Bön inför strid

Herre, jag har lärt mig, att man har rätt att hålla inkräktare borta från sitt hem,
och att man i nödsituationer kan vara tvungen att använda våld.
Jag förstår att något liknande han gälla mitt land.

Herre, jag är beredd att offra livet för landet och mina kära.
Men hela mitt inre uppreser sig mot tanken att använda vapen för att släcka ett liv.

Herre, varför skall tillvaron vara så djävulsk? Varför skall det vara så,
att jag kan sättas att välja mellan att döda och att se på när de dödas,
som jag är satt att skydda? Rädda oss från krigets förbannelse. 

Herre, låt de styrande finna fredliga lösningar!
Men skulle freden bytas, hjälp mig att göra min plikt.
Hjälp mig att aldrig drivas av hat eller hämnd – utan av kärlek till sanningen och rätt.
Och skulle jag tvingas använda mitt vapen,
låt mig då göra det med en bön både för min motståndare och för mig själv.

Herre, jag vill försöka göra det som är rätt. Men hur jag än gör, så tynger det mig.

 

Herre, förlåt mig, och visa mig din väg!

Sidenbandet

På en hotellbalkong i Shanghai stod ett körsbärsträd, där gästerna knöt kärleksförklaringar, skrivna på röda sidenband, vid dess grenar. Så många gånger jag tänkt på de orden jag skrev. Trädet är nu borta och banden med det. De orden, de lever och de kommer att bli min död.
Hennes svarta hår låg utslaget över den röda kudden, som om det var av olja. En svag doft av jasmin fyllde min näsa. Mitt finger svepte undan en av de svarta lockarna från hennes panna. Ögonen rörde sig under ögonlocken. Hennes nakna kropp låg framför mig till mitt förfogande. Jag stod till hennes. Sömnen var lugn och stilla. Inte fylld av den mara som stundom besökte henne i drömmen. Hon ville inte berätta. Hon ville inte lasta mig med sitt lidande, ändå bar jag det. Natt efter natt. Min närhet var det som fick maran att släppa taget. En hand, en kyss, men det var inte alltid tillräckligt. De nätterna hon vaknade skrikande i min famn.
Dagarna bara ett töcken av stress och oro. Nätterna blev vår verklighet. Hennes lidande. Min frälsning. Vår njutning. De nätter hon reds av maran, red hon mig. Hennes ljud av njutning blev till min musik. Maran rev i henne hårdare och längre. Snart blev hennes sömn en enda lång mardröm. En lock i hennes panna vitnade framför ögonen på mig. Den vita locken spred sig över hennes hjässa. Mer för varje natt.
De vita lockarna rinner över den röda kudden som en lavin av snö. Maran rider henne. Skräcken slår rot. Jag känner sedan länge tecknen. Jag lägger min arm över hennes bröst drar henne till mig. Hettan från hennes kropp tänder mig. Jag sätter mig upp och tar henne i min famn. Hon vaknar skrikande. Mina smekningar lugnar henne. Hennes ögon är inte de jag känner, de som möter mig är marans. Jag låter det bero. Hennes läppar möter mina. Kylan från maran slår sina klor i mig.
Bläcket på det röda sidenbandet ville inte riktigt torka, färgade mina fingrar blå när jag knöt det runt en av grenarna. Men orden gick att tyda.
”Jag är din för evigt, till tidens slut.”

Natt öfver Upsala - Mohamed Omar - Aguéli förlag

Hatten av för Mohamed Omar mannen som fick mig att vidga mina vyer. För några veckor sedan när jag befann mig i Uppsala på ett överdagen "spelconvent" hade jag förmånen att springa på Omar. Han satt där vid ett litet kaffebord och läste en gulnad bok, ni vet en sån där bok som man ser på loppisar men aldrig köper. Vi snackade en liten stund och det var en mycket trevlig bekantskap att göra. Men jag var snart åter tvungen att återgå till mitt spelande. Omar presenterade dock sin senaste skapelse för mig Natt övfver Upsala. En diktsamling. Den fick jag i min hand och stoppade i väskan. Skall vara ärlig att och säga att jag nog aldrig tänkt läsa den. Jag är ingen diktkille liksom, men har full respekt och är imponerad av dem som kan skriva och har förstånd att läsa och ta in dikter. Jag har det inte.

