag fått in, kände mig aningen bedövad. Markus och Anders som var med mig var aningen chockade. Jag var chockad. Jag tog beslutet att åka hem. Drog utan att betala ölen, ingen aning om vem som löste det, jag kommer i alla fall inte ihåg vem det var som fick den äran. Gick bort mot Djurgårdsfärjan.Tårarna brännande i ögonen och tankarna farande. Kommer ihåg att jag mötte ett lite barn som frågade sin mamma varför 'Han grät' jag försökte le mot henne, stackars barn måste ha blivit livrädd. Gick sådär. Fick en näsduk av en snubbe på färjan. En sån där kille som man tror är halvkriminell bara för att han har häng, keps backochfram, är svartmuskig och säger 'hey mannen härharu'. Minns inte om jag sa tack. Samlade mig på resan över vattnet. Köpte en cola på Pressbyrån. Som jag nog aldrig drack. Tror jag. Irrelevant.

Det var med svidande ögon jag kom hem. Hem till tröst och familj. Telefonen gick varm. Chockad. Ringde Johan igen. Massor med gånger. Inget svar.

Över helgen och del av kommande vecka skulle det krigas. Övningstrupp på en Norsk/Svensk plutonschefs utbildning. Lördag till Onsdag. Kamratskap, Tom och Kocken. Det var fler där men det är de jag kommer ihåg. Men ingen Johan. han skulle inte vara med på detta då hans fru var i USA på jobb. Han skulle ta hand om barnen. Att mina kamrater satte ett vapen i hand på mig, att de litade på mig det betydde mycket. Det var en bra övning. jag lärde mig mycket även om syftet var att vi skulle öva de blivande plutoncheferna. Jag är i dag glad över att jag åket. Jag är inte säker på att jag någonsin satt på mig uniformen igen om jag inte åkt på denna övning. Johan var för mycket förknippat med verksamheten och det sved i hjärtat och brände i ögonen när jag tog fram de packade väskorna för att åka. Det stöd jag fick av mina kamrater på den övningen, det stöd vi gett till varandra det gjorde oss till bröder.
Att ligga på en skjutvall och krama i väg skott efter skott mot mål du inte såg för tårarna som fyllde ögonen. Det var helt surrealistiskt. Att de gav mig ett vapen var en sak, sedan gav de mig ammunition. Det var terapi inget annat.

Johan du har satt spår i många, hade man träffat dig så visste man vem du var. På gott och ont. Du var lite för rättfram ibland. Jag tyckte i alla fall om dig. Första gången jag träffade dig, någon som blev en livslång vän, jag blev inkastad i den grupp som du förde när vi skulle ut på LGs övningsfällt för sprängtjänst och fältarbete. Mest spränga. Niklas och Conny var med. Vi var som fnittriga skolflickor. Sprängdeg i händerna på ett par MÖPiga IT-Nördar under fria former, Kunde inte bli annat än fnittrigt. Efter den övningen så har jag ingen aning om hur många övningar och fältdygn vi spenderat tillsamman.

Den dagen startade också en kedja av vänskap även utanför det gröna. En kedja som för mig blivit en kedja av bröder. En kedja av händelser som faktiskt påverkat mig i mina val betydligt mer än jag trott. Det finns många länkar i den kedjan som varit direkt avgörande för de vägval jag gjort i livet. De korkade vägvalen har jag stått för själv, det är inget jag ger dig kredd för. I länkarna längs den här kedjan har jag plockat upp många vänner och några av dem för livet. Jag önskar att din resa inte blivit så kort längs denna kedja utan att du kunnat vara med och smida nya länkar länge än. Den kedja du smitt själv och de du smitt med andra är starka och rostar aldrig.  Din egen är dock något kortare än oss andras.

 Fan Johan vi var ju odödliga. Det hade vi ju bestämt.Tänder ett ljus för dig var helst jag kommer åt.

Jag lärde känna där en man, 
Soldat för längesedan, 
Nu ägde fänriks titel han, 
Men lyckan var i nedan. 
Gud vet det, hur han kom en dag 
Att bo i samma gård som jag.

Gilla Läget Var Positiv.
Håll ställningarna förstärkning kommer.

Det är så här jag minns dig.

Infanteristens bön

Herre, stå mig bi i denna storm jag möta ska.
Herre, hjälp mig bruka mitt vapen så att jag intet orätt gör,
mot den som intet förtjänat.
Herre styr min hand, vaka över mina steg och
låt min själ om så krävs få möta dig med rent samvete.
Amen

Skriven av:
Stewe Lundin