Men tillfälligheter skapar möjligheter, diktsamlingen låg i min väska och nötte lite på mig. Han hade ju faktiskt gett den till mig och jag hade gladeligen accepterat den. Den var dessutom dedicerad till mig med datum och allt. Så jag tog faktiskt upp den ur väskan.
Nu är jag som sagt ingen diktläsare och jag har ingen aning om hur den står sig i jämförelse med andra dikter och poetiska publikationer. Men den tilltalade mig, jag tycket om att läsa den och till skillnad från vad jag förväntade mig var dikterna faktiskt lättläst. Det var en luftig och lätt läsning men samtidigt så låg det något bakom som jag dessvärre inte riktigt greppade. Kanske överanalyserar jag detta men jag fick inte grepp om det. Det är lite så att jag faktiskt måste ge mig på den igen och då inte på bussen fram och tillbaka på jobbet. Kanske skall ta mig tiden och verkligen sätta mig ner i en fåtölj och följa Omars exempel med en skön kavaj och en fez vem vet det kanske är receptet. Jag har i alla fall fått en bra läsupplevelse och det är ju det som är själva vitsen.

Jag har tidigare läst  Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet av Omar

Mohamed Omar har även blivit månadens medlem i Uppsala Författarsällskap  och det skulle inte förvåna mig om vi snart ser Mohamed Omar på en lite större scen än Uppsala.

Ryssen knackar på...

Sedan jag publicerade inlägget om Rysk Propagandaförmåga så har jag sett en konstant ökning av ryska och ukrainska besökare. Här är en snagg av besökshistoriken måndagen den 9 Mars mellan kl 07:22 och 09:22.  Den talar sitt klara språk. Normalt sett så brukar jag ha en eller två träffar om dagen från de regionerna.

Tredje Principen av Anna Jakobsson Lund Annorlunda förlag ISBN:9789198231700

För några veckor sedan så trillade Anna Jakobsson Lunds bok Tredje principen ner i min brevlåda. Det här är en bok som jag vill placera i kategorin "young adult", där vi bland annat hittar böcker som Hungerspelen, The Maze Runner och Divergent serien. Jakobsson Lund har byggt en dystopisk värld som är under återuppbyggnad. Jag vill påstå att hennes världsbygge är riktigt bra.  Systemet är det som styr och de tre principerna är grunderna i Systemet. Tjäna Systemet och var en god medborgare. Meddelandet kunde inte vara enklare, anpassa dig eller lid. Detta är något som inte passar alla, dessa samlas i Motståndet. Motståndet är en motståndsgrupp som försöker bryta sig loss från Systemet. Det tar de medel de har till stånd. Det är dags att rusta för krig. Hela upplägget påminner lite om Hungerspelens värld med distrikt och miljön påminner mig om Divergent serien. Jakobsson Lund har vävt ihop dessa till en alldeles egen värld. En värld som för mig funkar alldeles utmärkt. Jag skrattar gott åt flera av de tidsmarkörer som poppar upp lite här och där. Det ger mig en ide om var och när vi befinner oss i förhållande till nutid.

Hennes språk är rent och säkert. Hon förklarar de saker som är nya för mig som läsare men självklara för karaktärerna i boken med lätthet. Jag har dock ibland lite svårt att förlika mig med några av karaktärerna och deras beslut, men nu är inte jag 15 år längre, som boken är avsedd för. Tror att jag som 44 år hade tagit andra beslut och där med ser på boken med lite andra ögon. Men det är en grymt smart bok som jag  kommer att ta och läsa de uppföljande delarna utan att tveka.

Men sätt dig till rätta och läs Tredje Principen som är den första delen i en trilogi. Följ Levi i hans jakt hans syster, Avas kamp mot systemet och deras resa som inleds tillsammans.

Anna  Jakobsson Lund har medverkat i antologin Maskinblod 3 men även gett ut ett par böcker till utöver Tredje Principen.

Jag ger Tredje Principen 3 av 5 Foliehattar. Helt klart en stark början på något spännande och den var stundtals väldigt svår att lägga i från sig.


Du hittar boken här:
Adlibris
Bokus
CDON
Eller varför inte din lokala bokhandel.

Rysk propagandaförmåga - Psyopsförbundet

Sitter och kontemplerar över veckan och det seminarium jag deltog i under torsdagskvällen, "Rysk propagandaförmåga", tillsammans med ca 150 pers på plats samt ett okänt antal deltagare via webben. Seminariet bestod av två "halvlekar" som kvällens moderator , författaren David Bergman,  valde att kalla det. I första halvlek så lyssnade på 4 st anförare som berörde rysk propaganda och den ryska kulturen och deras synsätt på omvärlden. I andra halvlek så diskuterades det mer i teknisk detalj ner på vad som sker i Sverige och hur vi påverkas. Jag kommer inte att gå in och analysera eller värdera det som sades under deras anföranden. Det är jag inte byxad för, då mina kunskaper inom områden är alldeles för rudimentära men för mig var det flera ögonöppnare och mycket goda lärdomar att ta till mig. Det var ett par tre journalister i lokalen som var där som åhörare. Tyvärr så var det inte nog de journalister som verkligen skulle behövt gå på det seminariet som verkligen var där utan de som redan var någorlunda insatta.

Hela seminariet finns tillgängligt på Psyopsförbundets hemsida samt på Youtube om det är så att det finns intresse att se det. Se nedan för länk.

Den kvinna som diskuterade och argumenterade
med  både deltagare och talare. Hon agerade väldigt
påstridigt och var extremt pro Putin.
Troll

Givetvis fanns det rysk närvaro på seminariet i form av en kvinna som i en av pauserna kritiserade en av talarna för hans ordval i den presentation han hade med sig hon lovordade även Putins storhet och popularitet. Detta var nästa för bra för att vara sant. Det var nästan som att Psyopsförbundet inte kunde ha planerat det bättre. "Den Ryska björnen" har numera blivit "Det Ryska trollet".

Med mig hem från seminariet fick jag förutom ett nyvunnet intresse en bok om Ryska specialförband, signerad av Joakim Von Braun en av författarna som skrivit boken tillsammans med Lars Gyllenhall återkommer om den boken senare.

Länkar.
Psyopsförbundet
-Seminariet
-YouTube - Där kan man även skymta mig stundom.

Andra bloggar om föredraget.
Cornucopia

Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött Eskapix förlag ISBN:978-91-982273-0-7

För några dagar sedan så ramlade Johannes Pinters bok "Vackra kyrkor jag besökt och de fruktansvärda väsen jag där mött" ner i min brevlåda. Det blev en av de bästa läsupplevelser jag har på mycket länge och jag haft ett gäng bra böcker i min hand under de senaste åren.  Men i denna var jag fast redan efter det första kapitlet. Sedan kom gåshuden. Funderade i mitt stilla sinne om jag skulle ta och vända med bussen och åka hem igen. Jag hade ju faktiskt nyst lite nu på morgonen.

Raskt blir jag insugen i en värld jag inte trott existera, lite av en blandning av Reevs i Constantin, Schwarzenegger i End of Days och svensk folktro. Valdemar Aurelius är en gammal man med ålderskrämpor, ett Mossbergs pumphagel fyllt med sluggs, en fulladdad Desert Eagle, några krusefix och ett uppslagsverk i sin arsenal. Med detta ger han sig i kast med försvara vår värld mot de olika väsen som gör sitt yttersta med att ta sig från Världen Bredvid och in i vår värld. Valdemar Aurelius är en av de väktare, som håller dessa väsen på stången. Valdemars officiella titel är konservator, och det enda han möjligen konserverar är resterna efter de olika väsen han möter. Valdemar kämpar inte bara mot demoner från Världen Bredvid, han kämpar även med sina egna innre demoner. Jag kom på mig själv att sitta och vara arg på honom för att han var slarvig, elak och obetänksam vid flera tillfällen. Jag trodde han hade mer koll än så. Han reser land och rike runt i sin stora sopbil, som han kallar för Sarkofagen, tillsammans med sina kollegor. 

Pinters språk i den här boken sätter en ton som jag gillar och det påminner en del om andra böcker i samma genre. Men jag har sällan känns så mycket för en huvud person i en bok som jag känt för Valdemar Aurelius. Pinter skickar på läsaren troll, vampyrer, vandrare och demoner utan att knussla med det. En bit in i boken så upptäckte jag något som jag bara sett i tråkig facklitteratur och högtravande böcker som vissa självbiografier. Där fanns nämligen fotnötter, inte många men de fanns där och längst bak i boken fanns det ett par appendix. Det funkar, det gav en helt annan nivå av boken, UTAN att läsaren behövde bli indragen i en massa förklarande och inre dialoger där huvudpersonen skulle försöka förklara för läsare vad som skedde eller vad det var han eller hon mötte. Det kan man som läser ta tag i om man vill. Det är bara bläddra till appendixet i slutet och läsa in sig om man har det behovet.

Den här boken gav mig gåshud från andra kapitlet och det åter kom under hela boken. Även om jag gärna hade sett att Gekås gick under. 

Detta är Pinters första roman, men han har tidigare regisserat en novell film i Antologin Faust 2.0 samt medverkat med noveller i bland annat Maskinblod 3. Hoppas att Pinter snart tar tag i nästa bok, om den inte redan är på väg.  

Jag kommer utan att tveka ge denna bok 5 foliehattar. 

Hatten av Pinter.

Du hittar boken här:
Bokus
Adlibris
Eller beställ den på din lokala bokhandel.


Boken släpps som Pocket under April 2016 och kan balnd annat hittas på Bokus och Adlibris